Dagen började med en stark kaffe efter en natt med alldeles för lite sömn.
Utan att ödsla tid delade vi ungdomsdelegater in oss i olika grupper för att arbeta med de specifika paragrafer och textändringsförslag till ungdomsresolutionen som kom upp igår kväll. Det blir betydligt lättare och mer effektivt att diskutera i mindre grupper.
Dock var det svårare att sedan prioritera de förslagen som grupperna arbetat med. Men till slut beslutade vi ändå att SRHR (sexual and reproductive health and rights) alltså sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samt SOGI (sexual orientation and gender identity) alltså sexuell läggning och könsidentitet är viktiga formuleringar som måste komma in i resolutionstexten.
Dessutom är vår största prioritet att få in ett stycke om en permanent mekanism för implementering och övervakning av ungdomspolicies.
På kvällen var jag inbjuden till en mottagning arrangerad av Norge, Brasilien och Turkiet. Det var en tillställning i samband med 3:e utskottets öppnande och förutom att flera ungdomsdelegater var på plats så kände jag även igen många ungdomsresolutionsförhandlare. Jag tog tillfället i akt att diskutera våra ovannämnda prioriteringar med en av de amerikanska förhandlarna. Som väntat var responsen sval men bearbetningen har bara börjat. Hen försökte senare styra in på sina egna hjärtefrågor och delade med sig av sina åsikter kring några palestinska uttalanden medan jag höll god min. Mina mingelfärdigheter kom väl till hands och kvällen bjöd på många, några mer och några mindre, intressanta möten och samtal.
Här med Rode, en av de norska ungdomsdelegaterna:
Ungdomsdelegater från Bulgarien, Österrike, Georgien och Norge:
Nästa morgon var det dags för nya tag och jag skulle verkligen behövt Hermiones halsband som vrider tillbaka tiden och gör så att en kan vara på flera ställen samtidigt. På svenska representationen var det morgonmöte med alla delegater samtidigt som Schweiz anordnar en så kallad ”working breakfast” med temat Barn och unga i postkonfliktmiljöer.
Jag var med på första delen av evenemanget och på sista delen av morgonmötet, varefter Hillevi Engström, den nytillsatta biståndsministern (efter Gunilla Carlsson), besökte svenska representationen och jag fick möjlighet att ställa frågor. Bland annat frågade jag henne om hur hon kommer att fortsätta arbetet med post 2015-agendan och hur hon kommer se till att unga involveras och får inflytande. Hennes svar var betryggande – trots att hon är helt ny i sin roll och är osäker på exakt hur processen kommer tas vidare så är hon optimistisk vad gäller unga och ungas roll och bekräftade vikten vårt deltagande och inflytande.
Dagens ungdomsresolutionsförhandling var påfrestande. Det känns som om vi hela tiden tar ett steg fram och två steg tillbaka. Idéer och meningar som redan strukits kommer upp igen och de formuleringar som vi ungdomsdelegater lyckats få in i texten ska istället strykas. Frustrationen sprids bland ungdomsdelegaterna medan de mer erfarna förhandlarna inte alls är förvånade över förloppet utan vet att mycket kommer att kastas om och ändras innan vi når slutversionen.
Förutom förhandlingar är det massor av spännande saker som händer och idag fick jag träffa FN:s generalsekreterares specialrapportör som bevakar våld mot barn. Och senare även Generalsekreterarens så kallade ”Special Envoy on Youth”, Ahmad Alhindawi.
Ungdomsdelegaterna tillsammans med Ahmad Alhindawi
Senare under kvällen arrangerade Student Voice Design Lounge där unga aktiva i civilsamhället och unga företagare, sociala entreprenörer och andra (till exempel då ungdomsdelegater till FN:s Generalförsamling) samldes för att nätverka, knyta kontakter och starta samarbeten. Så himla inspirerande och upplyftande! Om vi hos de vuxna i förhandlingsrummet saknade drivkraft, nytänkande och utvecklingsvisioner så var det exakt det vi fann här hos de unga.
Här med den polska ungdomsdelegaten och en projektledare för en studentolympiad
– En inblick i vad jag gör här i New York, egentligen
/Sona
LSU-representanternas blogg 