Månadsarkiv: oktober 2011

Förenta nationernas dag

Idag uppmärksammas FN-dagen runt om i världen och vi firar ett gemensamt arbete för mänskliga rättigheter, fred och ett hållbart samhälle. Vi firar att FN är ett forum där världens länder i mer än 60 år har kunnat mötas och diskutera de stora framtidsfrågorna och att det arbetet fortfarande pågår. Under nästa år kommer vår generations ödesfråga – hur vi alla ska kunna leva bra, idag såväl som imorgon – att lyftas på FN-konferensen om hållbar utveckling, även kallad Rio+20.

Det första steget mot Rio+20 togs på FN:s miljökonferens i Stockholm 1972, som också var första gången miljöfrågan diskuterades internationellt. Först tjugo år senare, och då i Rio de Janeiro, började man diskutera hållbar utveckling. Konferensen 1992 blev historisk och världens länder lyckades nå samförstånd kring bland annat principer för arbetet med hållbar utveckling, handlingsplanen Agenda 21 och klimatkonventionen.

Nu har det blivit dags att åter samla våra gemensamma krafter för att möta de nya utmaningar vi står inför. På Rio+20 ska bland annat frågan om en global övergång till en grön ekonomi behandlas. Konferensen kommer att diskutera frågan om hur vi tillsammans kan skapa en utveckling där miljö och ekonomi behandlas som en gemensam fråga istället för att ställas mot varandra. Därför är det viktigt att komma ihåg att Rio+20 inte är en miljökonferens utan en konferens som handlar om hur vi vill att hela vårt samhälle ska utvecklas i framtiden. För att uppmärksamma det här och dessutom visa på hur angelägna frågorna är bör i första hand inte statssekreterare eller ministrar synas på Rio+20, utan statschefer. Vi vill därför uppmana alla att skriva under namninsamlingen gamechange2012.org, startad av brasiliens ungdomsrörelse inför Rio+20 och som kräver att statschefer ska närvara vid konferensen.

Diskussionerna på Rio+20 kommer att vara av stor vikt både för vår ekonomi och vår miljö de närmaste tio, tjugo och femtio åren. Det säger sig självt att de här diskussionerna ska föras av ländernas högsta politiska ledarna. Men inte utan att vi andra också har något att säga till om, eftersom Rio+20 är därför av betydelse för hela jordens befolkning.

Det innebär att den är viktig för närmare sju miljarder människor, varav hälften är under 25 år. För oss unga är beslut som gäller en hållbar utveckling beslut som påverkar hur våra liv kommer att se ut en lång tid framöver. Därför är ungas arbete, som ofta är organiserat genom ungdomsorganisationer, en stor resurs. Det kan handla om allt från nya perspektiv, till kreativa idéer till att bevaka att beslut fattade på internationell nivå faktiskt genomförs.

Idag är det FN-dagen och 223 dagar kvar till Rio+20. Fortfarande finns det tid att påverka våra ledare så att de tar Rio+20 på allvar och ser till att det leder till överenskommelser och faktiskt resultat.

Johanna Salmi LSU – Sveriges ungdomsorganisationers representant i FN:s Kommission för hållbar utveckling (CSD-19) 2011

Malin Johansson LSU – Sveriges ungdomsorganisationers representant i FN:s generalförsamling (UNGA) 2011

Måndag igen!

Det blir måndag även i New York. Tredje utskottet går in på sin andra vecka och det ligger många spännande informals framför oss.

Informals innebär informella konsultationer då representanter från medlemsstaterna samlas i ett rum för att förhandla fram resolutionerna. Det kan bli långa och utdragna diskussioner om en formulering hit eller en formulering dit. Ett komma tas bort och det betyder en stor seger. Stor vikt läggs också vid formuleringen i början av paragraferna – ska det vara encourages, stresses, emphasizes, reaffirms, urges eller encourages? Alla dessa ord innebär olika starkt åtagande hos medlemsstaterna och det kan vara stor skillnad på urges och encourages.

Förutom dessa informals pågår fortfarande möten i plenären med nationella statements eller statements å en grupps vägnar. Debatten handlar nu om women’s advancement. Dessutom försöker jag boka in möten med representanter med olika FN-organ eller andra organisationer eller representationer, som jag tror att jag kan få ut något av. Har bland annat haft möte med UNFPA (FN:s befolknings fond) och UNDP:s (FN:s utvecklingsprogram) disability focal point. Har även talat på ett möte hos WGG, Working Group on Girls, som bland annat har en subkommitté som fokuserar på ”girls with differing abilities”. Differing abilities är ett annorlunda sätt att uttrycka disability, jag tror att jag gillar det, vad tycker ni?

Lägg till detta morgonmöten, EU-samråd, ungdomsdelegatträffar och avstämningsmöten med reppen (svenska representationen) och ni förstår att det är bråda dagar här i New York. Dock otroligt roligt, spännande och lärorikt.

Nu är det dags att stänga ner mitt egengjorda ”hemmakontor” här på cafét och gå och lägga mig.

God natt New York, God morgon Sverige!

Generalsekreteraren och vi

Ban Ki-moon och Malin

Foto av: http://www.unmultimedia.org/photo/

Här försöker jag alltså sätta lite press på generalsekreteraren. Gick ju halvbra. Men jag ser det som en viktig del av medvetandegörandet vi även pratar mycket om. Jag nämnde att alla ungdomar ska ha samma mänskliga rättigheter, oavsett funktionsnedsättning, minoritetsgrupp, sexuell läggning osv. Räknade inte upp alla diskrimineringsgrunder som jag gjorde i talet, utan valde ut några. Sexuell läggning är ju något väldigt kontroversiellt i FN-sammanhang och det är knappt omnämnt i resolutioner och andra officiella dokument.

”Skolfotot”

Idag träffade vi ungdomsdelegater FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Det var en mycket välregisserad tillställning, fotografen ställde upp oss på led och arrangerade om oss värre än en skolfotograf. Längst fram i mitten fanns ett tomrum mellan två delegater, det skulle fyllas av Ban Ki-moon.

När han kom blev det flera foton, sedan talade Ban Ki-moon till oss (som fortfarande stod uppradade i bästa skolfoto-anda) om FN, ungdomar och jämlikhet. Därefter fick vi alla ta en bild där vi skakade hand med honom och utbyta några hälsningsfraser. När jag sa att jag var från Sverige sa han att han ska besöka Stockholm nästa vecka.

Därefter fick vi ungdomsdelegater chansen att ställa ett par frågor till honom. Vi hade diskuterat saken innan och det bestämdes att jag skulle representera hela gruppen, och ta dessa få minuter vi fick till förfogande till att påminna honom om hans uttalande på högnivåmötet i somras om att göra ungdomar till en prioritetsfråga. Våra två frågor var hur han, och vi, kan arbeta för att få fler länder att inkludera ungdomsdelegater i sina delegationer, samt hur vi skulle kunna arbeta med hans sekretariat när det gäller ungdomsfrågor – eftersom han sagt att det är en av hans prioriterade områden.

Hans svar var minst sagt en besvikelse – han började prata om hur vi, personligen, kan gå till väga för att få jobb inom FN och i förlängningen generalsekreterarens sekretariat. Han pratade om praktiktjänstgöring och vikten av en god skolgång. Det var inte riktigt det svar vi ville ha, och åsikterna gick isär efteråt om han missuppfattade frågan, eller om han förstod den men inte ville ge något svar som skulle kunna uppfattas som ett löfte – som han inte skulle kunna hålla.

Ban Ki-moon och ungdomsdelegaterna

(klicka på bilden för att se den i större storlek)

Talet i tredje utskottet

Igår höll jag tal i generalförsamlingens tredje utskott. Fick överväldigande positiv respons efteråt, och fortfarande idag kommer folk fram och vill berömma talet, det känns otroligt roligt förstås. Men allra mest nöjd är jag om talet fick folk att tänka till, vilket jag tror att jag lyckades med. Talaren efter mig återkopplade till mig i sitt tal, vilket är ganska ovanligt eftersom alla talen är färdigskrivna redan innan. Han kom också fram till mig efteråt och sa att han såg inte mig som funktionsnedsatt utan snarare att alla andra är det, eftersom de inte kan kommunicera med mig direkt på mitt språk. Bra poäng där herr ambassadör!

UN TV filmade tyvärr inte varken mitt eller något annat tal, men Benson från Australien filmade alla tal. Jag har inte fått en kopia på det än, men när jag får tag på det så lägger jag upp det här och på facebook.

Här är i alla fall talet:

Mr. Chairman, Distinguished delegates, Ladies, Gentlemen and others,

Today I would like to talk about young people. To be more precise, I would like to talk about a certain group of young people, a group that is often excluded and marginalized. And I would like to do that by beginning with talking about myself.

I am the elected Swedish Youth Delegate, representing 76 Swedish youth organizations with more than half a million members.

I study at a university. I have a job. I have an apartment. I have a driving license.

Taken together, all of this ought to mean that my capacity would not be doubted. Yet I still get questions about how I can fly by myself, questions about whether I can read, travel, and live my life the way I do. My intelligence is questioned and I get comments on my appearance when I am trying to make a serious point. Because I am deaf, I am young, I am a woman.

So let me say this now: disability does not mean inability. Being young does not mean being non-independent. Being a woman does not mean being an object.

I am here today because I was given great possibilities growing up. I was educated in my primary language: Swedish sign language. I have had the possibility to use sign language interpreters. Youth disability organizations have worked for my rights, trying to ensure a life free from discrimination.

In many ways I am very privileged. Not all young people with disabilities are that fortunate. In many ways I am an exception.

Mr. Chairman, Ladies, Gentlemen and others,

In times of economic crisis, the most marginalized are always the ones who are the most severely affected, even if they did not caused it. Today we can see how young people, in the wake of the economic crisis, have become even more marginalized on the labor market and pushed further away from political participation. We have also seen how the progress of the Millennium Development Goals has slowed down. I fear that the situation for women, people with disabilities and other discriminated groups will deteriorate as well. In times like these it is more important than ever that internationally agreed upon goals such as the MDGs and the WPAY are fully met and implemented.

Over the past few years we have seen many demonstrations and uprisings. Across the globe young people have taken to the streets to show their disappointment and frustration with their situation. Because youth unemployment rates are rising, their future is uncertain and no one is listening to them. It is time to take these calls for action seriously. It is time to extend real political participation and influence to all young people. We must always strive towards inclusive and barrier-free political processes where everyone can participate. All young persons must be empowered and youth-led organizations encouraged and supported.

Mr. Chairman, Ladies, Gentlemen and others,

There are 180-220 million youths with one or more disabilities in the world. All human rights apply to us too. It may sound like a self-evident fact, but it is far from that. Young people with disabilities are often multiple discriminated. Many live sheltered and uninformed lives, hidden away at home. They are isolated and their independence is stifled. They are marginalized and discriminated against in educational systems and on the labor market. This must change. All young people must have equal opportunities.

We all know that education is a key factor in creating equal opportunities. Countries have a responsibility to provide quality education to all youth, with or without disabilities. Schools have to be physically accessible, school material has to be available also for those with visual impairments and sign language education has to be provided, if everyone is to have the possibility to benefit from a quality education.

Equal opportunities also come through equal participation. Political representation and full and equal participation are the corner stones of a democratic and inclusive society. Young people are autonomous individuals with the right to influence and control their own lives, bodies and decisions. Youth-led organizations representing a broad variety of groups and identities must play an active role in decision-making processes. It is essential that young people – regardless of disability, ethnicity, religion or belief, sexual orientation, sex, gender identification, or gender expression – are part of political processes. Discrimination should never be accepted, not on any grounds, not at any time.

One way to fight discrimination is through raising awareness. It is important to increase the knowledge about how everyone’s needs and preconditions differ. Norms and stereotypes constitute the basis for discrimination and inequalities by constructing obstacles. They limit the possibilities to influence and the freedom for those who do not conform to the norms. My inability to hear is not the problem. It is the norm that expects everyone to be able to hear that is the problem. Transforming the norms to create a more inclusive society will benefit everyone. What is necessary for some people is good for everyone. All governments of the world should adopt a disability perspective as well as a norm-critical perspective and a youth perspective in decision-making processes.

Mr. Chairman, Ladies, Gentlemen and others

We have agreed upon the MDGs. It is time to fulfil them. We have agreed upon WPAY. It is time to implement it. We have agreed upon the CRPD. It is time for a universal signing and ratification of it. But let us not stop there. It is time now for human rights to be for everyone. I find it unacceptable that young people do not have the same possibilities to participate and influence as everyone else. It is time to include young people for real – all young people.

Första mötet med ungdomsdelegaterna

Första mötet med ungdomsdelegaterna ägde rum i den holländske delegatens enorma hotellrum (lägenhet!) ikväll. Planering och strategering inför veckan ägde rum, detta blir helt grymt hörni! Imorgon börjar tredje utskottets förhandlingar och många av oss ska hålla tal, även eventuellt jag! Det kan bli tisdag också, ej helt klart nu.

20111002-225438.jpg

FN-representanten berättar!

Ibland gör jag saker i lite bakvänd ordning, och det är därför jag en si så där två månader efter att jag först bloggade här nu ska presentera mig och mitt arbete som LSU:s representant till FN:s generalförsamling.

Jag heter alltså Malin är 24 år gammal och bor i Stockholm. ”Min” organisation som nominerade mig som representant är Sveriges Dövas Ungdomsförbund, ett förbund som jag varit aktiv i på olika sätt väldigt länge. Förutom det är jag också ordförande i Stockholms dövas ungdomsråd. Just nu läser jag femte terminen på programmet Utveckling och internationellt samarbete. De frågor som jag brinner för är ungdomars rätt till delaktighet och inflytande, men också frågor som rör ungdomar med funktionsnedsättning.

Ni som har följt bloggen vet att LSU har två FN-representanter och att Johanna Salmi är den andra. Hon är LSU:s representant till CSD, FN:s kommission för hållbar utveckling. Den ägde rum i maj i New York. Alldeles nyligen var hon dessutom i Mollina i Spanien på ett möte för ungdomar om Rio+20, som är ett hett och jättespännande topic. Scrolla ner för att läsa hennes inlägg, eller klicka på henne till höger.

Själv är jag alltså LSU:s representant till FN:s generalförsamling. Generalförsamlingen håller årliga sessioner mellan september och december varje år och årets möte är den 66:e i ordningen. Generalförsamlingen behandlar en mängd frågor, närmare bestämt är det 174 punkter på dagordningen som ska behandlas! Då kan en ju förstå att det tar lite tid… (Särskilt mina kära styrelsemedlemmar i SDUR har nog inga problem alls att förstå hur lång tid det tar?? ;) ) Jag kommer att delta i den delen som består av tredje utskottets möten och förhandlingar. Tredje utskottet behandlar sociala, humanitära och kulturella frågor. Bland annat handlar det om frågor som rör ungdomar, barn samt människor med funktionsnedsättning, och det är också dessa frågor som jag kommer att arbeta mest med.

Jag kom hit till New York i förrgår och rivstartade min vistelse med ett möte klockan 7 igår morse på svenska representationen samt med att bli intervjuad till ett svenskt program för barn och ungdomar om FN. Jag kommer att delta i generalförsamlingen och tredje utskottets arbete fram till den 14 oktober. Med lite tur (om internetgudarna är på min sida) kommer jag att blogga varje dag. Ni kan även följa mig på twitter där jag heter travellinmalin.

/Malin

Vision och planetflytt

På avslutningsceremonin med hela universitet rappade Nicolò (som under veckan representerade Road to Rio+20) om vad vi gjort:

We came here to strategize, with focus in our head and passion in our eyes, to lead a global movement that never falls apart and capture our vision on a flipchart!

Så, som sammanfattning och från strategimötet i Mollina kommer här vår vision för Rio+20:

Our vision for Rio+20 is to be the birthplace of trust and universal participation and a level playing field to create an open atmosphere for building equitable and sustainable global society towards a good and just world for all.

Hela gruppen! AEGEE, Small Earth Nepal, Terrazul, Global Coalition for Climate Action, Human Impacts Institute, WAGGGS, Vital Actions for Sustainable Development, Rio+twenties, European Youth Forum, Peace Child International/Road to Rio+20, German National Youth Council,  Dutch National Youth Council och LSU- Sveriges ungdomsorganisationer fanns representerade på mötet.

Utsikt från pilens nedre hörn…

Efter avslutningsceremonin arrangerade vi, tillsammans med universitetet en aktion för moving planet.  För lördagen den 24e september var det nämligen en global ”day to move beyond fossil fuels”. Över 2000 aktioner i 175 länder, spana in fler bilder på http://www.moving-planet.org/

Universitetets deltagare samlade för moving planet! Foto: Mathieu Soete

Förresten, missa inte att följa bloggen de närmaste veckorna – Malin Johansson (twitter: travellinmalin) är i New York och representerar LSU i FNs genearlförsamling!