Militären har lämnat Copacabana och framtiden tar vid.

Det är nu några dagar sedan den stora FN-konferensen Rio+20 tog slut. Staden pustar ut, militären slutar patrullera längs Copacabana, helikoptrarna cirkulerar inte längre över Riocentro, VIP-bilarna stör inte trafiken och lokalbor kan ta sig till jobb och skola. Det är lite som att ingenting har hänt och frågan är om det har det. De unga och civilsamhällesrepresentanter som blev kvar efter torsdagens walk out ägnade dagen åt att följa de sista ändlösa talen i plenum och undrar vad det egentligen blev av allt. Hoppet om att ungdomsgruppen skulle få tala för alla Major Groups grusades snart och allting kändes upplagt och klart för ett stilla fiasko.

Ban Ki Moon, Dilma Rousseff och Sha Zukang firar, oklart varför.

När texten till slut antogs hördes applåder i Riocentros mediarum, man kan bara hoppas att de var ironiska, det prominenta presidiet inne i plenum tog varandras händer och så var allt nästan över. Några spridda, arga kommentarer från olika håll fick komma till ytan. Med helt klart olika relevans påpekade Island det absurda i att reproduktiva rättigheter inte finns med i dokumentet medan Venezuela ville straffa hela civilsamhället på grund av en enskild händelse dagen innan.

Major Group of Children and Youth minus de som tågade ut i protest under torsdagen.

Major Group of Children and Youth läste upp det avslutande tal man aldrig fick hålla för kameror utanför plenum och så lämnade vi Riocentro och konstigt vore väl det om vi inte kände en viss lättnad över att hela spektaklet var över.

I dagarna efteråt har man funderat över hur man ska föra sitt arbete vidare. Vilken roll ska ungdomsgruppen ha inom FN:s process om hållbar utveckling? Hur ska vi tackla det fiaskodokument som kommer att lägga grunden för verksamheten framöver?

Efter några dagars kontemplation, något besök till Jesusstatyn och hängande på stranden kommer insikterna kring hur vi egentligen ska göra för att plocka upp spillrorna av Rio+20. Vad vi ska göra av all ilska över år och månader av ideellt engagemang som slutar i regeringsflopp. Vad vi ska göra av all ilska över en värld som är på väg åt helt fel håll. Var finns FN-konferensernas legitimitet? Var finns de drabbades röst? Var finns naturens röst? Borde vi göra på ett helt annat sätt?

Några av dessa insikter kan du ta del av och diskutera på Fältbiologernas och LSU:s seminarium i Almedalen nu på onsdag redan. Läs mer här och klicka i om du vill komma här. Men frågan finns ju fortfarande kvar – Vad händer nu?

Här finns även en utmärkt debattartikel av Anders Wijkman om Rio-20.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s