Så har äntligen jag också fått tillgång till bloggen!

Hej och godmorgon!
Jag heter Astrid och jag är Sveriges ungdomsdeligat till generalförsamlingen i höst. Det har stått på min att göra lista hela veckan att jag skulle presentera mig i bloggen men det har inte blivit av. Den enkla förklaringen till det är att jag nu är New York och att veckan som ledde upp till det var ganska hektisk! Jag hade möte med utrikesdepartementet (UD) kring Sveriges prioriteringar inför förhandlingarna, med Alexandra som ju var i New York i sommras och med alla LSUs FN deligater. Dessutom har jag gjort lite press, läst en massa och filat på mitt tal. PUST.

Men nu är jag här! Både på bloggen och i New York

Jag heter som sagt Astrid, är 22 år och studerar till vardags till ingenjör i Uppsala. Jag har min organisatoriska bakgrund i Svenska Kyrkans Unga där jag varit aktiv de senaste sju åren och det var dem som nominerade mig till detta uppdraget. Sen jag började plugga har jag även engagerat mig i studentlivet, både i min studentkår och i Uppsala Universitets kvinnliga ingenjörsnätverk.

AstridGustafsson2

Hej hej, det är jag som är Astrid.

Resan gick bra, tackar som frågar! Det tog nästan arton timmar dörr till dörr men då fanns det ju mycket tid att läsa dokument inför resan. Blev så pepp när jag landade eftersom jag möttes av en stor reklampelare för #globalgoals och dessutom träffade de norska ungdomsdeligaterna, Inga och Erling redan på flygplatsen. Det blir bra det här!Bloggbild1
Erling och Inga är glada över att de snart köat klart på flygplatsen!

Jag vet inte hur mycket bloggtid jag kommer att ha medan jag är I New York men om jag hinner fixa ett inlägg vore det  kul om ni berättade vad ni skulle vilja läsa. Korta inlägg? Långa inlägg? Vill ni att jag beskriva våra dagar i FN eller prata lite djupare om de olika frågorna?
Glöm inte att följa mig på sociala medier (snapchat, twitter och instagram) under attikatt, alla ungdomsdeligaterna använder dessutom #UNyouth15!

Ses i cyberspace!
Astrid

Congress of Young European Greens

Jag har deltagit i Conference of the Young European Greens, som ägde rum i Budapest under de första dagarna i september. Detta var inte i LSU:s regi, utan genom en annan ungdomsorganisation på teman sammankopplade till hållbar utveckling och ungas deltagande och påverkansarbete. Temat var Reclaim your space in Europe, och handlade om hur urbanisering, utbildning och hållbar utveckling kan sammanlänkas. Det pågick många olika workshops och seminarier, och under första dagen handlade några av dessa om digitala civila rättigheter, nätneutralitet, skydd utav det privata på internet, och hur en kan arbeta för att jobba mot näthat. Det var intressant att höra så många olika tankar och åsikter från andra representanter, i och med att alla dessa kommer från olika miljöorienterade organisationer, men med olika perspektiv och synsätt på frågor.

Senare under dagen hölls ett seminarium kring den rådande situationen i Ukraina, där ett fokus lades på vilka reformer som just nu görs i landet, samt vilket policy som EU håller och bör hålla gentemot landet och situationen i sin helhet. Jag tyckte att det var ett intressant seminarium, men hade gärna sett att fler kvinnor hade deltagit i panelen, samt att åhörarna hade kunnat ges mer utrymme till att komma med olika tankar och frågor.

Den andra dagen påbörjades med ett seminarium kring hållbar utveckling och social rättvisa i ett utav Budapests distrikt. Därefter fanns det ett flertal workshops att välja bland, däribland utbildning för Europa, civic education/livslångt lärande, framtiden för universitet samt en inkluderande utbildning. Under denna session valde jag att delta på den som handlade om civic education, främst för att jag var väldigt nyfiken på ämnet efter att deltagit på en utbildning kring ämnet tidigare under året. Workshopen tog upp teman kring hur vi ser på utbildning, och hur den kan vara både formell och informell. Jag kopplade detta till det nya konceptet ”Global Citizenship Education”, som tagits fram utav UNESCO för att jobba med just dessa frågor, och som lägger vikt vid just att utbildning inte bara handlar om klassiska kunskaper, utan även kring att utveckla egenskaper såsom samarbetsförmåga, förståelse och kritiskt tänkande. Det var även roligt att den som höll i worshopen, Taru Antonnen från Finland, är en person som jag träffat under en tidigare träff med Federation of Young European Greens.

Efter detta var temana blandade kring dels hållbar stadsutveckling, urban gardening, en stad med delade utrymmen och samarbete, samt konst och aktivism på allmänna platser. I det här fallet valde jag att delta på den med temat hållbar stadsutveckling, eftersom det var den jag kunde koppla till mina nuvarande engagemang. Det var även här intressant att höra vad alla har för olika synsätt och åsikter, beroende på tidigare erfarenheter som alla kunde dela med sig av. Det öppnar helt enkelt upp ett större perspektiv än den bubbla som en annars lätt blir van vid, och det var därför positivt att få chansen att diskutera ämnet hållbar stadsutveckling med personer som bor i andra städer och har andra perspektiv på ämnet.

Senare deltog vi i en diskussion på temat ungdomsmigration i Europa, vilket lade mycket fokus på migranter som åkt till London från Östeuropa, och det visades även en film på temat. Under diskussionen deltog bland annat Terry Reintke som är EU-parlamentariker för de gröna partierna, som talade mycket om hur ungdomsarbetslöshet är en av de största faktorerna till dagens migration bland unga. Diskussionen som följde var väldigt lång och intressant, där många fick chansen att komma till tals och ge sin syn på ämnet.

Den sista dagen blev en kort dag, då vi talade om unga människor i Europas roll och position. Under denna session deltog ett flertal unga politiker/aktivister, däribland Terry Reintke från The Greens/EFA, Peter Ungar från LMP i Ungern, samt David Tiser som filmskapare och aktivist.

Jag har deltagit i Conference of the Young European Greens, som ägde rum i Budapest under de första dagarna i september. Detta var inte i LSU:s regi, utan genom en annan ungdomsorganisation på teman sammankopplade till hållbar utveckling och ungas deltagande och påverkansarbete. Temat var Reclaim your space in Europe, och handlade om hur urbanisering, utbildning och hållbar utveckling kan sammanlänkas. Det pågick många olika workshops och seminarier, och under första dagen handlade några av dessa om digitala civila rättigheter, nätneutralitet, skydd utav det privata på internet, och hur en kan arbeta för att jobba mot näthat. Det var intressant att höra så många olika tankar och åsikter från andra representanter, i och med att alla dessa kommer från olika miljöorienterade organisationer, men med olika perspektiv och synsätt på frågor.

Senare under dagen hölls ett seminarium kring den rådande situationen i Ukraina, där ett fokus lades på vilka reformer som just nu görs i landet, samt vilket policy som EU håller och bör hålla gentemot landet och situationen i sin helhet. Jag tyckte att det var ett intressant seminarium, men hade gärna sett att fler kvinnor hade deltagit i panelen, samt att åhörarna hade kunnat ges mer utrymme till att komma med olika tankar och frågor.

Den andra dagen påbörjades med ett seminarium kring hållbar utveckling och social rättvisa i ett utav Budapests distrikt. Därefter fanns det ett flertal workshops att välja bland, däribland utbildning för Europa, civic education/livslångt lärande, framtiden för universitet samt en inkluderande utbildning. Under denna session valde jag att delta på den som handlade om civic education, främst för att jag var väldigt nyfiken på ämnet efter att deltagit på en utbildning kring ämnet tidigare under året. Workshopen tog upp teman kring hur vi ser på utbildning, och hur den kan vara både formell och informell. Jag kopplade detta till det nya konceptet ”Global Citizenship Education”, som tagits fram utav UNESCO för att jobba med just dessa frågor, och som lägger vikt vid just att utbildning inte bara handlar om klassiska kunskaper, utan även kring att utveckla egenskaper såsom samarbetsförmåga, förståelse och kritiskt tänkande. Det var även roligt att den som höll i worshopen, Taru Antonnen från Finland, är en person som jag träffat under en tidigare träff med Federation of Young European Greens.

Efter detta var temana blandade kring dels hållbar stadsutveckling, urban gardening, en stad med delade utrymmen och samarbete, samt konst och aktivism på allmänna platser. I det här fallet valde jag att delta på den med temat hållbar stadsutveckling, eftersom det var den jag kunde koppla till mina nuvarande engagemang. Det var även här intressant att höra vad alla har för olika synsätt och åsikter, beroende på tidigare erfarenheter som alla kunde dela med sig av. Det öppnar helt enkelt upp ett större perspektiv än den bubbla som en annars lätt blir van vid, och det var därför positivt att få chansen att diskutera ämnet hållbar stadsutveckling med personer som bor i andra städer och har andra perspektiv på ämnet.

Senare deltog vi i en diskussion på temat ungdomsmigration i Europa, vilket lade mycket fokus på migranter som åkt till London från Östeuropa, och det visades även en film på temat. Under diskussionen deltog bland annat Terry Reintke som är EU-parlamentariker för de gröna partierna, som talade mycket om hur ungdomsarbetslöshet är en av de största faktorerna till dagens migration bland unga. Diskussionen som följde var väldigt lång och intressant, där många fick chansen att komma till tals och ge sin syn på ämnet.

Den sista dagen blev en kort dag, då vi talade om unga människor i Europas roll och position. Under denna session deltog ett flertal unga politiker/aktivister, däribland Terry Reintke från The Greens/EFA, Peter Ungar från LMP i Ungern, samt David Tiser som filmskapare och aktivist.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att dagarna var ordnade på ett sådant sätt att många olika tankar kunde komma till tals, och nya idéer föras fram. Det var även positivt att det var en sådan blandning utav deltagare. Alla kom inte från politiska partier, utan vissa var även journalister och fristående aktivister, men också anställda inom olika miljöorganisationer. Gemensamt för alla var dock att vi delade samma grundläggande värderingar och principer, men med vitt skilda erfarenheter och tankar som vi kunde diskutera kring. Detta gjorde det hela väldigt givande, och skapade möjligheter för att koppla diskussionerna till ämnen som hållbar utveckling samt ungas deltagande och inkludering i beslutandeprocesser.

// Alexandra

11987081_10153243197324315_5769315118478426966_n12002050_10153243197709315_5995236077252828473_n17221_10153243198019315_7052998965388011840_n11951805_10153243197214315_8310473471813055263_n

// Alexandra

World Humanitarian Summit

Hej igen!

I början av september deltog jag i The Global Youth Consultation on the World Humanitarian Summit tillsammans med Mathilda Hellström som är UNESCO-representant och ordförande för Sveriges Elevråd SVEA. Konferensen ägde rum i Doha, Quatar, och var alltså en ungdomskonsultation inför WHS som kommer gå av stapeln i maj nästa år. Frågorna rörde humanitär katastrofhjälp, dels i samband med konflikter men även i samband med naturkatastrofer eller sjukdomar. På plats var över ett hundratal representanter, och vissa av dessa hade även varit aktivt involverade under High Level Political Forum on Sustainable Development som jag deltog på i somras.

Konferensen var uppbyggd på ett sätt som både involverade öppna sessioner med paneldiskussioner samt efterföljande diskussioner i mindre grupper, där varje grupp fick föra fram förslag på ämnet utifrån sina tidigare erfarenheter. Förutom att diskutera deltog jag även i rapporteringen och inom drafting group med att koordinera samt att sammanfatta de åsikter som förts fram. Många tankar, såsom capacity building och accountabiliy, är viktiga begrepp som även nämnts mycket under förhandlingarna i FN, men dessa har även tagits upp av många personer utan att preciseras, och vi strävade därför efter att försöka konkretisera detta så mycket som möjligt. I detta ingick även att få fram tydliga förslag och handlingsplaner för hur olika idéer kan genomföras, samt hur barn och unga kan få en aktiv och betydelsefull roll inom dessa processer, men ett meningsfullt och inflytelserikt deltagande på lika villkor.

Vidare presenterades även ett outcome document, som behandlar bland annat uppföljning, krisberedskap, informationsspridning och finansiering. Dokumentet kan läsas i sin helhet här http://childrenyouth.org/2015/09/15/doha-youth-declaration-on-reshaping-the-humanitarian-framework/.

För er som är intresserade skulle jag även varmt rekommendera att läsa mer om MGCY, som står för Major Group for Children and Youth. De var medorganisatörer till denna konsultation, som också har pågått digitalt under ett flertal månader. MGCY skapar en plattform för barn och unga att aktivt engagera sig inom globala frågor inom olika områden, exempelvis hållbar utveckling och demokratisering. Läs gärna mer på deras hemsida! http://childrenyouth.org/

// Alexandra

10455070_10153233080809315_4455552288115795588_n bild

11018637_10204614676915821_1817748916453875844_n

Tredje veckan

Måndagen den 6 juli

Dagen började med ett frukostmöte tillsammans med representanter från UNEP (United Nations Environment Programme) inför organiseringen av UNEA2, vilket är den andra omgången av konferensen i Nairobi kring United Nations Environment Assembly. Jag deltog tillsammans med Aashish från MGCY, och på mötet medverkade även ett tjugotal representanter från olika civila organisationer, däribland Amnesty och The Green Cross.

Vad gäller HLPF så var denna dag starten för the high level segment, och det hela påbörjades med öppningsanföranden från bland annat Jan Eliasson och Ban Ki Moon. Temat under dagens sessioner var bland annat rapport från de tidigare fem dagarnas innehåll, men även kring hur en transformativ och integrerad agenda kan skapas, där olika regeringar, samhällen och FN kan jobba kan jobba parallellt med dessa frågor. Vi hade även förberett ett inlägg från MGCY som bland annat rörde migration i den kontexten.

Senare under dagen deltog jag på ett möte inför planeringen utav World Humanitarian Summit samt ett möte kring Habitat 3 kring framtidens hållbara samhällen, och kring hur MGCY:s förberedelsearbete kan se ut på den fronten. Vidare hade jag tillsammans med de andra nationella ungdomsdelegaterna organiserat ett möte med den koreanska ambassadören, angående ungdomsinflytande och mångfald utav framtidens ungdomsdelegater. I och med att han är blivande president för ECOSOC så kommer han även att vara involverad i det kommande årets ungdomsforum, och det var väldigt bra att vi fick chansen att komma med tankar så pass tidigt i utvecklingsprocessen av forumet.

Tisdag 7 juli

Dagen handlade om temat kring hur den universella agendan kan kommuniceras och implementeras lokalt i de olika medlemsländerna, samt kring hur HLPF bör se ut och utvecklas under de kommande 15 åren.

Senare var jag på ett sidoevent anordnat av EU:s ekonomiska och sociala kommitté, där temat var ”Involvning civil society in the implementation of the Post 2015 agenda”. Det talades bland annat om shared prosperity for all, och att arbeta med “multistakeholde governance systems”, vilka ger civilsamhället chansen och det nödvändiga stödet för att involveras i post 2015-processen. Även kring att skapa en kontinuerlig process, som ger möjligheten både för regeringar och andra stakeholders att ha en framförhållning i sitt arbete, och även att involvera en stor blandning av aktörer.

Vidare talades det om möjligheten till att skapa nya arbetstillfällen för unga i och med den nya gröna utvecklingen av teknologi och innovation, och kring hur miljömässiga utmaningar måste arbetas med i kombination med ekonomiska möjligheter, istället för att se dem som två separata sfärer.

Jamil Ahmad från UNEP (som deltog på gårdagen frukostmöte) talade bland annat om arbetet kring att involvera miljöaspekter inom alla 17 målen, och kring civilsamhällets roll i att bidra med vetenskap och datainsamling. Han talade även om att arbeta med att minska gapet som idag finns mellan vetenskap, teknologi och politiska beslut.

Två andra representanter talade även om att det idag finns olika hög nivå av kunskap kring HLPF inom civilsamhället, och att vi därmed behöver arbeta med kapacitetsbyggande för att utveckla den allmänna kunskapen inom dessa områden, och sprida information kring Post 2015-agendan.

Vidare nämndes temat citizen driven accountability, vilket är något som vi även talade mycket om under det tidigare mötet med LSU:s globala ambassadörer. Han nämnde 7 centrala punkter inom citizen driven accountability, vilket kortfattat innebar:

  • Start local
  • Work together
  • Make space (create platforms for citizen generated data and evidence)
  • Work with champions and find role models
  • Open up (create a transparent process)
  • Sharpen the teeth (meaning strengthen the administration behind post 2015 goals)
  • Report together (incorporate citizens in global SDG reporting)

Detta är alltså en sammanfattning utav hans punkter så som han nämnde dem, men det som jag personligen ser som centralt i denna process är tillgången till information bland civilsamhället, och rättigheten att involvera sig i processen i ett tidigt stadium för att skapa ett deltagande som inte bara är symboliskt, utan som är meningsfullt och konkret. MGCY gjorde även inlägg, bland annat kring vikten av att Post 2015-agendan måste ses som universell, och vikten av att inte bara se till ojämlikhet mellan länder utan också inom länder. En annan punkts som vi tog upp var även vikten av informal education samt att skapa förutsättningar för ett ungdomsinflytande som inkluderar alla nivåer, och som kan fungerar på ett konkret och meningsfullt sätt.

Onsdag 8 juli

Morgonens session handlade om temat ”Reviewing and monitoring progress: What have we learned and how can it advance implementation?”, och leddes bland annat utav Julia Gillard, tidigare premiärminister i Australien och nuvarande chairman för Global Partnership for Education. Senare besökte jag ett sidoevent arrangerat utav FN:s ekonomiska och sociala kommission för the Asia Pacific region, som handlade om utfallen från de regionala konsultationer kring hållbarhetsmålen och Post 2015-agendan som gjorts i området. Under eftermiddagen var det dags för den allra sista delen utav HLPF, och där en av de belgiska ungdomsdelegaterna gjorde ett anförande som vi hade förberett inom MGCY, på temat kring hur den nya hållbarhetsagendans ambitioner kan matchas med proportionerliga implementeringssätt, detta genom olika aspekter som till exempel teknologi, tillgångar, kapacitet och utbildning. Något som jag tycker har varit väldigt positivt överlag är hur arbetssättet har fungerat inom MGCY, och hur vi har delat upp det på så sätt att vi lyckats täcka upp alla sessioner och sido-event på ett sådant sätt att vi fått mycket talartid och uppmärksammats bland många delegationer och medlemsstater, vilket har skapat en känsla av att vi uppmärksammas och lyssnas till. Idag var min sista dag här, och under dessa dagar har jag träffat en bred blandning av människor som alla på olika sätt är involverade i post 2015-processen, dels från olika delegationer men även olika major groups and other stakeholders, NGO’s och så vidare. Imorgon åker några av de aktiva inom MGCY till Addis Ababa för att följa FfD-konferensen (Financing for Development) och i höst åker Astrid Gustafsson hit till New York som svensk ungdomsrepresentant till generalförsamlingen. Till dess kan ni kontakta oss båda på mejl, alexandra.sjolin.falk@lsu.se samt astrid.gustafsson@lsu.se .

Ha det fint!

/ Alexandra

image (10)

Andra veckan

Måndag 29 juni

Under måndagen började förhandlingarna med ett mote med representanter från ”Social and Natural Sciences” på temat kring hur vetenskap kan informera lagbeslut, och därefter fortsatte förmiddagens program med temat ”Supporting national action through HLPF outcomes”. MGCY fick även relativt mycket talartid under dagen, vilket var positivt. Sedan var det dags för paus mellan 13-15, men precis som alla andra dagar så är detta inte en tid för lunch, utan det är istället (enligt min mening) the prime time för att ha bilaterala möten eller springa på olika sido-event. Just under denna dag så hade jag fått i uppgift av MGCY att delta på sido-eventet kring ”The SDG Fund’s integrated approach towards sustainable development”. SDG står alltså för Sustainable Development Goals.

Många intressanta punkter togs upp. Bland annat talades det om att framgångar under klimatkonferensen i Paris senare i december inte kommer att vara komplett såvida det inte skapas en plattform som ser till adaptering och mätning. Vidare, så måste NGO’s (non governmental organizations) samt den privata och allmänna sektorn samarbeta för att jobba med den nya hållbarhetsagendan. Detta är något som nämnts väldigt många gånger från ett stort antal medlemsländer, men som så mycket annat så är det viktiga att tänka efter kring vad det innebär i praktiken, och vilken typ av konkreta förändringar som kan genomföras som är obligatoriska att arbeta med, och inte voluntary.

Tisdag 30 juni

Dagen började som vanligt med ett morgonmöte med Major Group for Children and Youth. Vi diskuterade vårt statement som skulle levereras senare under förmiddagen, under ett möte som hölls för alla major groups där de fick chansen att ge sina synpunkter under temat ”Reinforcing major groups and other stakeholder’s participation”.

Dagen fortsatte sedan kring temat kring hur vi kan skapa ett regionalt stöd och support till nationella initiativ för hållbar utveckling. Under dagen höll vi även ett flertal möten med MGCY, där vi bland annat jobbade med att summera vårt Position paper från 20 sidor till 1 sida, för att på så sätt ha ett klarare budskap i vårt påverkansarbete. Många jobbade även med sina inlägg för veckans kommande round table discussions, där jag bland annat ska tala om Sustainable Consumtion and Production.

Vidare deltog jag på ett möte med the United Nation’s Envoy on Youth, tillsammans med de andra ungdomsdelegaterna från Belgien, Tyskland och Nederländerna. Det visade sig vara väldigt givande, där vi diskuterade olika möjligheter till att utveckla ett program för ungdomsdelegater där fler länder har möjlighet att delta, och att skapa finansiella möjligheter för dessa länder att skicka delegater.

Efter dagens alla förhandlingar, sido-event och möten möttes vi på kvällen av en speciell syn nere på bottenvåningen. Där hölls nämligen ett event med anledningen av att Ban Ki Moon formellt skulle inviga en utav FN:s konstutställningar. En vanlig dag här antar jag. Efter det träffades vi med några från MGCY för att prata mer om dagen, och jag fick en chans till att prata mer med några av de ungdomsdelegater som precis hade anlänt den här veckan. Jag måste säga att alla ungdomsdelegater och representanter inom MGCY har varit otroligt öppna och smidiga att samarbeta med för att nå ett så bra resultat som möjligt där vi får chansen att påverka!

Onsdag 1 juli

Dagen började med en session kring temat kring hur olika SIDS (Small Island Development States) kan jobba med hållbarhetsmålen. Senare under samma förmiddag följde jag med några vänner från MGCY till ett möte angående Habitat 3, som är en konferens kring Sustainable Urban Living som kommer äga rum under hösten 2016. Planeringen är just nu i full gång, och processen har hittills involverat många olika organisationer. Jag fick även lära mig mer om processen kring något som kallas ”Urban Thinkers Campus” (som precis hade hållit en konferens i Stockholm) samt kring ”Urban dialogues”, varav den sistnämnda handlar om att skapa diskussioner via online-forum inför Habitat 3-konferensen. Detta för att kunna samla olika organisationers idéer och involvera civilsamhället i agendan. Med mig till detta möte hade jag bland annat Aashish, Chris, Hero och Simon (alla medlemmar i MGCY och den sistnämnde ungdomsdelegat från Belgien).

Efter detta var det dags för dagens sido-event, och jag valde då att gå till ett på temat ”Transparency, Accountability and Participation: Building a Post-2015 Review Architecture that is Fit for Purpose”. Med i panelen var bland annat Save the Children, som talade om vikten av att bygga utefter fyra olika block. Först av allt deltagande som faktiskt är meningsfullt, där civilsamhället får chansen att ge inputs som faktiskt lyssnas till och vägs in i besluten. Vidare även kring möjligheten för att finansiera marginaliserade gruppers deltagande, samt att skapa konkreta möjligheter för människor att delta i förhandlingar från olika platser, till exempel genom att broadcasta möten och även ge möjlighet till att påverka genom skrivna meddelanden.

Den andra delen handlade om inkludering, och vikten av att ha en agenda som är skapad både av och för folket. Vidare togs ämnet transparens upp, och hur det inte kan skapas ett meningsfullt deltagande utan allmän tillgång till information. Slutligen nämndes ordet accountability, vilket har debatterats flitigt under dessa dagar. En bra sak som nämndes var: ”It will not only be what we do, but also what we do not do, for which we should all be held accountable” vilket jag tycker summerar det hela väldigt bra. Möjligheten för olika länder att dela med sig av erfarenheter sinsemellan togs också upp, som ett sätt för medlemsländer att jobba strategiskt med implementering av hållbarhetsmålen.

En annan talare under sido-eventet var Hanna Hansson från organisationen CIVICUS. Hon talade bland annat om hur det finns en varierande kunskap kring HLPF, och behovet av att jobba med ett kapacitets-byggande kring HLPF för olika major groups samt andra stakeholders/intressenter. Vidare nämndes vikten av att översynsprocessen måste inkludera information som är jämförbar på nationell, regional och global nivå, samt även sinsemellan olika mål och temaområden.

En annan punkt om togs upp var vikten av citizen led monitoring, och möjligheten för olika major groups samt andra aktörer från civilsamhället att delta i HLPF-översyn, även gällande stöttandet av statistik och data från medborgare. Slutligen nämndes vikten av att HLPF-översynen måste skapa tydliga länkar till och bygga vidare på andra översynsmekanismer inom FN-systemet, för att på så sätt skapa en så effektiv uppföljning av hållbarhetsmålen som möjligt.

Efter detta var det dags för fortsättningen av dagens sessioner, vilket under eftermiddagen handlade om hur Post 2015-målen bäst kan kommuniceras ut i framtiden, efter att de formellt har antagits. Efter sessionerna fick vi en chans till att bättre lära känna de personer som jobbar på kontoret för UN Envoy on Youth, vilket var väldigt roligt och givande eftersom de jobbar nästan enbart med ungdomsinflytande.

Torsdag 2 juli

Dagen började som vanligt med ett morgonmöte, och efter det satte jag mig för att förbereda det sista inför mitt anförande som skulle hållas under förmiddagen. Morgonens tema var nämligen Sustainable Consumtion and Production, och något som många tog upp var teman kring ansvarsfull produktion, vikten av lokala styrmedel och att skapa en förändring i samhällssynen kring konsumtion och produktion. Även kring nya sätt att spara energi, investera i grön teknologi och att förändra en beteendestruktur. Sverige gjorde även ett inlägg kring utbildning och hållbara livsstilar, och hur det finansiella stödet här spelar en stor roll. Inför mitt inlägg kring SCP hade jag även fått inputs från David Collste, som tidigare varit LSU-representant och som numera är fokalpunkt inom MGCY.

När det väl var dags för mig att tala så nämnde jag bland annat följande:

Sustainable consumption and production (SCP) patterns will be crucial to the realisation of sustainable development. Implementation of the 10 Year Framework of Programmes in support of national and regional programmes is needed, through strong intersectoral partnerships to accelerate the shift towards SCP.
It is imperative to include young people in the creation of new green technologies and jobs. The agenda needs to enable the take-up and diffusion of green technology. This should include the strengthening of national policymakers’ capacity with the inclusion of indigenous and youth to design effective innovative policy for green technology.

MGCY calls for a system that views the economy as a subset of the environment, rather than the opposite. The goal must be to create a social sustainability and development that is within our planetary boundaries.  We furthermore support the Environmental Profit and Loss methodology that takes a “cradle to grave” approach when studying the supply chain of a business. This, in order to look at the ecological footprint and environmental impact, but also the process of green jobs and technology.

Vidare, talade jag om begreppet ”dubbel ohållbarhet”, baserat på idén om att hållbar utveckling bygger på att dagens behov kan mötas samtidigt som vi även skapar förutsättningar för framtida generationer att möta sina behov. Vi måste alltså jobba på flera fronter, och kombinera fattigdomsbekämpning med miljöarbete, och dessa måste gå hand i hand. Det finns ingen anledning till att de mest basala behoven av nuvarande generation inte skulle kunna tillgodoses, och faktum är att vi skulle kunna vara den allra första generationen som bekämpar fattigdom. Det finns bland att ett så kallat ”10 year framework of programmes”, som låter oss jobba aktivt med dessa frågor.

Vidare så förde jag fram budskapet om vikten av att se till en socioekonomisk utveckling i kombination med ”decent work” (som tyvärr försvunnit mer och mer i förhandlingarna) och social rättvisa, som är inom kapaciteten för dagens ekosystem. Dessutom betonades vikten av att människor måst ha tillgång till tydlig och tillräcklig information kring ämnet, tillsammans med utbildning för hållbar utveckling på alla nivåer av utbildning.

I avslutet nämnde jag:

MGCY also calls for an initiative where all countries phase out unsustainable consumption and production patterns, with developed countries taking the lead. Moreover, we have to ensure that governments and major public services have sustainable procurement policies to ensure that this generates benefits for both communities and the environment. These policies have to balance factors that include the costs over lifecycles, social justice and equity, safety and security, human rights and good employment conditions.

For over 20 years, SCP has been called for by successive UN environment and development conferences. In 2015, we have a real and critical opportunity to ensure that this issue can be addressed at the scale necessary to make sustainable development a reality.

Mina huvudfrågor till panelisterna var bland annat:

  • What role can education play when involving the people and raising awareness about SCP?
  • What is the best way to communicate these goals and targets to the people, and involve them in the SCP process?
  • What are the first steps to work with dual sustainability that national and local level can take?
  • Furthermore, how can we work with different tax systems in order to implement an ecological tax reform that takes the ecological footprint into account when looking at production and transportation?

Panelisterna nämnde bland annat vikten av interdependence, alltså att målen måste gå hand i hand. Även om hur vi måste skapa medvetenhet kring målen genom utbildning på alla nivåer i samhället.

Senare under dagen var det dags för ett sido-event som organiserades utav den Svenska delegationen och även utav Japan. Det var mycket givande, där bland annat Gunilla Blomqvist från näringsdepartementet berättade om Sveriges arbete med ”sustainable lifestyles”. Vidare deltog Sveriges ambassadör Olof Skoog som moderator. Andra deltagare i panelen var Mr Arab Hoballah från UNEP, Mr Lewis Akenji från IGES, Professor Ishikawa från Kobe University i Japan, samt Sanna Due Sjöström som kom från svenska Naturvårdsverket. Det var i sin helhet ett väldigt interaktivt seminarium, där lyssnarna fick chansen att dela med sig av sina tankar kring de många myter som finns kring matsvinn och liknande ämnen.

Dagen ägnades alltså i sin helhet mycket till hållbar konsumtion och produktion, och eftermiddagens sessioner fortsatte sedan kring ämnet ”Tracking progress through existing mechanisms”.

image (6)image (9)

image (8)image (7)

Första veckan i New York

Jag har nu varit i New York i nästan en vecka, i och med de post 2015-förhandlingar som pågått mellan medlemsstaterna. Den första dagen startade med ett morgonmöte med den svenska delegationen. Vi hade alla träffats dagen innan för ett möte där vi hade introducerats för varandra och talat om den kommande veckan. Under vårens gång så har den svenska delegationen inkluderat organisationer från civilsamhället, och de har haft med representanter från olika grupper under varje månad som förhandlingarna kring de nya hållbarhetsmålen har ägt rum. Så, under denna omgång medverkade representanter från bl.a. Svenska FN-förbundet, Union to Union och Skanska. Jag mötte även representanter från andra organisationer utanför delegationen, bl.a. Concord och RFSU.

Under tisdagen tillbringade jag mycket tid dels med Major Group for Children and Youth, men även med Women’s Major Group. Jag blev introducerad till den senare gruppen utav en person som var involverad i IPPC, som jobbar mycket med sexuella och reproduktiva rättigheter. Jag deltog även i planeringen utav ett så kallat side event med denna grupp, vilket är en händelse där olika intressegrupper får chansen att hålla i presentationer som sker mitt på dagen.

Under dagens sessioner så talades det om Goals and Targets, alltå de 17 målen och dess delmål. Dock så står ju de mesta av dessa relativt fast i nuläget, så som de står skrivna. Många länder talade mycket mer kring teman kring rättigheter, utbildning och diskriminering än dagen innan, men det är å andra sidan svårt att veta hur pass mycket detta kan påverka utvecklingen av agendan realistiskt sett. Det talades även en del om SRHR, vilket ändå var positivt, och som det har börjat talas mer om under den senaste tiden. Dock, när det gäller SRHR, så är en mina farhågor att begreppet kring hälsa och rättigheter kan komma att urvattnas, och börja handla mer om hälsa medan ordet rättigheter glöms bort. Sexuell och reproduktiv hälsa är ju något som de flesta länder kan skriva under på, eftersom det till exempel rör arbetet kring att stoppa spridning av sjukdomar såsom HIV och AIDS. Dock så handlar SRHR, enligt min mening, om så mycket mer än endast hälsa. Det handlar även om rättigheter, såsom kvinnors och flickors rättigheter till att bestämma över sin egen kropp, och rätten till tillgången till utbildning och information kring sina sexuella och reproduktiva rättigheter. Dock så är detta område något som ses som mycket mer kontroversiellt i dessa sammanhang.

Under onsdagen började jag med att möta upp den svenska delegationen på den svenska representationen. Vi summerade dagen som varit innan, och sedan besökte utrikesminister Margot Wallström den svenska representationen. Därefter gick jag till ett morgonmöte med de olika Major groups som är aktiva här. Därefter började dagens program med ett möte där olika Major Groups samt olika stakeholders fick chansen att uttala sig medan medlemsstaterna lyssnade. Detta var väldigt intressant, eftersom det skapar en slags situation med ombytta roller.

Många olika intresseorganisationer tog chansen att uttala sig, bland annat Women’s Major Group, Världsnaturfonden WWF och även den svenska organisationen RFSL. Några återkommande åsikter som framfördes bland de olika organisationerna var vikten av sexuella och reproduktiva rättigheter, jämställdhet och utbildning. Det talades även mycket om begreppet ”decent work” som är något som tyvärr börjat försvinna bort i förhandlingarna. Vissa av medlemsstaterna hävdar att begreppet ”decent jobs” istället kan användas, men själva syftet med att använda decent work är att det begreppet har en betydligt starkare rättslig innebörd.

Under eftermiddagens session var det dags för Follow up and Review. Många länder uttryckte en oro för att kraven på uppföljning skulle vara alltför hårda och skapa alltför mycket tryck från internationellt håll. Vidare finns även tankar om att det kräver en hög nivå av statistik kapacitet för att kunna mäta alla målen, vilket inte alla länder innehar i samma utsträckning. Dessa åsikter fördes framförallt fram av G77 och Kina, men även av ett flertal andra länder som uttryckte samma oro.

Många länder, bland annat Storbritannien, talade även om begreppet accountability i uppföljningsarbetet, men även kring CBDR, Common but differentiated responsibility. Det senare begreppet handlar om hur de olika medlemsstaterna historiskt sett har haft olika stor del i utsläppen under de senaste åren, och att det därför inte är rimligt att de länder som fortfarande befinner sig i utvecklingsskedet ska ta ett lika stort ansvar i miljöarbetet, och att de länder som idag är industrialiserade istället bör vara de som mest jobbar med dessa frågor.

Under torsdagen talades det vidare kring follow up and review, och många utav de inlägg som gjordes var relativt väntade. EU:s representant talade om accountability och höll en ganska stark linje, medan G77 och Kina talade mycket om att follow up and review, alltså uppföljningen och granskningsprocessen skulle ske på en nationell basis. Många mindre stater har även talat mycket om begreppet capacity building, och att hänsyn måste tas till möjligheten för länderna att samla in likvärdig data till sina statistiska jämförelser. Vidare så var det flertal länder, bl.a. Turkiet, som nämnde att det krävs transparent, participatory and accountable monitoring systems, vilket jag tycker är ett mycket rimligt krav. Dock vet en aldrig, som så ofta i dessa processer, hur pass mycket det egentligen betyder med ett sådant uttalande i verkligheten, och hur långt stater är beredda att gå när det handlar om att ge upp en del utav sin suveränitet. Det har även talats om att skapa en voluntary follow up process där medlemsstaterna inte ställs inför ett lika stort ansvar, vilket framförallt har framförts av G77 och Kina.

Vidare gjorde USA ett inlägg rörande att skapa en balans för övervakning på global, regional och nationell nivå. Dessa mätningar skulle i sin tur kunna leda till en anpassning och utveckling utav arbetet med hållbarhetsmålen. De höll dock en väldigt stark linje när det gällde att processen bör vara frivillig och nationellt ledd. Det talades även om vikten av att ha en transparent process som är inkluderade, och som baseras på data och statistik från många olika källor. Vidare tryckte de på vikten av att se till olika regeringsstrukturer, samt olika nivå i nationell kapacitet för att mäta och följa upp målen. Indikatorerna måste även vara globala, inkludera expertis och en varietet av stakeholders i processen. Ett land som däremot höll en väldigt hård linje var Ryssland, som i sin anförande nämnde att övervakningen absolut inte kunde ske på vare sig en global eller ens en regional nivå, utan endast nationellt. De framförde vidare i sitt anförande att den globala nivån endast kunde tjäna till att skapa en lärandeprocess, och att det även behövdes tas hänsyn till moraliska och kulturella traditioner i uppföljningsarbetet.

Ett, enligt min mening, väldigt relevant argument som många medlemsstater har nämnt är information access och accountability to all citizens. Självklart är det viktigt att det skapas påtryckningar från de olika medlemsländerna, men det är också otroligt viktigt med informationsspridning som går ut till alla. Först och främst måste invånare involveras i själva beslutsprocessen, men sedan måste dessa mål kommuniceras ut, och det måste även skapas en öppen och transparent process i de respektive medlemsländerna där det är tydligt för alla invånare på vilket sätt var och en av staterna jobbar med målen. Stater har alltså inte bara ett ansvar gentemot varandra, utan även till sina invånare, vilket är desto viktigare för uppföljningsprocessen och transparensen. Det har även talats om att fokusera på att skapa jämställdhet mellan och inom länder, samt att fokusera på de som ligger längst bak i utvecklingsprocessen.

Så, för att avsluta kommer här lite bilder från de senaste dagarna. Ha det fint, och hör gärna av er om ni har några tankar eller funderingar!

/ Alexandra

image (1) image (2) image (3) image

Konsultationer

Under de senaste dagarna så har jag deltagit på ett flertal konsultationer. Den första dagen träffade vi LSU:s globala ambassadörer, som alla är en del utav Global Youth Network. Jag berättade om mina politiska prioriteringar, samt vad de olika medlemsorganisationerna haft för tankar och idéer kring de olika utvecklingsmålen. Sedan diskuterades frågorna med ambassadörerna, som fick ge sin input kring vilka av dessa frågor som står högt på agendan i deras respektive länder. Dagen efter höll vi en konsultation med LSU:s olika medlemsorganisationer på Europahuset, där även dessa fick komma med ytterligare inputs kring processen.

Jag har valt att lägga mina politiska prioriteringar inom områden kring utbildning, kvinnors rättigheter samt SRHR, sexuella och reproduktiva rättigheter. Ett återkommande budskap från de olika medlemsorganisationerna har varit just utbildning, inte bara som ett mål i sig utan även som ett medel för att jobba med de andra målen. Det är viktigt att se sambandet mellan de olika målen, och att arbetet med dem måste gå hand i hand. Hållbar utveckling måste arbetas med utifrån sociala, ekonomiska och ekologiska dimensioner, och där spelar ungdomsinflytande en väldigt stor roll. De 17 målen och dess delmål är ganska fasta, och den huvudsakliga processen handlar nu om mätindikatorer och uppföljning utav hur målen kommer efterföljas.

Vidare vill jag arbeta utifrån ett perspektiv av Global Citizen Education, som är ett utav UNESCO’s strategiska arbetsområden. Utbildning är ett av de områden som jag ser som fundamentalt för ungas självständighet och delaktighet. Detta inte bara från ett perspektiv utav rena kunskaper, utan även kognitivt och socio-ekonomisk sett, där lärandet även handlar om kritiskt tänkande, delat ansvar för jordens resurser och förståelse för hur det finns ett ömsesidigt beroende mellan och inom länder. Detta för att kunna verka på ett ansvarsfullt sätt på lokala och globala plan för att skapa en hållbar framtid med fredliga samhällen. När människor får tillgång till utbildning och information, skapas möjligheter till att känna till och kräva sina rättigheter, och att delta i demokratiska processer på lika villkor.

När länder befinner sig i en utvecklingsfas finns det potential att redan från början satsa på hållbara alternativ, inte bara från ett miljömässigt hållbarhetsperspektiv men även från ett ekonomiskt. Jag vill även föra in perspektivet om ett helhetstänk, där man ser till allas gemensamma vinst sett från ett ekologiskt och hållbart perspektiv, snarare än till ett ekonomiskt vinstintresse som endast gynnar vissa aktörer.

Det är centralt att titta på vem det är som formulerar målen, och på vems bekostnad de ska uppnås. Vi ser även att vissa grupper drabbas av klimatförändringar i större utsträckning än andra, samtidigt som dessa grupper inte alltid har så sort inflytande i beslutsprocesser. Därför är det viktigt att skapa ett utvecklingssamarbete där alla parter är involverade i själva beslutsprocessen. Vidare så ser jag ett behov av att jobba utifrån ett perspektiv där det sprids kunskap kring människors rättigheter, makt och grundtrygghet. Detta är fundamentalt för att skapa förutsättningar som banar väg för ett globalt samarbete på lika villkor.

Vidare bör ämnet jämställdhet kopplas till de globala utvecklingsfrågorna, och även till den globala sysselsättningen, vilket både är ett mål och ett medel för att skapa en utveckling som förutom global rättvisa även relateras till ett cirkulärt nyttjande av jordens resurser. Hållbar konsumtion och produktion spelar därför en central roll, och detta i kombination med framtagandet av indikatorer och uppföljning är något som kommande generationer måste ha en fundamental del i. Vidare så måste sambandet mellan hållbar utveckling och jämställdhet sättas i fokus. Kvinnors och flickors deltagande i utvecklingsprocesser är centralt för att en långsiktigt och stabil utveckling ska kunna skapas. Jag vill betona vikten av att marginaliserade grupper inte bara talas om, utan även själva deltar i de processer som är till för att skapa ökad jämlikhet. Detta gäller även andra grupper som inte är proportionellt sett representerade i forum där beslut tas rörande deras framtid. Dessa gruppers, som till exempel barn och ungas, delaktighet anser jag vara avgörande för att skapa en hållbar utveckling som faktiskt ser till hållbar utveckling utifrån dess många dimensioner. Detta för att skapa ett långsiktigt och stabilt utvecklingsarbete, med konkreta mål och delmål som banar väg för en mer jämlikhet framtid, både inom och mellan länder.

Sammanfattningsvis så var det väldigt spännande och lärorikt att få träffa de olika personerna som deltog i konsultationerna, och att få höra deras tankar kring fokusfrågorna. Ett återkommande tema som många tagit upp är som sagt utbildning och ungdomsinflytande, vilka båda är områden som jag hoppas kommer prioriteras i den globala utvecklingsagendan framöver.

/ Alexandra