Återrapportering från det sjunde mötet i öppna arbetsgruppen

Det var nu ett tag sedan jag kom hem från öppna arbetsgruppens sjunde möte om hållbara utvecklingsmål. Jag känner mig nöjd med veckan och det känns som att ambitionerna nu höjs för vad som ska komma att bli den nya utvecklingsagendan. Jag var i New York framför allt som representant för Major Group for Children and Youth (http://childrenyouth.org) den här gången, men behåller så klart kontakten med LSU och de nya FN-representanterna som just har tillträtt.

Tänkte att en lite övergripande sammanfattning av veckan och mitt deltagande passar in nu när de nya FN-representanterna snart kommer att presentera sig. Paulina (Nybratt Sandin) kommer ju att ta över processerna där jag slutar. Jag är övertygad om att hon kommer att göra ett grymt bra jobb!!

Nedan har jag sammanfattat översiktligt de fem dagarnas diskussioner på några sidor.

Det sjunde mötet hade temana hållbara städer och transport (två dagar), hållbara konsumtions- och produktionsmönster (inklusive kemikalier och avfall, en och en halv dag) och klimatförändringar och katastrofförebyggande (en och en halv dag). Deltagandet från Sveriges sida var tydligt, bland annat var både miljöambassadör Annika Markovic och Post-2015 ambassadör Anna Brandt var på plats. Sveriges drev bland annat frågan om att kemikalier borde ingå i de nya hållbarhetsmålen. Förutom ambassadörslunchen som jag nämnde i tidigare inlägg arrangerade Sverige också ett välbesökt sidoevenemang om kemikalier och så klart många bilateraler – det vill säga möten med andra länder, FN-organ och diskussioner.

MGCY

Öppna arbetsgruppens möten är fortfarande i den fasen som kallas ’stock taking’ (inventering) -där forskare, länderna och huvudgrupper uttalar sig om mötets teman. De två ordförandena, Marcharia Kamau från Kenya och Csaba Kőrösi från Ungern sammanfattar diskussionerna efter varje möte i korta dokument som kommer att ligga till grund för målen. Det nästa och åttonde mötet i öppna arbetsgruppen kommer att äga rum 3-7 februari med temana oceaner och hav, skog och biodiversitet; främja jämlikhet med social jämnlikhet inkluderat samt jämställdhet och kvinnors makt. Det kommer att vara det sista mötet i inventeringsprocessen innan arbetet blir mer av förhandling.

Mötena är vetenskapsbetonade och varje ämne inleds med en panel av experter från universitet och andra relevanta organisationer.  Sedan kommenterar länderna panelerna och kommer med egna uttalanden. Om det finns tid får FN-organen uttala sig och till slut de så kallade huvudgrupperna eller Major Groups. Jag var alltså på plats för Major Group for Children and Youth, men det finns även åtta andra Major Groups varav kvinnogruppen, icke-statliga organisationer (NGOs) och ursprungsbefolkningar brukar vara de som deltar mest (http://sustainabledevelopment.un.org/majorgroups.html ). Dessutom inleds varje dag med en timmeslång session med Major Groups tillsammans med ordförandena Kamau och Kőrösi. Vi uttalade oss nästan två gånger varje dag. Ala våra uttalanden finns på: http://childrenyouth.org

De första två dagarna handlade alltså om hållbara städer och transporter. Under inledningen presenterades den utmaning världen står inför med enorm inflyttning till större städer inom de närmsta decennierna. Trenden kräver statliga ingripanden för att tillgodose behoven hos människorna som flyttar in och undvika växande slumområden. Många menade att utmaningen också ger en möjlighet till att ställa om till mer hållbara levnadssätt genom att bygga hållbara transporter städerna och se till att städerna tar ledningen i att ställa om till den hållbara eran.

När det gäller hållbara städer föreslog Nätverket för lösningar för hållbar utveckling (Sustainable Development Solutions Network, http://unsdsn.org/ )i sin rapport om nya utvecklingsmål att det ska vara ett eget hållbarhetsmål som handlar om städer. Nätverket består av världsledande forskare inom olika vetenskapsgrenar, bland andra ekonomen Jeffrey Sachs från Columbia University och Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre. Personligen tror jag att det är en bra idé att fokusera på olikheterna mellan landsbygd och städer och då skulle ett mål om hållbara städer passa in. Det är dock viktigt att det blir tydligt vad målet betyder. I de åtta milleniemålen säger ju ofta namnet på målet vad det innebär – till exempel ”Minska barnadödligheten” och ”Stoppa spridningen av hiv och aids” (http://www.millenniemalen.nu/malen-2/ ). Vad innebär då ett stadsmål?

De flesta av världens utvecklingsländer ingår i gruppen G77 och Kina. De uttalade sig i diskussionen om städer att det är viktigt att fokus riktas på fattigdom i städerna och den miljard människor som lever i slumområden. Även EU lyfte slumområden och urban fattigdom. Många länder menade att tillgång till ekonomiskt överkomliga och hållbara transporter var viktigt. Brasilien och Nicaragua och några andra sa att vi borde se till världens ekologiska fotavtryck (http://en.wikipedia.org/wiki/Ecological_footprint).

Vår grupp, Major Group for Children and Youth, fick möjlighet att uttala oss tre gånger de första dagarna. I våra inlägg underströk vi ungas utsatthet i städer och rätten till rent dricksvatten, hälsa och utbildning, att inkludera städer och kommuner i implementerandet av utvecklingsagendan, att unga ska ha en tydlig del i och ha makt över genomförandet av agendan och att unga ska ha rätt till hållbar och billig kollektivtrafik. Vi lyfte också att det ska finnas tillgång till offentliga miljöer i städer och att det ska vara som mest fem minuters gångavstånd till en park (inklusive toalett). När det gällde transporter föreslog vi säkra och aktiva transporter med ett mål om andel av befolkningen som använder sig av aktiva transporter (det vill säga till exempel går eller cyklar) mer än 30 minuter per dag. Vidare underströk vi behovet av att minska andelen farliga kemikalier i våra drivmedel. Vi föreslog också ett mål om att öka den andel av befolkningen som använder kollektivtrafik och att den ska billig och inte uppgå till mer än fem procent av hushållsinkomsterna.

Onsdagen och torsdagen handlade om hållbara konsumtions- och produktionsmönster som är min grupps fokusområde. Under morgonen läste jag uttalandet från barn och unga. Vi underströk att hållbar konsumtion och produktion handlar om mer än märkning och frivilliga initiativ och att vårt ekologiska fotavtryck måste diskuteras. Vi betonade barn och ungas utsatthet och känslighet för kemikalier och att det krävs lagstiftning för att undvika den exploatering av våra kroppar genom kemikalier som nu pågår. Därför ska alla ämnen och produkter genomgå en process där deras påverkan på människor och miljö utreds. Vidare sa vi att den absoluta isär-kopplingen mellan BNP och utsläpp misslyckats och att även om det är politiskt tilltalande är det ovetenskapligt och isär-kopplingen en myt tills dess vi stoppar utvinningen av icke förnyelsebara naturtillgångar och förstörandet av biodiversiteten. Jag avslutade att säga att om diskussionen om hållbar konsumtion och produktion över huvud taget ska tas seriöst kräver vi att ekonomisk tillväxt i redan välbärgade områden måste ifrågasättas. Om isär-koppling ändå föreslås måste någon svara att det är praktiskt omöjligt om vi inte ifrågasätter mål som maximering av BNP och överkonsumtion. Talet finns i sin helhet här: http://childrenyouth.org/2014/01/08/statement-for-scp-in-open-working-group-7/ .

Senare betonade den inledande panelen att exponentiell tillväxt på en planet med begränsade resurser är fundamentalt utmanande och vädjade om förändringar av konsumtions- och produktionsmönster för att ställa om till hållbarhet. Bland annat föreslogs cirkulär ekonomi som en viktig del av en sådan omställning. Panelen lyfte också de risker som gifter innebär framförallt för kvinnor, barn och foster. Minskad arbetstid och omfördelning av resurser var andra ämnen som kom upp i de inledande samtalen.

G77 och Kina menade att hållbar konsumtion och produktion skulle vara ett genomgripande koncept med specifika handlingar för att minska farliga kemikalier och avfall. Det 10-åriga ramverket med program för hållbar konsumtion och produktion (10 YFP for SCP, den processen som jag deltar i) lyftes fram som ett verktyg i omställningen till hållbar utveckling. EU lyfte kemikalier som ett stort hot och sa att kemikaliehanteringen skördar fler dödsoffer än hiv/aids, tuberkulos och malaria. Flera länder lyfte koncepten överkonsumtion och ekologiskt fotavtryck och många tyckte att hållbar konsumtion och produktion ska vara ett eget mål. Sverige betonade i sitt uttalande att en sund kemikaliehantering är avgörande.

Under lunchen arrangerade Sverige tillsammans med Schweiz, UNEP och sekretariatet för Basel, Rotterdam och Stockholm-konventionerna som nämnt ett sidoevenemang om just kemikalier. En kunnig panel berättade om de fruktansvärda konsekvenser den ökade kemikalieanvändningen kan leda till och hur vi redan ser att många sjukdomar ökar. Under frågestunden lyfte jag barn och ungas utsatthet och känslighet när det gäller kemikalier och hur farliga kemikalier förs över direkt till spädbarn från kvinnors bröstmjölk. Werner Obermeyer från Världshälsoorganisationen instämde och berättade vidare om barns utsatthet.

De sista en och halv dagarna handlade det om klimatförändringarna och katastrofförebyggande. Ordförandena öppnade mötet med att säga att klimatförändringarna helt ändrar spelplanen. Under den inledande panelen föreslogs att klimatförändring ska nämnas i förtexten till målen för att ge skjuts åt UNFCCC-förhandlingarna (klimatkonventionen). Under mötet refererade många förutom till UNFCCC också till Climate Summit som kommer att äga rum i september 2014, http://www.un.org/climatechange/summit2014/ . Bolivia talade för utvecklingsländerna G77 och Kina och sa att länder måste levas upp till klimatavtalen. EU sa att klimatförändring borde inkluderas i flera av målen. Flera ö-nationer uttalade sig om att klimatförändringen för deras del handlar om liv eller död och därmed är kärnan i utvecklingen. Många nämnde behovet av en grön klimatfond som ska understödja omställningen i utvecklingsländer. För barn och unga pratade Kristin Palme från Sverige. Hon betonade betydelsen av utbildning för hållbar utveckling och att bygga motståndskraft, resiliens. Vi lyfte även fram rapporten ”Options for Integrating Climate Change Considerations into the Post-2015 Development Framework” som har skrivits av CAFOD, WWF och andra (finns här: http://sustainabledevelopment.un.org/index.php?page=view&nr=2925&type=6&menu=1562&template=846 ). Kristin avslutade med en mening som gjorde starkt intryck i salen: “Finally, concerning the universal adoption of future frameworks, if any state fails to adhere to UNFCCC agreements, it should be equated to a state failing in “its  responsibility to protect (R2P)” its citizens, and considered an act of ecocide, a crime against humanity.” Alltså, om något land misslyckas med att leva upp till framtida klimatkonvention, ska det likställas med att staten misslyckas i sitt ansvar att skydda sina egna medborgare (ett koncept inom  FN http://en.wikipedia.org/wiki/Responsibility_to_protect ) och klassas som miljömord – ett brott mot mänskligheten.

Mötet avslutades med en diskussion om hur processerna ska tas vidare. Ordföranden Kőrösi sa att det blir allt tydligare att det behövs en systemsyn för att fortsätta. Han nämnde det 10-åriga ramverket och kemikalier. Några länder sa att de inte ville se ett klimatmål. Ordförandena presenterade två förslag om vägen framåt. Det första förslaget, A, innebär att en lista av mål, delmål och indikatorer presenteras och det andra förslaget, B, att de endast presenterar en sammanfattning av mötena. I dagarna har länderna precis enats om att ordförandena ska sätta samman ett förslag med mål, delmål och indikatorer som ska vara klart inför mötet i mars.

Processen med nya utvecklingsmål är i ett avgörande skede och förhandlingarna har egentligen knappt börjat. 2014 är ett avgörande år. Det känns därför fantastiskt roligt att lämna över stafettpinnen till Paulina.

Jag kommer eventuellt att fortsätta gästskriva här lite då och då eftersom jag fortsätter vara aktiv för MGCY internationellt. Mejla mig gärna! david@childrenyouth.org

Annonser

LSU – Pressmeddelande

De representerar Sveriges unga i FN 2014

Joanna Blossner och Paulina Nybratt Sandin har utsetts att representera Sveriges unga i FN 2014. De kommer att delta i de svenska regeringsdelegationerna till FN:s generalförsamling respektive FN:s högnivåforum för hållbar utveckling. Representanterna är utsedda av LSU – Sveriges Ungdomsorganisationer och uppdragen sträcker sig över hela 2014. 

LSU utser årligen representanter till olika FN-sammankomster samt till EU-möten. LSU vill på så vis öka möjligheterna för unga att genom ungdomsorganisationer vara delaktiga, ha inflytande och makt även på internationella arenor. Årets två representanter till FN är nominerade av Utrikespolitiska Förbundet och KFUM.

Joanna Blossner, FN:s generalförsamling

Joanna Blossner är engagerad i Utrikespolitiska Förbundet Sverige där hon är aktiv som styrelseledamot på lokal nivå. Hon kommer att delta när FN:s generalförsamling möts i New York i oktober 2014. Joanna Blossner är 22 år, kommer från Stockholm och studerar på Stockholms Universitet.

Idag är hälften av jordens befolkning unga, och det är som för alla grupper av stor vikt att vi får vara delaktiga och ses som en resurs vid beslutsprocesser på alla nivåer. Som representant för Sveriges ungdomsorganisationer vill jag bidra med ett ungdomspolitiskt perspektiv och jobba för ökad makt och delaktighet för unga i världen. Inflytande är en förutsättning för att kunna tillvarata sina mänskliga rättigheter och säkerställa en hållbar utveckling. Det kommer att bli ett otroligt spännande år fyllt av diskussioner med Sveriges ungdomsorganisationer för att sedan driva våra gemensamma frågor i FN, säger Joanna Blossner.

Paulina Nybratt Sandin, FN:s högnivåforum för hållbar utveckling.

Paulina Nybratt Sandin är aktiv i KFUM och arbetar framför allt med jämställdhetsprojektet Modiga Tjejer som syftar till att stärka unga tjejer att våga kräva sina rättigheter. På hemmaplan är hon även engagerad i Amnesty International där hon suttit i Göteborgs distriktsstyrelse med ansvar för kampanjarbete. Hon deltar i FN:s högnivåforum för hållbar utveckling i New York i juli 2014. Paulina Nybratt Sandin är 24 år, är uppväxt och bor i Göteborg.

Den globala demografin har målats om och den unga andelen av jordens befolkning är större än någonsin. Unga måste därför ges plats att göra sin röst hörd kring frågor som berör vår tillvaro. För att hållbar utveckling ska kunna uppnås krävs en hänsyn till dess sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Dock faller den sociala dimensionen ofta i glömska. Jag är övertygad om att det är kring den sociala aspekten som unga har störst förmåga att frambringa en kreativ och nyanserad bild av tillvägagångssätt för en global hållbar utveckling. Ungas röst bör därför vara en drivkraft för att post 2015-agendan ska kunna få större genomslagskraft än vad millenniemålen fått, säger Paulina Nybratt Sandin.

Kontakt

Olle Svahn
Projektledare, politik och påverkan
olle.svahn(a)lsu.se
0734 – 60 56 75

http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/de-representerar-sveriges-unga-i-fn-2014-948089

Ungdomsorganisationer förändrar och förbättrar unga människors vardag. Att gemensamt driva en ungdomsorganisation ger unga en möjlighet till makt och resurser för att påverka sin egen omgivning. De är mötesplatser för över en halv miljon unga medlemmar i Sverige som genom sitt engagemang får unik kompetens och ett sammanhang för sina idéer. LSU samlar Sveriges ungdomsorganisationer för att vi gemensamt ska förbättra förutsättningarna för ungas organisering, i Sverige och i världen. Följ LSU:s arbete på Facebook - LSU och Twitter - LSU.

Brev från New York

Hej och gott nytt år!

Nu är jag i New York igen för att följa ett möte om de nya milleniemålen. Här representerar jag nu Major Group for Children and Youth inom hållbar produktion och konsumtion. Jag blev utsedd till så kallad global fokalpunkt och är därför plats en vecka i New York. Det känns både roligt och viktigt! Under året kommer förhoppningsvis arbetet med utvecklingsagendan efter 2015 (”Post-2015-agendan”) att komma långt och vi hoppas att hållbar konsumtion och produktion kommer att få en central roll i denna. Det handlar om vår framtid och det är hög tid att ställa om till den hållbara eran!

Igår blev jag inbjuden till en lunch som Sverige anordnade om kemikalier med bland andra förhandlingsledaren i arbetet med att ta fram nya utvecklingsmål och flera ambassadörer.

När jag under lunchen fick ordet sa jag att vi som är unga idag växer upp i en värld med femtio gånger fler kemikalier jämfört med mitten av 1900-talet. Vi ser redan idag effekter av det i ökning av vissa sjukdomar. Den största effekten ligger dock fortfarande framför oss eftersom kemikalierna samlas i våra kroppar – så kallad bioackumulering. Det är svårt att förutse vilka effekter detta har på våra kroppar.

20140107_130119 20140107_133550

Följ vårt gemensamma arbete på http://childrenyouth.org

David

Vad är då hållbar konsumtion och produktion?

Kort kan man säga att det handlar om att ställa om konsumtions- och produktionsmönster så att de blir långsiktigt hållbara för planeten. FNs miljöprogram UNEP leder processen som är
uppdelad i fem program: konsumentinformation,  hållbara livsstilar och utbildning, hållbar statlig upphandling, hållbara byggnader och konstruktion och hållbar turism och ekoturism.

Inledningsvis har vi som är fokalpunkter fått komma med synpunkter på det första programmet om hållbar konsumentinformation. Jag tycker att det är viktigt att förutom att
prata om miljömässig hållbarhet inkludera sociala aspekter inom produktionen så att till exempel textilarbetare garanteras levnadslöner. Även hållbar konsumtion som minskad konsumtion är viktigt att få med.

Vykort från Paris: världens unga i UNESCO

Bild

Idag, tisdag, inleder Unesco – FN-organet för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation – sin 37e generalkonferens i Paris. Delegationer med ministrar, diplomater, politiker och tjänstemän från varje land i hela världen kommer att finnas på plats. Jag själv deltar i den svenska delegationen som leds av jämställdhets- och ungdomsminister Maria Arnholm. Generalkonferensen hålls vartannat år, och är Unescos högsta organ.

Men mer om det längre fram! Nu tänker jag istället säga några ord om Unescos 8e ungdomskonferens, Youth Forum, som hölls under förra veckan och där jag representerade Sverige.

Vilken upplevelse! Under samma tak sitter 500 unga människor, utsedda av sina regeringar att representera över 160 länder. Stormakter som USA och Kina, små ö-nationer som Seychellerna och Mauritius, forna Sovjetstater som Tadzjikistan och Azerbaijan, riktigt avlägsna länder som Nya Zeeland, varma platser som Guinea och Gabon, och förstås de som för många av oss är mer bekanta –de nordiska, europeiska, och så vidare, alla var där.  Umgänget i korridorerna var minst lika intressant, och de som kunde några exotiska huvudstäder hade ett tydligt socialt försprång.

UNESCO Youth Forum kan egentligen sammanfattas i en enda mening: det hade berömvärda ambitioner, men nådde inte hela vägen fram.

Under mötet skulle främst Unescos ungdomsstrategi stå i fokus, och diskussionerna var uppdelade i tre utskott där ett hundratal delegater deltog i vardera. Jag själv hade utnämnts till rapportör för det första utskottet, och lyckades under forumets gång göra karriär till huvudrapportör.

Den som har prövat vet vilken utmaning det är att ordföra ett årsmöte, och hur viktigt det är att förbereda sig och att vara insatt i diskussionspunkterna på förhand. Tänk er då följande förutsättningar: en inte helt glasklar uppgift till att börja med, deltagare från väldigt olika länder och mötestraditioner och simultantolkning till flera språk. Det fanns skäl för utskottsordförandena och arrangörerna att vara välförberedda.

Tyvärr var det just det som saknades. Utskottsordförandena, som var volontärer, hade den tuffa uppgiften att inte bara styra diskussionerna, utan också att uppfinna tillvägagångssättet på plats – i skarpt läge. Vi som var rapportörer fick, efter att ha placerats på scenen, på egen hand försöka uttyda vad som förväntades av oss. Allt detta gick med varierande framgång. I mitt utskott hade vi en ordförande som skickligt knöt ihop det hela och lämnade deltagarna nöjda. Men i de andra utskotten var ledarskapet svagt och oplanerat, och i många fall gled debatterna helt enkelt ur utskottsordförandenas händer. I luften fanns en blandning av frustration, stress och irritation.

Men uppdraget som rapportör var också tacksamt. Den gav möjlighet till ett inflytande över både processen och de framtagna rekommendationerna (i och med ansvaret att sammanfatta diskussionerna och leverera utkast för vidare behandling). Och trots alla organisatoriska brister, den bitvis kaotiska stämningen, och det överdrivet optimistiska schemat som övergavs redan under första dagen, lyckades mötet hålla tiden och landa i rekommendationer från varje grupp. Vissa av dem blev, enligt min åsikt, riktigt bra.

Den Europeiska landgruppen var välkoordinerad, efter att ha diskuterat igenom hela forumets innehåll under ett förmöte som vi höll i Sverige i september. Koordineringen var positiv, men medförde också att andra länder fick känsla av utanförskap. Det är krångligt. Samtidigt som det känns orättvist att beskylla någon för att ha förberett sig väl, är det beklagligt när några länder – särskilt när de handlar om rika länderna i nord – uppfattas som ihopgaddade och exklusiva. Ibland tyckte jag mig i vår grupp notera en inställning gentemot andra länder, framför allt de afrikanska, som inte var optimal för samarbete, för att uttrycka sig så.

Ser fram emot att rapportera mer från Unescos Generalkonferens!

Hälsningar,
Johannes Danielsson

Bild

Vad FN-representanten till Generalförsamlingen gör, egentligen

Dagen började med en stark kaffe efter en natt med alldeles för lite sömn.

Utan att ödsla tid delade vi ungdomsdelegater in oss i olika grupper för att arbeta med de specifika paragrafer och textändringsförslag till ungdomsresolutionen som kom upp igår kväll. Det blir betydligt lättare och mer effektivt att diskutera i mindre grupper.

IMG_5535

Dock var det svårare att sedan prioritera de förslagen som grupperna arbetat med. Men till slut beslutade vi ändå att SRHR (sexual and reproductive health and rights) alltså sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samt SOGI (sexual orientation and gender identity) alltså sexuell läggning och könsidentitet är viktiga formuleringar som måste komma in i resolutionstexten.

Dessutom är vår största prioritet att få in ett stycke om en permanent mekanism för implementering och övervakning av ungdomspolicies.

På kvällen var jag inbjuden till en mottagning arrangerad av Norge, Brasilien och Turkiet. Det var en tillställning i samband med 3:e utskottets öppnande och förutom att flera ungdomsdelegater var på plats så kände jag även igen många ungdomsresolutionsförhandlare. Jag tog tillfället i akt att diskutera våra ovannämnda prioriteringar med en av de amerikanska förhandlarna. Som väntat var responsen sval men bearbetningen har bara börjat. Hen försökte senare styra in på sina egna hjärtefrågor och delade med sig av sina åsikter kring några palestinska uttalanden medan jag höll god min. Mina mingelfärdigheter kom väl till hands och kvällen bjöd på många, några mer och några mindre, intressanta möten och samtal.

Här med Rode, en av de norska ungdomsdelegaterna:

IMG_5565

Ungdomsdelegater från Bulgarien, Österrike, Georgien och Norge:

IMG_5559

Nästa morgon var det dags för nya tag och jag skulle verkligen behövt Hermiones halsband som vrider tillbaka tiden och gör så att en kan vara på flera ställen samtidigt. På svenska representationen var det morgonmöte med alla delegater samtidigt som Schweiz anordnar en så kallad ”working breakfast” med temat Barn och unga i postkonfliktmiljöer.

DSC06421

Jag var med på första delen av evenemanget och på sista delen av morgonmötet, varefter Hillevi Engström, den nytillsatta biståndsministern (efter Gunilla Carlsson), besökte svenska representationen och jag fick möjlighet att ställa frågor. Bland annat frågade jag henne om hur hon kommer att fortsätta arbetet med post 2015-agendan och hur hon kommer se till att unga involveras och får inflytande. Hennes svar var betryggande – trots att hon är helt ny i sin roll och är osäker på exakt hur processen kommer tas vidare så är hon optimistisk vad gäller unga och ungas roll och bekräftade vikten vårt deltagande och inflytande.

Dagens ungdomsresolutionsförhandling var påfrestande. Det känns som om vi hela tiden tar ett steg fram och två steg tillbaka. Idéer och meningar som redan strukits kommer upp igen och de formuleringar som vi ungdomsdelegater lyckats få in i texten ska istället strykas. Frustrationen sprids bland ungdomsdelegaterna medan de mer erfarna förhandlarna inte alls är förvånade över förloppet utan vet att mycket kommer att kastas om och ändras innan vi når slutversionen.

Förutom förhandlingar är det massor av spännande saker som händer och idag fick jag träffa FN:s generalsekreterares specialrapportör som bevakar våld mot barn. Och senare även Generalsekreterarens så kallade ”Special Envoy on Youth”, Ahmad Alhindawi.

1378260_596807817042480_1501958303_n

Ungdomsdelegaterna tillsammans med Ahmad Alhindawi

Senare under kvällen arrangerade Student Voice Design Lounge där unga aktiva i civilsamhället och unga företagare, sociala entreprenörer och andra (till exempel då ungdomsdelegater till FN:s Generalförsamling) samldes för att nätverka, knyta kontakter och starta samarbeten. Så himla inspirerande och upplyftande! Om vi hos de vuxna i förhandlingsrummet saknade drivkraft, nytänkande och utvecklingsvisioner så var det exakt det vi fann här hos de unga.

IMG_5609

Här med den polska ungdomsdelegaten och en projektledare för en studentolympiad

 

– En inblick i vad jag gör här i New York, egentligen

 

/Sona

Förhandlingarna är igång – 3:e utskottet, FN:s Generalförsamling

Det är tisdag, andra dagen i FN  och talet är nu avklarat.
Efter flera, flera månader av konstanta tankar på det, känns det nu ganska tomt. (Men jag kommer nog kunna leva på upplevelsen ett bra tag. Känslan när nervositeten släpper men adrenalinet fortfarande flyter runt i kroppen och hjärnan hamnar i ett ultrafokuserat tillstånd när allt går snabbt och långsamt samtidigt och man är medveten om alla rörelser runt omkring sig.)

Som tur är börjar resolutionsförhandlingarna idag och jag kan ladda om till max och ta mig an uppdraget att försöka säkra att ungas behov och rättigheter erkänns och skrivs in i resolutioner, och då framför allt i ungdomsresolutionen.

Dagen började med en briefing från UN Focal Point on Youth där alla ungdomsdelegater var inbjudna och vi fick information om de kommande veckorna och FN:s arbete på ungdomsområdet. Det var mycket intressant och värdefullt av få en djupare inblick i och en mer enhetlig bild av FN:s ungdomsarbete och vilka insatser som görs, hur olika enheter sammanstrålar och vilka initiativ till utveckling som genomförs.
IMG_5461

Efter en förmiddag av intensivt lyssnande och antecknande under de andra medlemsländernas öppningstal fick jag och de andra ungdomsdelegaterna även tillfälle att ta bild och prata med Jan Eliasson som, förutom att vara en superinspirerande person, även är vice Generalsekreterare för FN.

DSG with Youth Delegates

DSG with Youth Delegates

På eftermiddagen var det sedan dags att för allra första gången närvara vid FN förhandlingar! Det var jättespännande att se all politik som pågår, både officiellt och inofficiellt. Dock var väl effektiviteten kanske inte på sin absoluta topp, men det är min högst subjektiva observation.

IMG_5473

På kvällen anordnades en utbildning i lobbying, för unga som kämpar för olika sakfrågor och vill påverka i FN, av ICMYO (en internationell paraplyorganisation för landsråd för ungdomsorganisationer)

IMG_5487

Och sent in på kvällen diskuterade vi ungdomsdelegater fortfarande ungdomsresolutionen och vårt gemensamma arbete, lobbande och formuleringar vi vill få in i texten.
Nu är vi igång!

/Sona

LSU:s representant till FN:s Generalförsamling är på plats i New York

Jag anlände till New York den 6:e oktober 2013.

Det var söndag kväll. Sirener ljöd och lampor och ljus fyllde den varma luften.
Jag träffade några andra ungdomsdelegater. Alla var nervösa inför morgondagen – dagen då vi skulle hålla tal i FN:s Generalförsamling.

Jag försökte lägga mig tidigt för att vara utvilad men en massa tankar snurrade runt i huvudet. Till slut lyckades jag nog för någonstans långt borta ringer nu väckarklockan och det är dags att stiga upp.
Måndagen den 7:e oktober.
Musik tränger in genom dörrspringan från hallen men turisterna har inte vaknat än. Tyst gör jag mig iordning. Vit skjorta och blå kavaj.

Dagens schema inleds med morgonmöte på Sveriges permanenta representation till FN.

IMG_5441

Jag svajar lite på rösten när jag ska presentera mig och mina ståndpunkter för alla riktiga och viktiga delegater runt bordet. Och jag lyssnar intensivt när de redogör för veckoplaneringen för arbetet i de olika utskotten som de sitter i.

Sedan är det dags att även jag får en ”delegatbricka”. Kön är lång och människorna är otåliga men jag låter mig istället inspireras av denna fantastiska mötesplats. Människor av alla dess slag har samlats här för att driva världsutvecklingen framåt. Till slut är jag beväpnad med ”accesskort” och plastficka med viktiga papper – och jantelagen till trots känner jag mig riktigt upprymd!

IMG_5386

Jag skyndar mig iväg och springer genom den tillfälliga byggnadens korridorer för att komma i tid till 3:e utskottets öppnande i plenum och öppningstalen! (Mitt tal finns att se här. Och texten går att läsa här.)

Mitt hjärta pumpar snabbt och trots att oändligt många anföranden har hållits i FN så känns det ändå superviktigt att just de här orden får fylla salen och att ungas röst uppmärksammas bland alla dessa kostymnissar (eller snarare praktikanter).

IMG_5420

Jag är så himla tacksam över att ha fått denna otroliga möjlighet!

/Sona