Frustration och lobbyhets – Rio+20 inträder dag 2…

Om första dagen kan betraktas som en mjukstart var smekmånaden slut på torsdagen. Sent på onsdagskvällen kom beskedet om att det trots allt skulle bli förhandlingar inom sektionen om berg, biologisk mångfald, fattigdomsbekämpning, skog och matsäkerhet som skjutits upp under gårdagen.   Även gröna jobb skulle diskuteras, liksom hav och utbildning/hälsa/jämställdhet som fortsatte sina sessioner.
Efter stora förseningar i shuttlebussarna och sedan runtirrande i delegationspaviljongens ändlösa korridorer hittade jag och RFSU-Karin tillslut fram till Sveriges kontor. Dock precis i tid till att jag skulle iväg på mina förhandlingar så inget delegationsmöte för mig idag.


Fortfarande ganska osäker på om sessionen faktiskt skulle börja kunde jag konstatera att plötsligt så satt vi där vid utsatt tid i utsatt rum och förhandlingarna kunde starta. Helt fantastiskt. Vi kan även kalla det dagens sista fantastiska. Det arbetsgruppen skulle täcka för dagen för berg, biologisk mångfald, skog, fattigdomsbekämpning och matsäkerhet. Berg som var en ganska kort del var en relativt kort och lättöverenskommen del som efter ungefär en halvtimma kunde stängas med nästan allt “agreed on”. Detta att jämföra med de två timmar som vi sedan ägnade till i princip en paragraf inom biologisk mångfald, eller vi och vi, den tid som EU, G77 och ordföranden ägnade åt paragrafen med kortare inspel från Norge och Mexiko.


Avdelningen ifråga handlade om referenser till CITES (Plingpling, förkortningsalarmet ringer: Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) och inkluderade bland annat relativt bra skrivningar om att klassa olaglig handel med vilda arter som ett transnationellt organiserat brott. Föreslaget av EU. Att denna skulle få vara kvar var ju bara att drömma om. G77 tyckte inte att detta var det rätta sammanhanget att ta upp frågan varpå ordföranden för sessionen hakade på och påpekade att frågan behandlas på annat håll i FN så det var onödigt att repetera. Bara några minuter tidigare hade han uppmanat G77 att böja sig för formuleringen just för att det var en fråga som är erkänd och behandlad på annat håll. Nu ville han istället att EU skulle gå med på att stryka brottsformuleringen och i gengäld att G77 skulle gå med på en smärre ordvändningsändring längre ner i paragrafen. Något som också skedde.


Det här sätter tyvärr fingret på trender som skulle komma att prägla åtminstone de förhandlingar jag hittills följt. För att vara helt ärlig så är ofta det absolut starkaste i texten referenserna till andra pågående processer eller tidigare överenskommelser. Utan dem mister de nya formuleringarna det mesta av sin tyngd och blir naivt flummiga eftersom det sällan återfinns någon konkret handling. Med tidigare eller andra mer ämnesspecifika processer som grund blir det lättare att förstå de saker som föreslås i den här väldigt omfattande texten. Det som nu händer är att man tar bort dessa referenser med hänvisning till att de redan finns behandlade eller behandlas någon annanstans. Det som då blir kvar blir inte mycket. Att Riodeklarationen exempelvis bara nämns en gång i hela texten, och då som helhet och inte specifikt i enskilda principer, är något av en skandal. Det är inte bara för att vi geografiskt sett befinner oss i Rio 20 år senare som konferensen heter som den gör, vad hände med alla de beslut som faktiskt gjordes för 20 år sedan?


Resterande del av biodiversitetsförhandlingarna bestod av små små formuleringsändringar kring vad listning av arter skulle bygga på för forskning. “Sund” eller “den bästa” eller “den bästa tillgängliga”? Man beslut tillslut att stryka forskning helt och bara hänvisa till “agreed criteria”. Sedan stängdes dessa förhandlingar för dagen och 5 paragrafer återstod, minst. Jag gick extremt frustrerad därifrån och försökte sammanfatta händelseförloppet digitalt då min dator dog precis innan jag gick in i förhandlingsrummet.
Senare under eftermiddagen hände dock andra spännande saker. Tydligen var det möjligt att man under utbildningsförhandlingarna skulle öppna vissa överenskomna paragrafer. För ungdomsgruppen var detta väldigt viktigt då man under förhandlingar i New York tidigare tagit bort formuleringar om “non-formal and informal education”. Nu fanns det alltså chans att få in dem igen. Meningen med formuleringen är alltså att erkänna och stödja andra sätt att berika individer och grupper för hållbar utvecking. Exempelvis genom engagemang i föreningar och organisationer.


Alla officiella ungdomsrepresentanter samlades för att kunna pusha sina delegationer att stödja skrivningen. Vi var tvungna att dels hitta EU:s förhandlare i frågorna för att veta hur EU koordinerat sig och huruvida man skulle lyfta frågan. Sedan Japans förhandlare då Japan tidigare blockerat formuleringen. Sedan G77:s förhandlare för att veta hur de ställer sig. Saker gick väldigt snabbt vilket var nödvändigt för att hinna till klockan 18.00 när sessionen startade. Vi skickade Sevan att tala med Frankrikes delegation då deras förhandlare skulle tala för EU, han sprang på dem några meter från oss i delegationspaviljongen, fick numret till förhandlaren. Ralien från Nederländerna sprang på Japans förhandlare i en annan fråga men fick av denne veta att Japan inte alls tänkte blockera man tyckte enbart att formuleringen var en repetition. Av EU fick vi sedan veta att man stödde skrivningen men inte kunde föreslå den, vi måste således hitta ett mindre land utanför EU. Schweiziska ungdomsrepresentanten Lucy sprang så till sin förhandlare för att få dem att lyfta frågan, de hänvisade till att de var ett för litet land. Under tiden försökte vi fram den exakt rätta formuleringen, det vill säga en formulering som länder tidigare kommit överens om, i detta fall under COP17 samt i en generalförsamlingsresolution. Istället för Schweiz försökte vi till sist få sessionens ordförande att ta upp frågan på bordet. Men i slutändan visade det sig att vi trots stor möda inte hittat rätt formulering samt att paragrafen inte alls skulle öppnas igen. Jaha. Så stod vi där utanför den överfulla förhandlingssalen och såg lite uppgivet på varandra, vi lärde väl oss någonting i alla fall intalade vi oss själva och skingrades åt olika håll.

Ungefär då kom jag på att jag inte ätit sedan klockan halv sju i morse och att klockan nu närmade sig halv sju på kvällen. Kan väl kalla det någon slags hungerstrejk för hållbar utveckling. Dagens roliga uppvägning för cyniska kommentarer får bli en ”hitta-2-fel” på mitt FN-pass:

Mer uppdatering om förhandlingar på andra områden kommer snarast i nytt inlägg! (Ska bara försöka att inte skriva uppsatser varje gång)

/Alva

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s