Etikettarkiv: Generalförsamlingen

Generalsekreteraren och vi

Ban Ki-moon och Malin

Foto av: http://www.unmultimedia.org/photo/

Här försöker jag alltså sätta lite press på generalsekreteraren. Gick ju halvbra. Men jag ser det som en viktig del av medvetandegörandet vi även pratar mycket om. Jag nämnde att alla ungdomar ska ha samma mänskliga rättigheter, oavsett funktionsnedsättning, minoritetsgrupp, sexuell läggning osv. Räknade inte upp alla diskrimineringsgrunder som jag gjorde i talet, utan valde ut några. Sexuell läggning är ju något väldigt kontroversiellt i FN-sammanhang och det är knappt omnämnt i resolutioner och andra officiella dokument.

Talet i tredje utskottet

Igår höll jag tal i generalförsamlingens tredje utskott. Fick överväldigande positiv respons efteråt, och fortfarande idag kommer folk fram och vill berömma talet, det känns otroligt roligt förstås. Men allra mest nöjd är jag om talet fick folk att tänka till, vilket jag tror att jag lyckades med. Talaren efter mig återkopplade till mig i sitt tal, vilket är ganska ovanligt eftersom alla talen är färdigskrivna redan innan. Han kom också fram till mig efteråt och sa att han såg inte mig som funktionsnedsatt utan snarare att alla andra är det, eftersom de inte kan kommunicera med mig direkt på mitt språk. Bra poäng där herr ambassadör!

UN TV filmade tyvärr inte varken mitt eller något annat tal, men Benson från Australien filmade alla tal. Jag har inte fått en kopia på det än, men när jag får tag på det så lägger jag upp det här och på facebook.

Här är i alla fall talet:

Mr. Chairman, Distinguished delegates, Ladies, Gentlemen and others,

Today I would like to talk about young people. To be more precise, I would like to talk about a certain group of young people, a group that is often excluded and marginalized. And I would like to do that by beginning with talking about myself.

I am the elected Swedish Youth Delegate, representing 76 Swedish youth organizations with more than half a million members.

I study at a university. I have a job. I have an apartment. I have a driving license.

Taken together, all of this ought to mean that my capacity would not be doubted. Yet I still get questions about how I can fly by myself, questions about whether I can read, travel, and live my life the way I do. My intelligence is questioned and I get comments on my appearance when I am trying to make a serious point. Because I am deaf, I am young, I am a woman.

So let me say this now: disability does not mean inability. Being young does not mean being non-independent. Being a woman does not mean being an object.

I am here today because I was given great possibilities growing up. I was educated in my primary language: Swedish sign language. I have had the possibility to use sign language interpreters. Youth disability organizations have worked for my rights, trying to ensure a life free from discrimination.

In many ways I am very privileged. Not all young people with disabilities are that fortunate. In many ways I am an exception.

Mr. Chairman, Ladies, Gentlemen and others,

In times of economic crisis, the most marginalized are always the ones who are the most severely affected, even if they did not caused it. Today we can see how young people, in the wake of the economic crisis, have become even more marginalized on the labor market and pushed further away from political participation. We have also seen how the progress of the Millennium Development Goals has slowed down. I fear that the situation for women, people with disabilities and other discriminated groups will deteriorate as well. In times like these it is more important than ever that internationally agreed upon goals such as the MDGs and the WPAY are fully met and implemented.

Over the past few years we have seen many demonstrations and uprisings. Across the globe young people have taken to the streets to show their disappointment and frustration with their situation. Because youth unemployment rates are rising, their future is uncertain and no one is listening to them. It is time to take these calls for action seriously. It is time to extend real political participation and influence to all young people. We must always strive towards inclusive and barrier-free political processes where everyone can participate. All young persons must be empowered and youth-led organizations encouraged and supported.

Mr. Chairman, Ladies, Gentlemen and others,

There are 180-220 million youths with one or more disabilities in the world. All human rights apply to us too. It may sound like a self-evident fact, but it is far from that. Young people with disabilities are often multiple discriminated. Many live sheltered and uninformed lives, hidden away at home. They are isolated and their independence is stifled. They are marginalized and discriminated against in educational systems and on the labor market. This must change. All young people must have equal opportunities.

We all know that education is a key factor in creating equal opportunities. Countries have a responsibility to provide quality education to all youth, with or without disabilities. Schools have to be physically accessible, school material has to be available also for those with visual impairments and sign language education has to be provided, if everyone is to have the possibility to benefit from a quality education.

Equal opportunities also come through equal participation. Political representation and full and equal participation are the corner stones of a democratic and inclusive society. Young people are autonomous individuals with the right to influence and control their own lives, bodies and decisions. Youth-led organizations representing a broad variety of groups and identities must play an active role in decision-making processes. It is essential that young people – regardless of disability, ethnicity, religion or belief, sexual orientation, sex, gender identification, or gender expression – are part of political processes. Discrimination should never be accepted, not on any grounds, not at any time.

One way to fight discrimination is through raising awareness. It is important to increase the knowledge about how everyone’s needs and preconditions differ. Norms and stereotypes constitute the basis for discrimination and inequalities by constructing obstacles. They limit the possibilities to influence and the freedom for those who do not conform to the norms. My inability to hear is not the problem. It is the norm that expects everyone to be able to hear that is the problem. Transforming the norms to create a more inclusive society will benefit everyone. What is necessary for some people is good for everyone. All governments of the world should adopt a disability perspective as well as a norm-critical perspective and a youth perspective in decision-making processes.

Mr. Chairman, Ladies, Gentlemen and others

We have agreed upon the MDGs. It is time to fulfil them. We have agreed upon WPAY. It is time to implement it. We have agreed upon the CRPD. It is time for a universal signing and ratification of it. But let us not stop there. It is time now for human rights to be for everyone. I find it unacceptable that young people do not have the same possibilities to participate and influence as everyone else. It is time to include young people for real – all young people.

Första mötet med ungdomsdelegaterna

Första mötet med ungdomsdelegaterna ägde rum i den holländske delegatens enorma hotellrum (lägenhet!) ikväll. Planering och strategering inför veckan ägde rum, detta blir helt grymt hörni! Imorgon börjar tredje utskottets förhandlingar och många av oss ska hålla tal, även eventuellt jag! Det kan bli tisdag också, ej helt klart nu.

20111002-225438.jpg

FN-representanten berättar!

Ibland gör jag saker i lite bakvänd ordning, och det är därför jag en si så där två månader efter att jag först bloggade här nu ska presentera mig och mitt arbete som LSU:s representant till FN:s generalförsamling.

Jag heter alltså Malin är 24 år gammal och bor i Stockholm. ”Min” organisation som nominerade mig som representant är Sveriges Dövas Ungdomsförbund, ett förbund som jag varit aktiv i på olika sätt väldigt länge. Förutom det är jag också ordförande i Stockholms dövas ungdomsråd. Just nu läser jag femte terminen på programmet Utveckling och internationellt samarbete. De frågor som jag brinner för är ungdomars rätt till delaktighet och inflytande, men också frågor som rör ungdomar med funktionsnedsättning.

Ni som har följt bloggen vet att LSU har två FN-representanter och att Johanna Salmi är den andra. Hon är LSU:s representant till CSD, FN:s kommission för hållbar utveckling. Den ägde rum i maj i New York. Alldeles nyligen var hon dessutom i Mollina i Spanien på ett möte för ungdomar om Rio+20, som är ett hett och jättespännande topic. Scrolla ner för att läsa hennes inlägg, eller klicka på henne till höger.

Själv är jag alltså LSU:s representant till FN:s generalförsamling. Generalförsamlingen håller årliga sessioner mellan september och december varje år och årets möte är den 66:e i ordningen. Generalförsamlingen behandlar en mängd frågor, närmare bestämt är det 174 punkter på dagordningen som ska behandlas! Då kan en ju förstå att det tar lite tid… (Särskilt mina kära styrelsemedlemmar i SDUR har nog inga problem alls att förstå hur lång tid det tar?? ;) ) Jag kommer att delta i den delen som består av tredje utskottets möten och förhandlingar. Tredje utskottet behandlar sociala, humanitära och kulturella frågor. Bland annat handlar det om frågor som rör ungdomar, barn samt människor med funktionsnedsättning, och det är också dessa frågor som jag kommer att arbeta mest med.

Jag kom hit till New York i förrgår och rivstartade min vistelse med ett möte klockan 7 igår morse på svenska representationen samt med att bli intervjuad till ett svenskt program för barn och ungdomar om FN. Jag kommer att delta i generalförsamlingen och tredje utskottets arbete fram till den 14 oktober. Med lite tur (om internetgudarna är på min sida) kommer jag att blogga varje dag. Ni kan även följa mig på twitter där jag heter travellinmalin.

/Malin

Internationella ungdomsdagen – 12 augusti

Idag firar vi den internationella ungdomsdagen i Sverige och runt om i världen. Det är även sista dagen av det internationella ungdomsåret och markerar därmed slutet av de tolv månader då FN haft som mål att lyfta fram ungdomsrelaterade frågor både på regional och global nivå. Temat på det internationella ungdomsåret har varit ”dialog och ömsesidig förståelse”.

I LSU:s – Sveriges ungdomsorganisationers – idéprogram behandlas många viktiga utvecklingsområden för ökat ungdomsinflytande. Som att unga idag inte i tillräcklig grad ses som en resurs i beslutsfattande processer och ofta är exkluderade från viktiga arenor och processer. Ungas perspektiv behövs för att en samhällsförändring ska vara demokratisk, legitim och långsiktig. Unga måste få vara delaktiga på alla beslutsnivåer och inom alla områden eftersom vi påverkas av beslut som tas på alla beslutsnivåer, inom alla områden.

Ban Ki Moon sa nyligen under högnivåmötet om unga som FN höll i New York (ni kan läsa mer om det i tidigare inlägg här på bloggen) att ”det internationella ungdomsåret må gå mot sitt slut, men våra skyldigheter gentemot unga kvarstår”. Mycket återstår att göra – idag är det visserligen sista dagen av det internationella ungdomsåret men vi kan låta det bli första dagen på en tid där varje år är ett ungdomsår och där varje ung person ses som en resurs och har möjlighet att förverkliga sin fulla potential. Vi kan också låta det bli en tid då unga människor slutar betraktas som enbart ”framtidens ledare” och istället börjar ses även som ledare och förändringsaktörer av idag.

Malin Johansson – LSU:s representant till FN:s generalförsamling 2011
Johanna Salmi – LSU:s representant till CSD, FN:s kommission för hållbar utveckling, 2011

 

Ni kan även läsa ett uttalande från Ban Ki-Moon, FN:s generalsekreterare, här: http://www.un.org/News/Press/docs/2011/sgsm13740.doc.htm

Mitt tal i generalförsamlingen – HLM

My name is Malin Johansson and I am elected as a youth representative by the National Council of Swedish Youth Organisations.

I too want to express my deepest condolences and sympathy to our neighbours in Norway. My thoughts are with all the young people who were at Utöya and all families and friends who lost a loved one. Dialogue and mutual understanding must defeat ignorance and brutality. It feels more important than ever in a time like this. 

As a young person I very much welcome the theme of this conference. Dialogue and mutual understanding are always key factors in moving forward.

At the same time, just talking is not enough. We need concrete action in order for progress to be made.

Now it is up to you, decision makers, to prove that this is not just talk from your side and that you do intend to take concrete action. That means among other things to realise the World Programme of Action for Youth, adopted by the General Assembly.

There has been some discussion about WPAY in the negotiations of the outcome document of this conference. We firmly believe that the WPAY is a very good basis to work from. Any future revision of the programme must be preceded by

- a thorough evaluation of the programme,

- in-depth dialogue with youth and youth organisations and

- sufficient time for discussions in and between Member States.

However, until then, the implementation of WPAY must remain a priority for all Member States, as well as realising the Millennium Development Goals.

As previously mentioned, human rights are universal and apply to everyone, anywhere, at all times – without exceptions. Human Rights must serve as a basis when developing youth policies. A fundamental right is participation, which is something that lies very close at heart to me, as a young person with disability. Many young people today, with or without disabilities, consistently face marginalisation and exclusion. Everyone, regardless of disability, age, ethnicity, religion or belief, sexual orientation, sex, gender identification, or gender expression should have the same rights and the same possibilities to participate on equal terms. And what is more: the participation of young people has to be real and not just symbolic.

Youth participation needs to permeate all levels of politics. “Youth perspectives” can only be expressed by young people themselves and that is why youth-led organisations, are essential in achieving youth participation. Youth-led organisations must therefore be strengthened and encouraged.

It is central that the work for young people’s participation, influence, and power does not stop at national borders. Young people, through youth organisations must participate, influence, and hold power in international arenas as well.

That is why I regret that there are so few young people represented here today, especially since this is a conference on youth.

We have the right to contribute with our full potential, creativity, and strength here and now. Young people are no more the future than middle-aged people are the past.

HLM dag 2

Det kom inget inlägg från mig igår om andra dagen av högnivåmötet som ni märkte. Försökte blogga när jag var på hotellet men internetuppkopplingen hade samarbetssvårigheter så jag gav upp. Men nu kommer det!

Dag två av HLM bestod av tal. All day long. Några sammanfattningar från talen:

* Det var väldigt få unga som talade

* Många betonade vikten av ungas deltagande (trots det valde de alltså ändå att inte låta en ung person själv kliva fram och tala)

* De flesta anser att unga är framtiden

När det gäller WPAY var det lite olika – en del betonade hur viktigt WPAY och implementeringen av detta är, medan andra talade om en revidering av programmet.

På måndagen hade någon sagt att jag skulle tala klockan tre på tisdagen, men jag hade plats 55 på talarlistan och det var ingen som höll tiden så jag trodde det skulle bli försenat med minst en timme. Men när vi kom tillbaka från lunchen + sideeventen fick jag veta att jag skulle tala nu. NU?? Hann inte ens bli nervös, vilket nog var lika bra.

Heidi, den tyska ungdomsrepresentanten var allra först och talade om vikten av ungas fulla deltagande, samt om ungdomsmigration. Därefter var det Sverige. Signe Burgstaller, ambassadör, inledde och lämnade sedan över till mig. Jag ska lägga in talet här på bloggen i nästa inlägg samt en länk till UN webcast där ni kan se det om ni missade det första gången då det direktsändes.

Mötet hann dock inte bli klart på utsatt tid, så det återupptas på torsdag eftermiddag. Då är jag tyvärr inte här längre, jag flyger hem ikväll.
/M

Ambassadörsmiddag och skumpa på takterassen

Igår var jag och de andra ungdomsdelegaterna bjudna på en middagstillställning som ordnades av Sri Lankas permanenta mission. Vi bjöds på buffé med lankesisk mat – stark men god!

Mötte många intressanta människor och fick en hel hög med visitkort. Senare gick några av oss till en bar belägen på takterassen till ett hotell, så här såg det ut däruppifrån (okej jag står lite i vägen för själva utsikten, men ni fattar konceptet)

Inte så pjåkig utsikt?

Avslutade kvällen med att gå ut till en bar i Greenwich Village. Måste ju se vad New York har att erbjuda by night innan allvaret sätter igång imorgon.

Har nyss varit på middag med de andra ungdomsdelegaterna och nu förbereder jag lite inför imorgon då högnivåmötet om unga börjar! Öppningssessionen börjar klockan 10 och sedan kommer hela mötet att webbsändas. Om ni vill följa mötet kan ni göra det på den här länken

http://www.unmultimedia.org/tv/webcast/

Betvivlar dock att det är textat – ska försöka ta ett snack med någon om tillgängligheten i det imorgon. Annars tycker jag att ni ska titta på tisdag då jag troligen kommer att hålla ett kort tal. Vet ännu inte vilken tid men uppdaterar givetvis här på bloggen när jag vet.

God natt!
Malin

En dag i New York

Har förstås varit lite turist också. Tog mig upp i Empire State Building och sedan mötte jag upp en vän från Washington som är i stan med hennes kompis från Argentina. Vi hade inte bestämt tid eller plats i förväg utan tänkte vara lite spontanta sådär vilket resulterade i att det tog hundra år för oss att träffas pga 1. Vi kommunicerade via mejl så jag var tvungen att hela tiden leta upp ställen med wifi (Starbucks….) och då hann de ju flytta på sig mellan gångerna 2. New York är stort och förvirrande 3. Fulton street tunnelbanestation har ca en miljon uppgångar. Värre än Hötorget. 4. Mitt lokalsinne var idag obefintligt.

Men till sist fann jag dem tack och lov. Vi åkte till Battery Park där vi begrundade frihetsgudinnan från håll och halvbadade i nån slags vatteninstallation. Sen promenerade vi till Wall street, Rockefeller center och lite annat.

Utsikt från Empire State Buildning

Förresten vill jag upplysa er om att min kära vän Jenny Nilsson har blivit vald till ny ordförande för WFDYS – World Federation for the Deaf Youth Section! Det är hon den blonda ni ser på bilden till höger som det står EU på. Hur coolt som helst, visst?? Gratta henne nu i kommentarerna så blir hon glad! (Nå det är hon förstås redan, men hon kan alltid bli ännu gladare?)

God natt!
Malin

FN-bricka kirrad

Kände mig nästan lite patriotisk idag när jag klev in på One Dag Hammarskjöld Plaza (okej att jag gick in i fel ingång och fick gå runt hela byggnaden innan jag kom rätt). Trevligt att en svensk gett namn till en så stor byggnad liksom. Jag besökte svenska representationen för att få ID-bricka till FN plus lite annan information. Representationen ligger på 46 våningen så ni kan tänka er utsikten… Tänkte lägga in en bild men bloggen gör inte riktigt som jag vill just nu så om ni vill se hur det ser ut kan ni gå bakåt till ett äldre inlägg av Johanna, hon har också lagt in en bild av utsikten, en bättre en dessutom. Eller googla Manhattan skyline eller nåt – det är många och höga hus helt enkelt.

HLM-mötet kommer närmare och närmare och jag förbereder mig bland annat med att läsa olika dokument som har med det internationella ungdomsåret att göra. Även om det är många och långa dokument känns det rätt glassigt att sitta och läsa dem på nåt café i New York liksom.

/Malin