Unga är en ledande röst i DRR

Jag blev inbjuden att delta i FNs 2 prepcom on Disaster Risk Reduction (DRR) i Genève. Därmed klev jag in i ett nytt fält, ett fält där unga valt att ta ledning. Efter en intensiv vecka av hårt arbete från morgon till sen natt gav unga i FN ett stort avtryck i debatten. Jag har nu hittat hem till min internationella familj genom unga människors engagemang i FN.

UNISDR som är det FN organ som arbetar med Disaster risk reduction (DRR) bjöd in till en ungdoms workshop vid namn “Innovative ideas and capacity for change” i Genève. Syftet var att förbereda unga aktiva inför vårt deltagande i FN´s andra preperatory meeting om det kommande Post 2015 framework on DRR. Denna viktiga process mynnar ut i de slutgiltiga förhandlingarna i FN´s tredje världskonferens om DRR som kommer äga rum i Sendai Japan i mars nästa år. I samarbete med Youth Beyond Disaster, Major groups for Children and Youth (MGCY) och International Federation of Medical Students Association (IFMSA) samlades 40 ungdomar från alla världens hörn.

bild (2)

Väl framme i Genève lyckades jag virra bort mig en stund till jag helt plötsligt såg till min förvåning en vän från Mexico som jag mötte under världskonferensen för ungdomar i Sri Lanka i våras. Flera oväntade möten av tidigare kollegor fortsatte att förvåna mig när vi väl hittade till vårt hem under de närmaste dagarna: En atombombssäker bunker! Arrangörerna hade varit skämtglada och tyckte att det var passande då temat för vistelsen var just DRR. En snabb sight-seeing tur hanns med innan det hela drog igång, och när det väl drar igång är det den höga växeln som gäller.

Under helgen hölls en förberedande workshop där unga som är nya inför FN får information om vad en bör tänka på, definitioner på viktiga begrepp och samordning inför vår insats när vi väl är på plats på FN. Jag som varit med i gamet förut vet att så mycket engagemang vi visar är också så mycket plats vi kommer att få i FN. Vi siktar på en så slagkraftig utkomst som möjligt och därför väljer vi att arbetar i raketfart och ser till att vi alltid komma förberedda och göra oss hörda.

Post 2015 ramverket om DRR är den nya processen för att ta fram gemensamma riktlinjer för arbete med DRR vilket är en fortsättning på Hoyogo framework of action (HFA) som har sitt slut år 2015. Post 2015 framework on DRR började redan 2012 och unga är ledande i arbetet. Vi började vår workshop med att reda ut vad DRR verkligen står för. Då vår generation lever med fler klimat relaterade hot än någonsin tidigare är ämnet extra relevant för oss. Runt om i välden är människor utsatta för risk så som att sjukdomar sprider sig, naturkatastrofer, konflikter, kemikalier och radioaktivt avfall, byggnader faller ihop, olyckor i trafiken, brist på elektricitet och vatten.  När FN talar om DRR syftar de på natur katastrofer och sårbarheten hos de utsatta samhällen och deras kapacitet att hantera katastrof. I detta forum mötte och lyssnade jag på människor med otroliga historier som visar mig att de är överlevare och inte offer.

Jag hade tidigt klart för mig om den agenda jag ville föra under mötet. Jag vill att FN ska våga prata om konflikt i relation till DRR vilket är baserat på mina erfarenheter av att arbeta i Palestina med DRR. Jag vill ha ett tydligt genus perspektiv i diskussionen då vi alltför ofta ser hur samhällen sätter upp early warning systems i offentliga rum vilket gör att många kvinnor som befinner sig i den privata sfären hemmet blir utan varningar och är därför mer utsatta.  Jag vill se det unga civilsamhället som en aktiv aktör på DRR. Jag vill lyfta fram förebyggande insatser mot klimatförändringarna för att minska katastrofer och att diskutera klimatflyktingar. Att få delta i detta forum var en perfekt plattform att föra fram dessa idéer.

Under workshopen delade vi upp oss i 4 olika arbetsgrupper och jag valde förstås advocacy som är påtryckningsarbete. Vi jobbade med policy dokument och talskrivning. Några jobbade med visibility så som hur vi vill nå ut med vårt budskap i sociala medier. En grupp jobbade med voluntary commitment om vad vi kan göra praktiskt och en grupp kommenterade zero draft det dokument som förhandlas inom FN.

youth blast

Vi fick också besök av olika viktiga aktörer i DRR arbetet så som WHO och UNFPA som berättade för oss om deras arbete på fältet. De påpekade hur policy inte alltid överrensstämmer med verkligheten och hur vi därför måste föra fram verkliga exempel i FN för att belysa våra ställningstaganden. Vi fick också höra på de andra Major groups om deras prioriteringar och se till möjligheter att sammarbeta. De såg unga människor som en viktig aktör i processen och uppmanade oss att vara ledande i kommunikation.

Geneve

När det väl var dags för FN´s andra prepcom att starta var ungdomsgruppen väl förberedda. Jag och mina kollegor i advocacy gruppen hade skrivit ett riktigt slagkraftigt tal då vi visste att MGCY skulle stå med på talarlistan. Vi gav möjligheten att hålla talet till min kära otroligt aktiva Mexikanska kollega. Saúl langade talet med bravur och vi var de enda under hela mötet som fick applåder efter vårt tal. Talet kan läsas i sin helhet här: http://childrenyouth.files.wordpress.com/2014/11/2nd-prepcom-for-wcdrr-plenary-mgcy-statement.pdf

Och för den som hellre lyssnar på talet kan kolla här: https://www.youtube.com/watch?v=2mtJt4NfXiU&feature=youtu.be&list=PLBDwPnveHho9mgl2IlSUjwJdd3Qt4i9Ys

Jag passade på att prata med de svenska delegaterna så fort jag fick en skymt av dem och den svenska förhandlaren berättade att förhandlingarna går trögt framåt. MGCY har enbart observationsstatus i förhandlingarna men vi jobbar hårt med vårt lobbyarbete och hade fördelen med att vi mobiliserat hela helgen innan.

Under min sista kväll när vi alla satt i bunkern och finslipade på de sista formuleringarna i våra framföranden fick jag känslan av att jag blivit välkomnad till en ny familj, min internationella familj. Efter att ha arbetat dag och natt i flera dygn är vi alla tight sammansvetsade. Jag tror det är våran styrka i ungdomsrörelsen och jag är stolt över att få vara en del av den.

familjen

Vill du veta mer så håll utkik på @YouthAreReady #Partners4Resilience och #ActionOnDisasters . Vi har nu startat upp en svensk arbetsgrupp så du som är sugen på att arbeta vidare med DRR är välkommen att höra av dig till mig på paulina.sandin@lsu.se Jag hoppas vi hörs!

 

Annonser

Unga skapar den glöd som behövs för att frågan ska tas på allvar!

Idag var jag inbjuden till Svenska Institutet som ska utveckla sitt arbete med miljöfrågor och startskottet blev att bjuda in intressanta aktörer att dela med sig av sina klimatberättelser för att sedan diskutera vidare hur vi kan utveckla ett svenskt narrativ i miljöfrågan. Jag var inbjuden att hålla ett inledningsanförande tillsammans med Måns Nilsson från Stockholm Environmental Institute. Detta var vad jag framförde:

Hur vi förhåller oss till klimathotet beror på vilken tolkning vi låter oss övertygas av. Jag, som ungdomsdelegat i FN, är här för att se till att barn och ungdomar, i all sin mångfald, är representerade inom post 2015 processen och klimatförhandlingarna. För unga är en del av en unik historia. En historia om en situation där vi idag står inför en förändrad demografi där unga människor utgör hälften av världens befolkning. Vi står samtidigt inför de största hindarna någonsin där ungdomsarbetslösheten breder ut sig, segregationen ökar, naturkatastrofer omintetgör samhällen, konflikter skördar fler offren, bristande tillgång på fysisk och mental hälsa, risk för undernäring och brist på vatten. En dold historia om orättvisor.

I mitt arbete som ungdomsdelegat har jag fått bevittna det starka engagemang unga visar för hållbar utveckling. Det är vi som får leva med konsekvenserna för vad som bestäms eller inte bestäms idag och vi måste därför ses som legitima och likvärdiga samarbetspartners. Vi är här för att visa att ungdomar är inte bara offer, utan en del av lösningen. Vi ger innovation och motivation och bör ses som fullvärdiga och jämlika partners. Unga har därför en viktig roll i att forma vår gemensamma framtid.

Världen står idag inför ett skifte, en tidpunkt med exceptionella möjligheter. Millenniemålen går mot sitt slut och en ny utvecklingsagenda, post 2015 tas nu fram genom förhandlingar inom FN-systemet, en inkluderande plattform där vi lovar att inte lämna någon bakom oss. Vi måste inse att vi inte bara förhandlar mål och syften, utan liv och framtid. Om vi inte vidtar lämpliga åtgärder nu är kampen för att uppnå en hållbar värld redan förlorad. Nu har vi möjligheten! Vi unga kan vara med och skapa den glöd som behövs för att få frågan att tas på allvar.

Men vi kan inte se detta som enskilda problem, alla tre dimensionerna av hållbarhet måste samspela. Därför arbetar unga internationellt för hållbar konsumtion och produktion (SCP), post 2015 och Disaster risk reduction (DRR). Vi önskar att se utbildning i hållbar utveckling som följer det 10 åriga ramverket för SCP. Green jobs för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Hållbara livsstilar. Att sårbarheten för naturkatastrofer minskar.

Varför världen se ut som den gör idag beror på att vårt ekonomiska system med fokus enbart på ekonomisk tillväxt skapar klimatförändringar som skapar naturkatastrofer. För att nå ekonomisk tillväxt har vi genom innovation överutnyttjat våra planetära tillgångar på ett snedvridet sätt.  Klimatförändringarna kan inte ses som ett enskilt problem utan måste integreras. Decoupling att bidra till ekonomisk utveckling utan att tära på planetära gränser.  Lärdomar från Milleniemålen har visat att buisness as usual inte är ett alternativ.  Vi måste bistå med hållbara lösningar för ekonomisk tillväxt.

Vi ungdomar i den svenska kontexten har växt upp med earth hour och källsortering som självklarheter. Vad vi ser idag är att globala gymnasium växer fram och unga är mer medvetna än någonsin. Jag vädjar er att ta vara på den ökade medvetenheten!

Hur ska vi prata och kommunicera om miljöfrågor? Vi måste prata om miljö i termer av innovation att vi kan och att vi tar det på allvar idag och inte imorgon. Om unga inte kan ta till sig informationen tappas intresse. Vi matas av katastrof bilder om vart jorden är på väg men jag önskar hellre att se en klimatberättelse där vi unga är ledande i förändring. Vi måste förenkla processen för människor att leva ett miljövänligt liv.

Staten måste göra det lätt för konsumenten att välja miljövänliga alternativ. Stifta lagar som inte tillåter farliga produkter. Det är idag alltför dyrt för många att vara miljövänlig. Alla måste känna ansvar och delaktighet i att nå framåt. Jag tror att delaktighet och inflytande är den viktigaste nyckeln för att skapa hopp och framtidstro.

I öppna arbetsgrupperna var den förre detta post 2015 ambassadören Anna Brandt ben stark röst i förhandlingarna och arbetade för ett starkt inkluderande av civilsamhället och uppmuntrade framför allt ungdomsdelegater. Detta är något Sverige bör vara stolta över och inkludera i sitt narrativ. MGCY uppmuntrar Sveriges insats och ser Sverige som en självklar aktör att samarbeta med i ungdomsperspektivet. Det Sverige kan bidra med är att vara en stark röst i att föra fram ett ungdomsperspektiv och se till att marginaliserade grupper blir inkluderade.  Idag har 17 mål och väntar ivrigt på den syntes rapport som kommer i dagarna. Vi har också en ny regering och en ny post 2015 ambassadör Kajsa B Olofgård. Jag vill se ett aktivt Sverige som visar framfötterna och är ett föregångsland i dessa frågor. För vi har kapaciteten och ambitionen.

När ni idag ska arbeta fram prioriteringar och en klimatberättelse vill jag att ni tar i beaktning och värdesätter ett inkluderande av ungas möjlighet till att bidra till en grönare värld. Jag hoppas att ni skapar en berättelse som unga känner sig träffade av, som genererar engagemang och som gör oss delaktiga i att bestämma om den framtid som vi måste leva med. Jag uppmanar er att inkludera oss och ta vara på vår kompetens!

 

En heldag i post 2015 agendans tecken

En dag som denna känner en post 2015 älskare som mig sig riktigt lyckligt lottad. Post 2015 är ett ämne som idag diskuteras flitigt och flertalet aktörer bjuder in på möten. Först ut var Stockholm Environmental Institute som bjöd på föreläsning på Europahuset om hållbarhetsagendans betydelse för Sverige och EU. Det bar sedan av till CONCORD där vi talade om hur civil samhället kan påverka utvecklingsagendan efter valet.  Livet i Stockholm bjuder ständigt på inspirerande samtal.

Föredragen i Europahuset livestreamades för att nå ut till en större publik vilket är av stor vikt när vi ska ta oss an den stora utmaningen post 2015. Diskussionen tog fart i att vi bör göra de nuvarande 17 utvecklingsmålen kommunicerbara, lätta att förstå och tillgängliga till befolkningen.  Vi kan säga att vi har två läger i svaret på denna fråga där politikerna vill minska antalet mål och klustra ihop dem och civilsamhället vill hålla ett starkt grepp för att alla målen ska komma med och inte urholkas. Privata sektorn vill inte heller minska antalet mål med av anledningen att de anser att de kan välja och vraka av målen och civil samhället för att alla aspekter ska täckas för att inte leave noone behind.

Jag satt med twitter i högsta hugg och funderade på hur målen skulle kunna bli kommunicerbara, speciellt till unga människor som idag är hälften av befolkningen så jag twittrade vidare frågan. Jag försöker ofta själv förklara för nära och kära vilket inte är en lätt uppgift. I frågestunden valde de att läsa upp min tweet och unga nämndes därefter flertalet gånger. Jag får känslan att vi unga alltid måste vara i rummet och påminna debattörerna om att vi finns och när det väl är gjort tar ämnet över diskussionen. Svaret blev att genom seminarier och kampanjer vill staten förmedla om målen framöver. Ingen klar tanke finns ännu utan de verkar vänta på att hela processen med Sustainable development goal ska bli klart först. Jag tror däremot att våra politiker måste ha en tydlig bild redan nu, annars kommer det bli svårt att frame:a när processen är klar. Gunilla Carlsson fick ordet och bekräftade att det är viktigt att nå ut till unga. Jag fick en liten boost.

En av de viktiga aspekterna i post 2015 agendan är Hållbar konsumtion och produktion. Elena Dawkins från Stockholm environmental institute berörde ämnet med en uppfriskande föreläsning där hon påminner oss om att det snart är jul och vi bör tänka över våra konsumtionsmönster.  Sverige och EU är ledande i att arbeta med hållbara livstilar och utbildning i hållbar utveckling vilket är min kära kollega David Collstes favvo-område. Men ännu måste vi vara mer ambitiösa!

Eu kommissionen presenterade sin position och refererade till deras rapport Decent life for all: from vision to collective action som liknar SDG enligt representanten. Representanten hävdar att EU vill bli mer action oriented och arbeta mer för ett globalt partnerskap. Jag anser att vi står i ett viktigt skeende där det är upp till bevis för EU att visa att de menar allvar. EU vill uppnå globalt partnerskap genom hållbar produktion, genom handels avtal, att integrera fattigare länder på marknaden, genom forskning, ren technologi, genom bistånd, privata sektorn, remitteringar och att bekämpa korruption. Icke förvånande säger jag!

En fråga som då restes från golvet var vilken roll civilsamhället och forskning har i att kritisera själva utvecklingsagendan som koncept. Svaret blev tyvärr att FN inte är ett forum att börja kritisera själva konceptet och att dokumentet i sig har en väldigt hög ambition och att agendan är ganska revolutionerande för att vara FN! Jovars är den en förbättring men jag uppmuntrar alla som arbetar med utveckling att ta denna fråga på allvar.

I publiken satt min kollega som jag arbetade med i delegationen i New York under HLPF och uppmuntrade panelen att ha med en ungdomsrepresentant i nästa panel. Jag blev inbjuden till miljödepartementet att prata om mina upplevelser i post 2015 processen och vilka förslag jag har ifrån ett ungdomsperspektiv. Jag fick möjligheten till en pratstund med Gunilla Carlsson som var väldigt välkomnande till ungdomsdelegater och hon själv såg till att ha 10% unga i delegationen till Rio. Jag minglade för fullt och diskret lobbat fram att alla aktörerna bör jobba med ett ungdomsperspektiv.

Mitt goda humör från allt post 2015 snack förde mig vidare till nästa möte som likaså handlade om post 2015 hos CONCORD. En organisation som samordnar civil samhället i post 2015. Organisationer arbetar med EU frågor, PGU (politik för global utveckling) och lägger fram definitioner och positioner på globala politiska agendor så som post 2015. Organisationen har 54 medlemsorganisationer däribland LSU. Tillsammans kan vi arbeta för att driva motvindsfrågor, ge input och ha dialog med regeringen.  Under mötet diskuterade vi strategier för samordning av dialog med beslutsfattare och samordning av opinionsbildning. Vi konstaterade styrkan i att vi är många och har nu ett lager av konkreta sätt att arbeta vidare. Detta blir än så länge en hemlighet men kan lova att peppen för att arbeta vidare är otroligt hög.

När vi diskuterat klart bjöds det på fin middag och ännu ett mingel innan jag sprang iväg för att träffa ina kära kollegor på Major groups for children and youth som är på besök i Sverige denna veckan. Jag glädjs över att få vara en del av det stora nätverk som kommer se till att civilsamhällets röst får ordentlig slagkraft i de kommande Hållbarutvecklingsmålen. Du är mer än välkommen att kämpa med oss!

Stor Kram /Paulina

Hur går det egentligen med post-2015 processen?

Hej!

I tisdags morse den 4:e november var vi, Paulina och Joanna, på seminarium om Post-2015 som 15 organisationer, däribland LSU arrangerat! Den svenska styrgruppen av Beyond 2015 samordnar NGO:s och deras input till den nya agendans innehåll. 

Concord m.fl. bjöd in till föreläsning där vi fick chansen att lyssna på biståndsministern Isabella Lövin och post-2015 ambassadören Kajsa Olofsgård och ställa dem till svars om hur det egentligen går med post 2015 processen. Alla satt vi spända för att få höra om den nya regeringen kommer föra samma prioriteringar i Sveriges arbete kring  post 2015.

Biståndsministern ingav ett otroligt hopp inför kommande SDG när hon menar att nu kommer vi gasa allt vad vi kan. Hon visade på en riktig kämparglöd! Ministern menar på att SDG är en viktig process för Sverige som behöver en nystart på vår politik för global utveckling (PGU) som behövs dammas av. SDG är som PGU fast på speed!, berättar ministern. Hon kommer fortsätta prioritera miljöperspektivet och shared growth samt frihet från våld då konfliktdrabbade länder är de länder det gått sämst för i millenniemålen. Jämställdhet tar hon som en självklarhet att det är något de kommer kämpa stenhårt för enligt ministern själv, där SRHR är kärnan. Samtidigt som ett vassare språkbruk för demokrati kommer att föras.  Hon lovar dessutom att integrera klimatfrågan tydligare än tidigare regering. Klimatförhandlingarna kommer att vara nyckelhändelser i att nå SDG för att utvecklingsländerna ska få förtroende för att de utvecklande länderna är redo att satsa på riktigt, anser hon. Isabella Lövin avslutar  med uppmaningen att ställa makthavare till svars. Hon säger att hon ”vill känna civilsamhällets energi och blås i nacken!”, vilket är en viktig uppgift för oss engagerade.

En fråga ställdes om Sverige kommer att hålla kvar sina starka ställningar i kontroversiella frågor även nu när vi kandiderar till säkerhetsrådet? Eller kommer detta tonas ner för att kunna knipa åt sig en plats? Biståndsministern svarar att Sverige aldrig kommer att tona ner sina ställningstaganden för att få vara med i säkerhetsrådet. Utan Sverige kommer vara tydliga i sina ställningstaganden för SRHR, klimat och aldrig kompromissa med fundamentala mänskliga rättigheter oavsett!

Post 2015 Ambassadören tror att de kommande förhandlingarna om SDG kommer att behöva klustra målen för att nå ett resultat där alla är med. Vi från civilsamhällets håll hoppas snarare på att vi håller kvar målen så att inte viktiga aspekter urholkas. Kajsa Olofsgård säger att många lobbar för att civilsamhället ska få vara med i de traditionella förhandlingarna och uppmanar oss att jobba med systerorganisationer i konfliktdrabbade eller utsatta länder för att nå motvindsfrågorna.

En syntesrapport kommer att presenteras i början av december av FN:s Generalsekreterare där sekretariatet har kokat ner resultatet från den öppna arbetsgruppen och alla andra post-2015 processer (såsom de internationella konferenserna av små öar som är utvecklingsländer, small island developing states, SIDS). Vi fick höra skvaller från Wien om en gissning på hur den kommer att se ut! Det var att det inte kommer vara så så revoltionerande. Inget kommer att ändras drastiskt, men att det är något vi får leva med. Det finns mycket som vi inte vill bli av med, såsom havsfrågorna som kan lätt hamna utanför när agendan ska skalas ner till färre mål, sade Biståndsministern.

Flera konferenser kommer att äga rum den närmsta tiden.  I Addis Abbeba i juli 2015 kommer en konferens om i finansiering av utvecklingsagendan hållas, det är det tredje mötet i den frågan. Klimatförhandlingarna fortsätter i år i Lima och i Paris 2015, och biståndsministern påpekade att det är viktigt att ha få till bra avtal på tidigare konferenser för att sedan lyckas på Cop21 i Paris. Hur det går på klimatmötet i Lima senare i år påverkar mötet i Addis Abbeba och går det bra där förbättrar det förutsättningarna för att ta fram ett bra avtal i Paris nästa år. (Sidospår: Inga av dessa möten har ungdomsrepresentanter, såklart en massa unga aktivister men inga LSU-representanter, det kanske vi kan ändra på för att få ännu mer representation, försöka iallafall)

Det är viktigt att gasa nu så att alla dessa konferenser blir så bra som möjligt för världen sa Biståndsministern. Allt hänger ihop! Regeringen kommer att gå in i processerna med stor energi, och alla inblandade aktörer måste ta ansvar, och civilsamhället har en viktig roll att driva på för en stark agenda. Om alla organisationer, länder och företag lever upp till de 17 målen så har vi en ny värld!

Biståndsministern tog upp att en IPCC rapport släpptes i söndags: Koldioxidnivån har inte varit så hög idag någonsin på 800 000 år  – havsnivån har höjts 19 cm sedan 1901 och våra hav är 40 % surare och de marina sysmen håller på att fullständigt ändra karaktär. Business as usual is not an option – att köra på som vanligt är inte ett alternativ.

Vi måste ställa om, och sluta använda fossila bränslen till år 2100. Utvecklingsländer kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna: De har dels minst resurser att skyddda sig; och drabbas dels hårt av geografiska orsaker. Andra länder kommer också att drabbas och vi ska inte tro vi inte kommer att känna av detta. Världen kommer att ha fler klimatflyktingar och det kommer att skapas konflikter i samband med brist på naturresurser. Med denna bakgrund är kommer den grönröda regeringen (man brukar ju säga rödgrön regering men Biståndsministern från MP sa grönrödregering istället men glimten i ögat) arbeta för en hållbar utveckling.

EU:s position kom upp, och att EU är överens om det mesta förutom SRHR. Sverige kommer vara drivande för att EU i post-2015 förhandlingarna utgår från sin motsvarighet till PGU, Policy Coherence for Development. Sverige förhandlar genom EU, men också har en egen röst utanför förhandlingarna. Biståndsministern poängterade att det också är viktigt att bygga broar och arbeta med länder utanför EU men liknande agenda.

Bild: CONCORD

Biståndsminister Isabella Lövin. Foto: CONCORD

Hälsningar Paulina och Joanna

Vi är båda hemma nu och pratar mer än gärna om hur det var på mötena! Hör av er om ni vill diskutera FN med en grupp från din organisation, kanske en grupp som är intresserade, en styrelse eller internationellt utskott. Hoppas vi hörs!!

joanna.blossner@lsu.se paulina.sandin@lsu.se

Globsol 2014: En fartfylld helg av bastande, utveckling och pepp!

Jag landade i Finland med en otrolig pepp i kroppen inför globsol. Globsol som är ett forum för svenska och finska ungdomar att mötas och arbeta för internationell solidaritet. Ämnet för helgen var post 2015 vilket är något mitt hjärta slår starkt för.  Under helgen fick jag privilegiet att  tillsammans med den finska ungdomsdelegaten i FN motta fyra statements om ungdomsprioriteringar i post 2015 som ungdomarna jobbat fram under helgen. Med mig hem fick jag nya initiativ att jobba vidare med, nya bekantskaper och en muminmugg!  

Jag kom in i gamet under  globsol andra dag. Dagens  upplägg var fyra parallella  workshops med    fokusområdena:

  • Fattigdom
  • Utbildning och sysselsättning
  • Planetära gränser –    klimatförändringarna
  • Fred och säkerhet –samhällsuppbyggande

Jag passade på att cirkulera runt som en liten sneaker in på alla de olika då jag var så nyfiken på att höra alla intressanta diskussioner som pågick. Syftet var att varje grupp skulle komma fram med en tes om vad de ansåg vara den viktigaste ungdomsfrågan. Det värmde i hjärtat att bevittna det engagemang inför utvecklingsfrågor och den starka viljan att vara med och skapa förändring! Det målades drömscenarier, ställdes inför utmaningar och diskussioner där engagemanget bubblade över för hjärtefrågor. Brister i våra egna samhällen pekades ut och traditionella sätt att se developed/developing länder ifrågasattes. Vi lever på en och samma jord och alla måste därför arbeta för att nå hållbar utveckling, there is no quick fix!

På eftermiddagen bjöds det på stadsorientering! Vi fick se Helsingfors och jag passade på att smita in till marimekko för att värma mig och till mumin-affären för att shoppa.

DSC00412

Nästa dag hade vi FN rollspel för att alla skulle få känna på hur det är att arbeta i FN för att sedan gå över till mitt favorit moment på hela helgen: presentation av teserna. De vinnande teserna var:

  • Decrease segregation by investing in non-attractive areas. Invest in public services that will make the area more attractive for everyone and private actors.
  • Work towards eradication of discrimination in the labour market based on non work related background such as ethnicity, age, gender, disability, sexual orientation or religion.
  • Implement environmental thinking and sustainability in the national school plans for primary schools.
  • Give education to improve a greater understanding about respect of different and forign cultures, religion and different sexuality.

Jag är mycket tacksam att få motta dessa välarbetade teser och är väldigt nöjd att de belyser extra starkt diskriminering och segregering vilket ofta missas i diskussionerna på FN nivå.

DSC00476

Jag och den finska FN representanten Joel bjöds sedan in att prata om våra upplevelser i FN. Om vilka frågor som står på agendan och vilka förhoppningar vi har inför post 2015 processen. Jag berättade om mitt år som ungdomsrepresentant och den häftiga känslan av att bli hörd, att få föra fram ett ungdomsperspektiv i världens viktigaste forum. Jag talade om vad som är nytt i SDG jämfört med millenniemålen och hur jag ser ett starkt hopp i de kommande utvecklings målen då det är en mer inkluderande process för att höja marginaliserade gruppers röst. Joel påpekade att vi enbart har kort tid på oss tills SDG ska vara satta och vi måste göra en ordentlig kraft ansträngning för att få vår röst hörd och göra dessa mål till långsiktigt hållbara. Vi uppmuntrade till att rösta på myworld2015.org och att gå med i Major Groups for Children and Youth.

DSC00449

 

DSC00452

Efter samtalet kom flera personer fram till mig och frågade om studie- och karriärval och jag fick möjligheten att peppa flera unga. Detta påminde mig om varför jag gör det jag gör. Att engagemang, förståelse och initiativ skapas är det mäktigaste med  internationella utbyten. Detta forum påminde mig om hur stolt jag är att representera Sveriges unga. Hur engagerade vår generation är i dessa frågor och hur kreativa vi är i att hitta lösningar. Jag känner på mig att Globsol är en början på något riktigt stort för oss deltagare. Att detta är ett frö för mängder av initiativ och aktioner. Jag och en deltagare har redan börjat spinna vidare på en tråd vi plockade upp under helgen. Globsol avslutades med att vi planterade ett träd, vilket var en fin symbol. Därför kommer jag leva länge på min upplevelse under Globsol!

 

Miljöministern informerar

Idag var LSU inbjudna av miljöministern Lena Ek på ett informations- och dialogmöte på miljödepartementet om höstens klimatförhandlingar internationellt. På plats med mig fanns även Global Compact Sweden, SIWI, Stockholm Resilience Center, Världsnaturfonden och SVT tillsammans med representanter från finansdepartementet, statsrådsberedningen, miljödepartementet och UD.

IMG_20140828_172552

LSUs FN representant i Hållbarhetsfrågor tillsammans med Lena Ek, miljöminister

 

Lena Ek informerade om de kommande klimatförhandlingarna och först på tur står  Generalsekreterare Ban Ki-moons toppmöte om klimat, Climate Summit, i New York den 23 september. Detta är ett toppmöte där stats- och regeringschefer samlas tillsammans med civilsamhället med syfte att gå från ord till handling. Lena Ek menar att Sverige har höga förhoppningar på detta möte och förväntar sig en ökad ambitionsnivå för konkreta resultat. Sverige har varit drivande i två av de områden som kommer lyftas fram i New York, New Climate Economy och Climate and Clean Air Coalition (CCAC). Svenska forskare har här fått en framträdande roll och uppmanas att ligga på ordentligt med fakta. Sverige kommer även att stödja initiativ som ‘Putting price on Carbon’. Vad som idag eftersöks är en bedömningsfas efter nationella åtaganden för att säkerställa klimatmålet 2° C. Denna förhandling kommer sedan att bana väg för fortsätta förhandlingar i Lima senare i höst och i Paris 2015.

Lena Ek menar på att många aktörer ”vill skjuta på förhandlingarna till Paris nästkommande år, men vad vi behöver är starka förhandlingar i Lima för att Paris förhandlingarna ska bli slagkraftiga”. Detta är viktigt för att de inte ska gå samma öde till mötes som tidigare klimatförhandlingar som floppat.

Förutom att Lena Ek höll i en givande presentation bjöds deltagarna in att framföra våra synpunkter och funderingar. Jag tog tillfället i akt att fråga om Sverige ställer sig bakom att prioritera att ha ungdomsrepresentanter närvarande på klimatförhandlingarna som en del av den svenska delegationen? Till svar gavs att Sverige håller på att arbeta med detta för närvarande och ser positivt på att ungdomsrepresentanter skulle närvara i New York den 23 september. Vi väntar därför med spänning på ett slutgiltigt svar och berömmer Sveriges vilja att skicka ungdomsdelegater.

Lena Ek avslutar med att påpeka att det framöver kommer att göras världsrekord inom tidsram för FN systemet i dessa förhandlingar och det kommer att gå vägen för att denna gången måste det gå! Så nu blir det upp till bevis och det ska bli otroligt spännande att följa processerna.

 

 

Blod, svett och tårar – bakom kulisserna på FN

Jag fick privilegiet att stanna kvar i min nya favoritstad ännu en vecka för att delta i den sista öppna arbetsgruppen. Denna öppna arbetsgrupp har varit ett 1 och ett halvt år långt maraton och vi stod nu inför det historiska sista mötet där FN:s 193 medlemsländer tillsammans med andra stakeholders arbetade fram Sustainable Development Goals (SDG), som kommer bli ett underlag för general församlingens fortsatta arbete att ta fram de nya millenniemålen. Debatten som fortsatte in på småtimmarna satte medlemsländerna på prov och det var en gubbig väg fram till konsensus.

Jag har under det senaste året, som en riktig nörd, följt allt jag lyckats komma över om post2015 processen. En av de viktigaste komponenterna i arbetet mot att nå de nya millenniemålen (MDG) har varit de öppna arbetsgrupperna.  Jag har tagit del av Major Groups for Children and Youth’s uppdateringar och på hemmaplan har jag lyssnat till Sveriges post2015 ambassadör Anna Brandt som föreläst om processen. Därför blev jag överlycklig när jag fick möjligheten att stanna kvar i New York efter mitt mandat i HLPF och kunde därmed delta i den sista öppna arbetsgruppen. För mig var lyckan total och spänningen hög.

I dessa förhandlingar fick jag möjligheten att nu sitta bakom den eminenta Anna Brandt, tillsammans med den svenska delegationen, som starkt representerar Sverige. Efter att under lång tid följt processen hamnade jag nu i händelsernas centrum med ingen mindre än post2015 ambassadören själv. Sverige gjorde ännu en gång en stark insats. Denna vecka bestod uteslutande av förhandlingar och slår rekord i intensitet och i antalet upprepningar under samma dag.

photo3 (1)

Bredvid mig sitter Julia Hector från miljödepartementet och till höger Post2015 ambassadör Anna Brandt

Mötet utgick ifrån ett nollutkast (zero draft) som diskuterats fram under de tidigare mötena. I detta utkast fanns 17 mål som medlemsländerna fick ta ställning till. Målen handlade kortfattat om: Fattigdom, hunger, hälsa, utbildning, jämställdhet, vatten och sanitet, energi, ekonomisk tillväxt, infrastruktur och industrialisering, minska ojämlikhet, hållbara städer, hållbar konsumtion och produktion, klimat förändringar, hav och marina resurser, ekosystem och biodiversitet, fredliga samhällen med fungerande institutioner (säkerhet och governance) och till sist globalt partnerskap genom att stärka medel för genomförande. Det var således ingen liten uppgift att bita tag i. De i särklass svåraste frågorna att komma överens om var jämställdhetsrådet och målet om governance och säkerhet. En till synes superviktig fråga för staterna var huruvida det vi kallar means of implementation (MoI) skulle finnas med under varje mål eller enbart i mål 17. Som ni förstår drog förhandlingarna ut på tiden då länderna är mer pratglada än någon skulle kunna föreställa sig.

Det bör kanske påpekas att det är en ‘drama queen’ som satt denna rubrik men under stängda förhandlingar är det lätt att frustrationen blossar upp. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) var den knivigaste frågan där motsättningarna gjorde sig tydliga och det skapades en långdragen diskussion. Sverige är ett av de länder som driver frågan starkt. 58 länder valde att gemensamt skriva ett statement som lästes upp av Sydafrika gällande att inkludera SRHR under hälso-, jämlikhet- och utbildningsmålet. Detta för att bemöta ’unfinished business’ av MDG. Hårt ställdes mot hårt och länderna var tydligare än någonsin i sina ställningstaganden i frågan.

Tiden blev knapp och co-chairs var tvungna att säga till på skarpen. Lösningen blev att de mest kontroversiella ämnena fick diskuteras i mindre grupper för att föreslå en gemensam ståndpunkt. Ett neutralt land i frågan fick leda diskussionen och länder med intresse i frågan fick delta. Inte helt oväntat deltog jag i diskussionen om SRHR. Här flödade diplomaternas övertalningstekniker. Det var som en actionrulle för en samhällsvetare.

Under mötets gång lobbade ungdomsgruppen och tog fram flertalet kampanjer som fick mycket fin respons. I den första kampanjen delades ungdomsgruppens förslag till förbättringar ut på ett papper fastklistrat på en papperstallrik med orden: We’ve had handed it to you on a plate. Lätt som en plätt kunde då medlemsstaterna ta till sig våra budskap. Under den andra kampanjen delades våra synpunkter på miljöfrågor ut inlindade som en rulle i grönt snöre under slogan: This is our green lines.

youth-tn

Ralien Bekkers, Aashish Khullar och Lloyd Russel-Moyle från MGCY visar stolt upp våra synpunkter

Wedplate-tn

I introduktionstexten, den så kallade chepeau,  diskuterades vad som skulle vara de grundläggande värderingarna för dokumentet och vilka konventioner som bör ligga till grund. Här fastslogs att ”Poverty eradication is the greatest global challenge facing the world today”. Speciellt fokus lades på least developed countries (LDCs), landlocked developing countries and small island developing states. Diskrimineringsgrunder så som ålder, kön, funktionsnedsättning, kultur, ras, etnicitet, härkomst, migrationsstatus, religion, ekonomisk status skrevs ut. Könsidentitet och sexuell orientering kom som förslag men slogs olyckligt nog snabbt ner. Fred och säkerhet var ett nytt tillägg till utvecklingsagendan sedan MDG. Att etablera hållbara konsumtion- och produktionsmönster var också centralt. Länderna var tydliga med att varje land har det primära ansvaret för sin egen ekonomiska och sociala utveckling och betydelsen av den nationella policies, inhemska resurser och strategier för utveckling kan inte nog understrykas. När det kommer till implementeringen av SDGs är ett globalt partnerskap fundamental som inkluderar regeringar, civilsamhället, den privata sektorn och FN systemet. Här påpekades att HLPF bör ha en aktiv roll. Jag säger upp till bevis!

Alla de 17 målen diskuterades flitigt i de stängda förhandlingarna. På grund av mötets karaktär kan jag ej gå in på detalj vilket land som sa vad men jag vill ge er en överblick av hur vi nådde resultatet.

  1. Det första målet, Fattigdomsmålet, betonar fattigdom i både absoluta och relativa termer. En viktig diskussion här handlade om mäns och kvinnors lika tillgång till och kontroll över land. Kvinnors arvsrätt var en fråga som Sverige drev, kom med i detta mål och i jämställdhetsmålet trots protester från länder i Mellanöstern. Detta är en fråga som ligger mig nära hjärtat då jag arbetat med kvinnoprojekt i Palestina för att ge kvinnor rätt till inheritance.  En vinst var även att ‘pro-poor and gender-sensitive’ utvecklingsstrategier finns med i resultatet.
  1. Det andra målet, hungermålet, handlar om att stoppa alla former utav undernäring med speciellt fokus på barn, tonårsflickor, gravida och ammande kvinnor. En stor diskussion handlade om huruvida exportsubventioner skulle elimineras (vilket EU såklart var känsliga inför) för att öka inkomsten hos småskaliga matproducenter, framförallt kvinnor, ursprungsbefolkning, familjebönder, pastoralister och fiskare.
  1. I hälsomålet tas mödradödlighet, barnadödlighet , HIV och malaria upp precis som i millenniemålen. Vad som har lagts till är mental ohälsa, droger, trafikolyckor och farliga kemikalieföroreningar. Diskussionen kring SRHR resulterade i att det i första utkastet hamnade kopplat till mödradödlighet, men eftersom det handlar om så mycket mer än så tryckte Sverige och andra länder på för att få ett eget mål och vi lyckades. Resultatet kan läsas som följande: by 2030 ensure universal access to sexual and reproductive health care services, including for family planning, information and education, and the integration of reproductive health into national strategies and programmes. Även om det är långt ifrån ett optimalt förslag då flera aspekter såsom sexuella rättigheter har tonats ner och uteslutits så är det här en bit på vägen för mig som följt diskussionerna. Många länder var emot att ha med detta överhuvudtaget. Men kampen fortsätter!
  1. Inkluderande och rättvis utbildning, är det fjärde målet som i resultatet utlovar alla flickors och pojkars tillgång till fri skolgång med kvalitet. Skild tillgång till utbildning baserat på kön, funktionsnedsättning, ursprungsbefolkning och barn i utsatta situationer ska elimineras. Utbildningen ska innehålla hållbar utveckling och hållbara livsstilar, mänskliga rättigheter, jämställdhet, fred och icke-våld, globalt medborgarskap, uppskattning inför kulturell diversitet och kulturella bidrag till hållbar utveckling. Trots att sexualundervisning ej står med under målet är det ett mål med många viktiga komponenter.
  1. Det femte målet benämns ”uppnå jämlikhet och stärk alla kvinnor och flickor”. För att uppnå detta mål krävs det att alla former av våld mot kvinnor och flickor upphör i offentliga som privata sfärer, såsom trafficking och sexuell exploatering. I slutdokumentet finns tidiga och tvångsäktenskap med, vilket var en känslig fråga då många länder påpekade att det inte fanns en gemensam definition för detta, eftersom de ansåg att det handlade om kulturella praktiker som är länders egna angelägenheter. Likaså står eliminering av kvinnlig omskärelse med i slutdokumentet. Slutdokumentet tar upp främjandet av delat ansvar i hushållsarbete och i familjen enligt vad som är nationellt lämpligt. Den senare delen av meningen handlar om en meningsskiljaktighet medlemsstaterna hade om hushåll alternativt familj där flera länder i Mellanöstern talade om kärnfamiljen som den viktigaste enheten medan andra länder talade om hushåll då det är en mer övergripande definition av människor som lever tillsammans och att det finns andra konstellationer än just kärnfamiljen. Detta mål tar också upp kvinnors fulla och effektiva deltagande och lika möjligheter till ledarskap i alla nivåer av beslutsfattande i politiska, ekonomiska och offentliga livet. Flera länder ställde sig emot detta mål vilket är beklagligt och jag vill betona att det inte bara får handla om lika möjligheter till ledarskap utan att det måste implementeras praktiskt! I detta mål står även SRHR med vilket är en liten seger: ensure universal access to sexual and reproductive health and reproductive rights as agreed in accordance with the Programme of Action of the ICPD and the Beijing Platform for Action and the outcome documents of their review conferences. Dock indikerar den sista delen av meningen att det inte vågas tala om nya dimensioner till SRHR utan att det ska hållas till tidigare konventioner och bestämmelser vilket då inte ger någon ny framgång. Som ni ser utesluts sexuella rättigheter då många länder är rädda för detta begrepp då HBTQ-frågor inkluderas, vilket är ett otroligt nederlag.
  1. Vatten och sanitetsmålet betonar förutom prisvärd tillgång till vatten för alla att adekvat och rättvis sanitet och hygien ska vara tillgängligt för alla, speciellt kvinnor och flickor. En fråga som Sverige drev var också att minimera utsläpp av farliga kemikalier.
  2. Det åttonde målet heter ”Främja hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla”. Här talades det om hållbar tillväxt utefter nationella förhållanden, vilket gav intrycket av att flera länder inte såg hållbar tillväxt som en prioritet utan föredrog snabb ekonomisk tillväxt. Under målet om anständigt arbete inkluderades även unga och funktionsnedsatta efter att flera länder hade lagt stor vikt vid detta. Även lika lön för lika arbete hamnade i slutdokumentet! Unga nämns i två delmål på raken där det andra målet tar upp frågan kring att reducera proportionen arbetslösa unga. Många länder påpekade vikten av att ha med unga i målen baserat på att vi lever i en värld med en ökande ung befolkningsmängd. Här togs även eliminering av barnarbete upp. Begreppet green jobs var omtvistat och många länder ställde sig emot med det tröttsamma argumentet att de inte tyckte att det tydligt vad det betydde.
  3. Under energimålet diskuterades framförallt om det skulle handla om modern eller hållbar energi. En kan ju fråga sig varför begreppet hållbar energi är så farligt att tala om i diskussioner kring de hållbara utvecklingsmålen? Kändes som en otroligt missplacerad diskussion.
  1. Diskussionen kring det nionde målet, ”Bygga motståndskraftig infrastruktur, främja en inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation”, handlade likaså om modern eller hållbar industri.
  2. Målet ”Reducera ojämlikhet mellan och inom länder” talar om att stärka marginaliserade grupper och att säkerställa ökad representation av utvecklingsländer i beslutsfattandet globalt för att skapa legitima institutioner. Under detta mål togs även migrationsfrågan upp där det lovas att facilitera säker, reguljär och ansvarig migration inkluderande väl genomförda migrationspolicies samt att transaktionskostnader för remitteringar ska reduceras till mindre än 3%. Denna diskussion var intressant att följa då jag deltar i Swedish Youth Group on Migration and Development men anser att det absolut hade kunnat lagts ett större fokus på denna fundamentala fråga som i dagsläget faller ganska platt.
  3. ”Gör städer och boplatser inkluderande, säkra, flexibla och hållbara” innefattar förbättra slumområden och transport med deltagande integrerande planering. Speciellt kvinnor, barn och funktionsnedsatta ska få tillgång till säker, inkluderande och tillgängliga gröna offentliga platser.
  4. ”Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster” handlade om miljövänlig hantering av kemikalier och att halvera det globala livsmedelsavfallet.
  5. Detta mål var det största miljömålet och benämndes ”Vidta brådskande åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess effekter” med undertexten ”Erkänner att UNFCCC är det primära internationella, mellanstatliga forum för förhandlingar om globala åtgärder mot klimatförändringen”.  Många länder ville inte anta ett miljömål och hävdade att det föregick de processer som UNFCCC förhandlar om i nuläget. Jag ser det som att dessa länder med detta argument gömmer sig bakom UNFCCC för att inte behöva sätta upp ett ambitiöst miljömål. Miljömålet betonar att det behövs ökad kapacitet för planering och ledning mot klimatförändringarna i låginkomstländer med fokus på kvinnor, unga och marginaliserade grupper.
  6. ”Bevara och hållbart nyttja hav och marina resurser för hållbar utveckling” tar upp problematiken kring överfiske.
  7. ”Skydda, återställa och främja en hållbar användning av terrestra ekosystem, hållbart förvalta skogar, bekämpa ökenspridning, och stoppa och vända markförstöring och stoppa förlusten av biologisk mångfald” är ett mål där titeln avslöjar ganska bra vad som innefattas. Indien påminde om idén att göra målen tweetable, vilket jag tycker låter vettigt.
  8. ”Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, ge tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvarstagande och inkluderande institutioner på alla nivåer” var det mest kontroversiella målet. Sverige ville dela upp detta i två separata mål med ‘peaceful and inclusive societies’ som ett och ‘achieve rule of law, democratic governance, effective and accountable institutions’ som ett annat. ‘Rule of law’ var omtvistat men är med i sluttexten. Målet tar för övrigt upp att stoppa övergrepp, exploatering, människohandel och alla former av våld och tortyr mot barn. Korruption var också ett omtalat ämne.
  9. ”Stärka verktyg för genomförande och vitalisera globalt partnerskap för hållbar utveckling” är det sista av målen som de ser ut idag. Förutom att de lyckats ge något otroligt viktigt ett extremt tråkigt namn så tar detta mål upp flera viktiga aspekter. Målet är uppdelat i underkategorier som finans, teknologi, handel, kapacitetsuppbyggnad, policy och institutionell sammanhållning, multi-stakeholder partnerskap, data, övervakning och ansvarsskyldighet.

När jag lämnar mötet är det lång ifrån över. Vid den tidpunkten hade mål 16 brutit samman liksom SRHR. Frågan var då vem som kollapsar/tröttnar först, delegaterna eller co-chairs? Mötet skulle ha avslutats på fredagen den 18/7 men på grund av stora motsättningar mellan länderna fortgick förhandlingarna hela natten och långt in på lördagen. Jag följde händelseförloppet via ‘WhatsApp’, där ungdomsgruppen skickade bilder på sig själva när de deckat 5 på morgonen, efter förhandlingar som pågått sedan 9 på morgonen dagen innan. FN lyckas tydligen själva glömma bort det här med decent work när det kommer till dem själva. Flera länder menade på att de inte var helt och hållet nöjda med alla formuleringar i utfallsdokumentet, men att det är en viktig grund för fortsatta förhandlingar i generalförsamlingen. Framförallt var flertalet afrikanska och arabiska länder inte nöjda med att SRH kom med i det slutgiltiga dokumentet, men mötet hade trots allt avslutats med applåder när co-chairs hade valt att avbryta diskussionen.

Ovation-tn

Stående ovationer när slutdokumentet klubbas