Unga är en ledande röst i DRR

Jag blev inbjuden att delta i FNs 2 prepcom on Disaster Risk Reduction (DRR) i Genève. Därmed klev jag in i ett nytt fält, ett fält där unga valt att ta ledning. Efter en intensiv vecka av hårt arbete från morgon till sen natt gav unga i FN ett stort avtryck i debatten. Jag har nu hittat hem till min internationella familj genom unga människors engagemang i FN.

UNISDR som är det FN organ som arbetar med Disaster risk reduction (DRR) bjöd in till en ungdoms workshop vid namn “Innovative ideas and capacity for change” i Genève. Syftet var att förbereda unga aktiva inför vårt deltagande i FN´s andra preperatory meeting om det kommande Post 2015 framework on DRR. Denna viktiga process mynnar ut i de slutgiltiga förhandlingarna i FN´s tredje världskonferens om DRR som kommer äga rum i Sendai Japan i mars nästa år. I samarbete med Youth Beyond Disaster, Major groups for Children and Youth (MGCY) och International Federation of Medical Students Association (IFMSA) samlades 40 ungdomar från alla världens hörn.

bild (2)

Väl framme i Genève lyckades jag virra bort mig en stund till jag helt plötsligt såg till min förvåning en vän från Mexico som jag mötte under världskonferensen för ungdomar i Sri Lanka i våras. Flera oväntade möten av tidigare kollegor fortsatte att förvåna mig när vi väl hittade till vårt hem under de närmaste dagarna: En atombombssäker bunker! Arrangörerna hade varit skämtglada och tyckte att det var passande då temat för vistelsen var just DRR. En snabb sight-seeing tur hanns med innan det hela drog igång, och när det väl drar igång är det den höga växeln som gäller.

Under helgen hölls en förberedande workshop där unga som är nya inför FN får information om vad en bör tänka på, definitioner på viktiga begrepp och samordning inför vår insats när vi väl är på plats på FN. Jag som varit med i gamet förut vet att så mycket engagemang vi visar är också så mycket plats vi kommer att få i FN. Vi siktar på en så slagkraftig utkomst som möjligt och därför väljer vi att arbetar i raketfart och ser till att vi alltid komma förberedda och göra oss hörda.

Post 2015 ramverket om DRR är den nya processen för att ta fram gemensamma riktlinjer för arbete med DRR vilket är en fortsättning på Hoyogo framework of action (HFA) som har sitt slut år 2015. Post 2015 framework on DRR började redan 2012 och unga är ledande i arbetet. Vi började vår workshop med att reda ut vad DRR verkligen står för. Då vår generation lever med fler klimat relaterade hot än någonsin tidigare är ämnet extra relevant för oss. Runt om i välden är människor utsatta för risk så som att sjukdomar sprider sig, naturkatastrofer, konflikter, kemikalier och radioaktivt avfall, byggnader faller ihop, olyckor i trafiken, brist på elektricitet och vatten.  När FN talar om DRR syftar de på natur katastrofer och sårbarheten hos de utsatta samhällen och deras kapacitet att hantera katastrof. I detta forum mötte och lyssnade jag på människor med otroliga historier som visar mig att de är överlevare och inte offer.

Jag hade tidigt klart för mig om den agenda jag ville föra under mötet. Jag vill att FN ska våga prata om konflikt i relation till DRR vilket är baserat på mina erfarenheter av att arbeta i Palestina med DRR. Jag vill ha ett tydligt genus perspektiv i diskussionen då vi alltför ofta ser hur samhällen sätter upp early warning systems i offentliga rum vilket gör att många kvinnor som befinner sig i den privata sfären hemmet blir utan varningar och är därför mer utsatta.  Jag vill se det unga civilsamhället som en aktiv aktör på DRR. Jag vill lyfta fram förebyggande insatser mot klimatförändringarna för att minska katastrofer och att diskutera klimatflyktingar. Att få delta i detta forum var en perfekt plattform att föra fram dessa idéer.

Under workshopen delade vi upp oss i 4 olika arbetsgrupper och jag valde förstås advocacy som är påtryckningsarbete. Vi jobbade med policy dokument och talskrivning. Några jobbade med visibility så som hur vi vill nå ut med vårt budskap i sociala medier. En grupp jobbade med voluntary commitment om vad vi kan göra praktiskt och en grupp kommenterade zero draft det dokument som förhandlas inom FN.

youth blast

Vi fick också besök av olika viktiga aktörer i DRR arbetet så som WHO och UNFPA som berättade för oss om deras arbete på fältet. De påpekade hur policy inte alltid överrensstämmer med verkligheten och hur vi därför måste föra fram verkliga exempel i FN för att belysa våra ställningstaganden. Vi fick också höra på de andra Major groups om deras prioriteringar och se till möjligheter att sammarbeta. De såg unga människor som en viktig aktör i processen och uppmanade oss att vara ledande i kommunikation.

Geneve

När det väl var dags för FN´s andra prepcom att starta var ungdomsgruppen väl förberedda. Jag och mina kollegor i advocacy gruppen hade skrivit ett riktigt slagkraftigt tal då vi visste att MGCY skulle stå med på talarlistan. Vi gav möjligheten att hålla talet till min kära otroligt aktiva Mexikanska kollega. Saúl langade talet med bravur och vi var de enda under hela mötet som fick applåder efter vårt tal. Talet kan läsas i sin helhet här: http://childrenyouth.files.wordpress.com/2014/11/2nd-prepcom-for-wcdrr-plenary-mgcy-statement.pdf

Och för den som hellre lyssnar på talet kan kolla här: https://www.youtube.com/watch?v=2mtJt4NfXiU&feature=youtu.be&list=PLBDwPnveHho9mgl2IlSUjwJdd3Qt4i9Ys

Jag passade på att prata med de svenska delegaterna så fort jag fick en skymt av dem och den svenska förhandlaren berättade att förhandlingarna går trögt framåt. MGCY har enbart observationsstatus i förhandlingarna men vi jobbar hårt med vårt lobbyarbete och hade fördelen med att vi mobiliserat hela helgen innan.

Under min sista kväll när vi alla satt i bunkern och finslipade på de sista formuleringarna i våra framföranden fick jag känslan av att jag blivit välkomnad till en ny familj, min internationella familj. Efter att ha arbetat dag och natt i flera dygn är vi alla tight sammansvetsade. Jag tror det är våran styrka i ungdomsrörelsen och jag är stolt över att få vara en del av den.

familjen

Vill du veta mer så håll utkik på @YouthAreReady #Partners4Resilience och #ActionOnDisasters . Vi har nu startat upp en svensk arbetsgrupp så du som är sugen på att arbeta vidare med DRR är välkommen att höra av dig till mig på paulina.sandin@lsu.se Jag hoppas vi hörs!

 

Unga skapar den glöd som behövs för att frågan ska tas på allvar!

Idag var jag inbjuden till Svenska Institutet som ska utveckla sitt arbete med miljöfrågor och startskottet blev att bjuda in intressanta aktörer att dela med sig av sina klimatberättelser för att sedan diskutera vidare hur vi kan utveckla ett svenskt narrativ i miljöfrågan. Jag var inbjuden att hålla ett inledningsanförande tillsammans med Måns Nilsson från Stockholm Environmental Institute. Detta var vad jag framförde:

Hur vi förhåller oss till klimathotet beror på vilken tolkning vi låter oss övertygas av. Jag, som ungdomsdelegat i FN, är här för att se till att barn och ungdomar, i all sin mångfald, är representerade inom post 2015 processen och klimatförhandlingarna. För unga är en del av en unik historia. En historia om en situation där vi idag står inför en förändrad demografi där unga människor utgör hälften av världens befolkning. Vi står samtidigt inför de största hindarna någonsin där ungdomsarbetslösheten breder ut sig, segregationen ökar, naturkatastrofer omintetgör samhällen, konflikter skördar fler offren, bristande tillgång på fysisk och mental hälsa, risk för undernäring och brist på vatten. En dold historia om orättvisor.

I mitt arbete som ungdomsdelegat har jag fått bevittna det starka engagemang unga visar för hållbar utveckling. Det är vi som får leva med konsekvenserna för vad som bestäms eller inte bestäms idag och vi måste därför ses som legitima och likvärdiga samarbetspartners. Vi är här för att visa att ungdomar är inte bara offer, utan en del av lösningen. Vi ger innovation och motivation och bör ses som fullvärdiga och jämlika partners. Unga har därför en viktig roll i att forma vår gemensamma framtid.

Världen står idag inför ett skifte, en tidpunkt med exceptionella möjligheter. Millenniemålen går mot sitt slut och en ny utvecklingsagenda, post 2015 tas nu fram genom förhandlingar inom FN-systemet, en inkluderande plattform där vi lovar att inte lämna någon bakom oss. Vi måste inse att vi inte bara förhandlar mål och syften, utan liv och framtid. Om vi inte vidtar lämpliga åtgärder nu är kampen för att uppnå en hållbar värld redan förlorad. Nu har vi möjligheten! Vi unga kan vara med och skapa den glöd som behövs för att få frågan att tas på allvar.

Men vi kan inte se detta som enskilda problem, alla tre dimensionerna av hållbarhet måste samspela. Därför arbetar unga internationellt för hållbar konsumtion och produktion (SCP), post 2015 och Disaster risk reduction (DRR). Vi önskar att se utbildning i hållbar utveckling som följer det 10 åriga ramverket för SCP. Green jobs för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Hållbara livsstilar. Att sårbarheten för naturkatastrofer minskar.

Varför världen se ut som den gör idag beror på att vårt ekonomiska system med fokus enbart på ekonomisk tillväxt skapar klimatförändringar som skapar naturkatastrofer. För att nå ekonomisk tillväxt har vi genom innovation överutnyttjat våra planetära tillgångar på ett snedvridet sätt.  Klimatförändringarna kan inte ses som ett enskilt problem utan måste integreras. Decoupling att bidra till ekonomisk utveckling utan att tära på planetära gränser.  Lärdomar från Milleniemålen har visat att buisness as usual inte är ett alternativ.  Vi måste bistå med hållbara lösningar för ekonomisk tillväxt.

Vi ungdomar i den svenska kontexten har växt upp med earth hour och källsortering som självklarheter. Vad vi ser idag är att globala gymnasium växer fram och unga är mer medvetna än någonsin. Jag vädjar er att ta vara på den ökade medvetenheten!

Hur ska vi prata och kommunicera om miljöfrågor? Vi måste prata om miljö i termer av innovation att vi kan och att vi tar det på allvar idag och inte imorgon. Om unga inte kan ta till sig informationen tappas intresse. Vi matas av katastrof bilder om vart jorden är på väg men jag önskar hellre att se en klimatberättelse där vi unga är ledande i förändring. Vi måste förenkla processen för människor att leva ett miljövänligt liv.

Staten måste göra det lätt för konsumenten att välja miljövänliga alternativ. Stifta lagar som inte tillåter farliga produkter. Det är idag alltför dyrt för många att vara miljövänlig. Alla måste känna ansvar och delaktighet i att nå framåt. Jag tror att delaktighet och inflytande är den viktigaste nyckeln för att skapa hopp och framtidstro.

I öppna arbetsgrupperna var den förre detta post 2015 ambassadören Anna Brandt ben stark röst i förhandlingarna och arbetade för ett starkt inkluderande av civilsamhället och uppmuntrade framför allt ungdomsdelegater. Detta är något Sverige bör vara stolta över och inkludera i sitt narrativ. MGCY uppmuntrar Sveriges insats och ser Sverige som en självklar aktör att samarbeta med i ungdomsperspektivet. Det Sverige kan bidra med är att vara en stark röst i att föra fram ett ungdomsperspektiv och se till att marginaliserade grupper blir inkluderade.  Idag har 17 mål och väntar ivrigt på den syntes rapport som kommer i dagarna. Vi har också en ny regering och en ny post 2015 ambassadör Kajsa B Olofgård. Jag vill se ett aktivt Sverige som visar framfötterna och är ett föregångsland i dessa frågor. För vi har kapaciteten och ambitionen.

När ni idag ska arbeta fram prioriteringar och en klimatberättelse vill jag att ni tar i beaktning och värdesätter ett inkluderande av ungas möjlighet till att bidra till en grönare värld. Jag hoppas att ni skapar en berättelse som unga känner sig träffade av, som genererar engagemang och som gör oss delaktiga i att bestämma om den framtid som vi måste leva med. Jag uppmanar er att inkludera oss och ta vara på vår kompetens!

 

En heldag i post 2015 agendans tecken

En dag som denna känner en post 2015 älskare som mig sig riktigt lyckligt lottad. Post 2015 är ett ämne som idag diskuteras flitigt och flertalet aktörer bjuder in på möten. Först ut var Stockholm Environmental Institute som bjöd på föreläsning på Europahuset om hållbarhetsagendans betydelse för Sverige och EU. Det bar sedan av till CONCORD där vi talade om hur civil samhället kan påverka utvecklingsagendan efter valet.  Livet i Stockholm bjuder ständigt på inspirerande samtal.

Föredragen i Europahuset livestreamades för att nå ut till en större publik vilket är av stor vikt när vi ska ta oss an den stora utmaningen post 2015. Diskussionen tog fart i att vi bör göra de nuvarande 17 utvecklingsmålen kommunicerbara, lätta att förstå och tillgängliga till befolkningen.  Vi kan säga att vi har två läger i svaret på denna fråga där politikerna vill minska antalet mål och klustra ihop dem och civilsamhället vill hålla ett starkt grepp för att alla målen ska komma med och inte urholkas. Privata sektorn vill inte heller minska antalet mål med av anledningen att de anser att de kan välja och vraka av målen och civil samhället för att alla aspekter ska täckas för att inte leave noone behind.

Jag satt med twitter i högsta hugg och funderade på hur målen skulle kunna bli kommunicerbara, speciellt till unga människor som idag är hälften av befolkningen så jag twittrade vidare frågan. Jag försöker ofta själv förklara för nära och kära vilket inte är en lätt uppgift. I frågestunden valde de att läsa upp min tweet och unga nämndes därefter flertalet gånger. Jag får känslan att vi unga alltid måste vara i rummet och påminna debattörerna om att vi finns och när det väl är gjort tar ämnet över diskussionen. Svaret blev att genom seminarier och kampanjer vill staten förmedla om målen framöver. Ingen klar tanke finns ännu utan de verkar vänta på att hela processen med Sustainable development goal ska bli klart först. Jag tror däremot att våra politiker måste ha en tydlig bild redan nu, annars kommer det bli svårt att frame:a när processen är klar. Gunilla Carlsson fick ordet och bekräftade att det är viktigt att nå ut till unga. Jag fick en liten boost.

En av de viktiga aspekterna i post 2015 agendan är Hållbar konsumtion och produktion. Elena Dawkins från Stockholm environmental institute berörde ämnet med en uppfriskande föreläsning där hon påminner oss om att det snart är jul och vi bör tänka över våra konsumtionsmönster.  Sverige och EU är ledande i att arbeta med hållbara livstilar och utbildning i hållbar utveckling vilket är min kära kollega David Collstes favvo-område. Men ännu måste vi vara mer ambitiösa!

Eu kommissionen presenterade sin position och refererade till deras rapport Decent life for all: from vision to collective action som liknar SDG enligt representanten. Representanten hävdar att EU vill bli mer action oriented och arbeta mer för ett globalt partnerskap. Jag anser att vi står i ett viktigt skeende där det är upp till bevis för EU att visa att de menar allvar. EU vill uppnå globalt partnerskap genom hållbar produktion, genom handels avtal, att integrera fattigare länder på marknaden, genom forskning, ren technologi, genom bistånd, privata sektorn, remitteringar och att bekämpa korruption. Icke förvånande säger jag!

En fråga som då restes från golvet var vilken roll civilsamhället och forskning har i att kritisera själva utvecklingsagendan som koncept. Svaret blev tyvärr att FN inte är ett forum att börja kritisera själva konceptet och att dokumentet i sig har en väldigt hög ambition och att agendan är ganska revolutionerande för att vara FN! Jovars är den en förbättring men jag uppmuntrar alla som arbetar med utveckling att ta denna fråga på allvar.

I publiken satt min kollega som jag arbetade med i delegationen i New York under HLPF och uppmuntrade panelen att ha med en ungdomsrepresentant i nästa panel. Jag blev inbjuden till miljödepartementet att prata om mina upplevelser i post 2015 processen och vilka förslag jag har ifrån ett ungdomsperspektiv. Jag fick möjligheten till en pratstund med Gunilla Carlsson som var väldigt välkomnande till ungdomsdelegater och hon själv såg till att ha 10% unga i delegationen till Rio. Jag minglade för fullt och diskret lobbat fram att alla aktörerna bör jobba med ett ungdomsperspektiv.

Mitt goda humör från allt post 2015 snack förde mig vidare till nästa möte som likaså handlade om post 2015 hos CONCORD. En organisation som samordnar civil samhället i post 2015. Organisationer arbetar med EU frågor, PGU (politik för global utveckling) och lägger fram definitioner och positioner på globala politiska agendor så som post 2015. Organisationen har 54 medlemsorganisationer däribland LSU. Tillsammans kan vi arbeta för att driva motvindsfrågor, ge input och ha dialog med regeringen.  Under mötet diskuterade vi strategier för samordning av dialog med beslutsfattare och samordning av opinionsbildning. Vi konstaterade styrkan i att vi är många och har nu ett lager av konkreta sätt att arbeta vidare. Detta blir än så länge en hemlighet men kan lova att peppen för att arbeta vidare är otroligt hög.

När vi diskuterat klart bjöds det på fin middag och ännu ett mingel innan jag sprang iväg för att träffa ina kära kollegor på Major groups for children and youth som är på besök i Sverige denna veckan. Jag glädjs över att få vara en del av det stora nätverk som kommer se till att civilsamhällets röst får ordentlig slagkraft i de kommande Hållbarutvecklingsmålen. Du är mer än välkommen att kämpa med oss!

Stor Kram /Paulina

Hur går det egentligen med post-2015 processen?

Hej!

I tisdags morse den 4:e november var vi, Paulina och Joanna, på seminarium om Post-2015 som 15 organisationer, däribland LSU arrangerat! Den svenska styrgruppen av Beyond 2015 samordnar NGO:s och deras input till den nya agendans innehåll. 

Concord m.fl. bjöd in till föreläsning där vi fick chansen att lyssna på biståndsministern Isabella Lövin och post-2015 ambassadören Kajsa Olofsgård och ställa dem till svars om hur det egentligen går med post 2015 processen. Alla satt vi spända för att få höra om den nya regeringen kommer föra samma prioriteringar i Sveriges arbete kring  post 2015.

Biståndsministern ingav ett otroligt hopp inför kommande SDG när hon menar att nu kommer vi gasa allt vad vi kan. Hon visade på en riktig kämparglöd! Ministern menar på att SDG är en viktig process för Sverige som behöver en nystart på vår politik för global utveckling (PGU) som behövs dammas av. SDG är som PGU fast på speed!, berättar ministern. Hon kommer fortsätta prioritera miljöperspektivet och shared growth samt frihet från våld då konfliktdrabbade länder är de länder det gått sämst för i millenniemålen. Jämställdhet tar hon som en självklarhet att det är något de kommer kämpa stenhårt för enligt ministern själv, där SRHR är kärnan. Samtidigt som ett vassare språkbruk för demokrati kommer att föras.  Hon lovar dessutom att integrera klimatfrågan tydligare än tidigare regering. Klimatförhandlingarna kommer att vara nyckelhändelser i att nå SDG för att utvecklingsländerna ska få förtroende för att de utvecklande länderna är redo att satsa på riktigt, anser hon. Isabella Lövin avslutar  med uppmaningen att ställa makthavare till svars. Hon säger att hon ”vill känna civilsamhällets energi och blås i nacken!”, vilket är en viktig uppgift för oss engagerade.

En fråga ställdes om Sverige kommer att hålla kvar sina starka ställningar i kontroversiella frågor även nu när vi kandiderar till säkerhetsrådet? Eller kommer detta tonas ner för att kunna knipa åt sig en plats? Biståndsministern svarar att Sverige aldrig kommer att tona ner sina ställningstaganden för att få vara med i säkerhetsrådet. Utan Sverige kommer vara tydliga i sina ställningstaganden för SRHR, klimat och aldrig kompromissa med fundamentala mänskliga rättigheter oavsett!

Post 2015 Ambassadören tror att de kommande förhandlingarna om SDG kommer att behöva klustra målen för att nå ett resultat där alla är med. Vi från civilsamhällets håll hoppas snarare på att vi håller kvar målen så att inte viktiga aspekter urholkas. Kajsa Olofsgård säger att många lobbar för att civilsamhället ska få vara med i de traditionella förhandlingarna och uppmanar oss att jobba med systerorganisationer i konfliktdrabbade eller utsatta länder för att nå motvindsfrågorna.

En syntesrapport kommer att presenteras i början av december av FN:s Generalsekreterare där sekretariatet har kokat ner resultatet från den öppna arbetsgruppen och alla andra post-2015 processer (såsom de internationella konferenserna av små öar som är utvecklingsländer, small island developing states, SIDS). Vi fick höra skvaller från Wien om en gissning på hur den kommer att se ut! Det var att det inte kommer vara så så revoltionerande. Inget kommer att ändras drastiskt, men att det är något vi får leva med. Det finns mycket som vi inte vill bli av med, såsom havsfrågorna som kan lätt hamna utanför när agendan ska skalas ner till färre mål, sade Biståndsministern.

Flera konferenser kommer att äga rum den närmsta tiden.  I Addis Abbeba i juli 2015 kommer en konferens om i finansiering av utvecklingsagendan hållas, det är det tredje mötet i den frågan. Klimatförhandlingarna fortsätter i år i Lima och i Paris 2015, och biståndsministern påpekade att det är viktigt att ha få till bra avtal på tidigare konferenser för att sedan lyckas på Cop21 i Paris. Hur det går på klimatmötet i Lima senare i år påverkar mötet i Addis Abbeba och går det bra där förbättrar det förutsättningarna för att ta fram ett bra avtal i Paris nästa år. (Sidospår: Inga av dessa möten har ungdomsrepresentanter, såklart en massa unga aktivister men inga LSU-representanter, det kanske vi kan ändra på för att få ännu mer representation, försöka iallafall)

Det är viktigt att gasa nu så att alla dessa konferenser blir så bra som möjligt för världen sa Biståndsministern. Allt hänger ihop! Regeringen kommer att gå in i processerna med stor energi, och alla inblandade aktörer måste ta ansvar, och civilsamhället har en viktig roll att driva på för en stark agenda. Om alla organisationer, länder och företag lever upp till de 17 målen så har vi en ny värld!

Biståndsministern tog upp att en IPCC rapport släpptes i söndags: Koldioxidnivån har inte varit så hög idag någonsin på 800 000 år  – havsnivån har höjts 19 cm sedan 1901 och våra hav är 40 % surare och de marina sysmen håller på att fullständigt ändra karaktär. Business as usual is not an option – att köra på som vanligt är inte ett alternativ.

Vi måste ställa om, och sluta använda fossila bränslen till år 2100. Utvecklingsländer kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna: De har dels minst resurser att skyddda sig; och drabbas dels hårt av geografiska orsaker. Andra länder kommer också att drabbas och vi ska inte tro vi inte kommer att känna av detta. Världen kommer att ha fler klimatflyktingar och det kommer att skapas konflikter i samband med brist på naturresurser. Med denna bakgrund är kommer den grönröda regeringen (man brukar ju säga rödgrön regering men Biståndsministern från MP sa grönrödregering istället men glimten i ögat) arbeta för en hållbar utveckling.

EU:s position kom upp, och att EU är överens om det mesta förutom SRHR. Sverige kommer vara drivande för att EU i post-2015 förhandlingarna utgår från sin motsvarighet till PGU, Policy Coherence for Development. Sverige förhandlar genom EU, men också har en egen röst utanför förhandlingarna. Biståndsministern poängterade att det också är viktigt att bygga broar och arbeta med länder utanför EU men liknande agenda.

Bild: CONCORD

Biståndsminister Isabella Lövin. Foto: CONCORD

Hälsningar Paulina och Joanna

Vi är båda hemma nu och pratar mer än gärna om hur det var på mötena! Hör av er om ni vill diskutera FN med en grupp från din organisation, kanske en grupp som är intresserade, en styrelse eller internationellt utskott. Hoppas vi hörs!!

joanna.blossner@lsu.se paulina.sandin@lsu.se

Globsol 2014: En fartfylld helg av bastande, utveckling och pepp!

Jag landade i Finland med en otrolig pepp i kroppen inför globsol. Globsol som är ett forum för svenska och finska ungdomar att mötas och arbeta för internationell solidaritet. Ämnet för helgen var post 2015 vilket är något mitt hjärta slår starkt för.  Under helgen fick jag privilegiet att  tillsammans med den finska ungdomsdelegaten i FN motta fyra statements om ungdomsprioriteringar i post 2015 som ungdomarna jobbat fram under helgen. Med mig hem fick jag nya initiativ att jobba vidare med, nya bekantskaper och en muminmugg!  

Jag kom in i gamet under  globsol andra dag. Dagens  upplägg var fyra parallella  workshops med    fokusområdena:

  • Fattigdom
  • Utbildning och sysselsättning
  • Planetära gränser –    klimatförändringarna
  • Fred och säkerhet –samhällsuppbyggande

Jag passade på att cirkulera runt som en liten sneaker in på alla de olika då jag var så nyfiken på att höra alla intressanta diskussioner som pågick. Syftet var att varje grupp skulle komma fram med en tes om vad de ansåg vara den viktigaste ungdomsfrågan. Det värmde i hjärtat att bevittna det engagemang inför utvecklingsfrågor och den starka viljan att vara med och skapa förändring! Det målades drömscenarier, ställdes inför utmaningar och diskussioner där engagemanget bubblade över för hjärtefrågor. Brister i våra egna samhällen pekades ut och traditionella sätt att se developed/developing länder ifrågasattes. Vi lever på en och samma jord och alla måste därför arbeta för att nå hållbar utveckling, there is no quick fix!

På eftermiddagen bjöds det på stadsorientering! Vi fick se Helsingfors och jag passade på att smita in till marimekko för att värma mig och till mumin-affären för att shoppa.

DSC00412

Nästa dag hade vi FN rollspel för att alla skulle få känna på hur det är att arbeta i FN för att sedan gå över till mitt favorit moment på hela helgen: presentation av teserna. De vinnande teserna var:

  • Decrease segregation by investing in non-attractive areas. Invest in public services that will make the area more attractive for everyone and private actors.
  • Work towards eradication of discrimination in the labour market based on non work related background such as ethnicity, age, gender, disability, sexual orientation or religion.
  • Implement environmental thinking and sustainability in the national school plans for primary schools.
  • Give education to improve a greater understanding about respect of different and forign cultures, religion and different sexuality.

Jag är mycket tacksam att få motta dessa välarbetade teser och är väldigt nöjd att de belyser extra starkt diskriminering och segregering vilket ofta missas i diskussionerna på FN nivå.

DSC00476

Jag och den finska FN representanten Joel bjöds sedan in att prata om våra upplevelser i FN. Om vilka frågor som står på agendan och vilka förhoppningar vi har inför post 2015 processen. Jag berättade om mitt år som ungdomsrepresentant och den häftiga känslan av att bli hörd, att få föra fram ett ungdomsperspektiv i världens viktigaste forum. Jag talade om vad som är nytt i SDG jämfört med millenniemålen och hur jag ser ett starkt hopp i de kommande utvecklings målen då det är en mer inkluderande process för att höja marginaliserade gruppers röst. Joel påpekade att vi enbart har kort tid på oss tills SDG ska vara satta och vi måste göra en ordentlig kraft ansträngning för att få vår röst hörd och göra dessa mål till långsiktigt hållbara. Vi uppmuntrade till att rösta på myworld2015.org och att gå med i Major Groups for Children and Youth.

DSC00449

 

DSC00452

Efter samtalet kom flera personer fram till mig och frågade om studie- och karriärval och jag fick möjligheten att peppa flera unga. Detta påminde mig om varför jag gör det jag gör. Att engagemang, förståelse och initiativ skapas är det mäktigaste med  internationella utbyten. Detta forum påminde mig om hur stolt jag är att representera Sveriges unga. Hur engagerade vår generation är i dessa frågor och hur kreativa vi är i att hitta lösningar. Jag känner på mig att Globsol är en början på något riktigt stort för oss deltagare. Att detta är ett frö för mängder av initiativ och aktioner. Jag och en deltagare har redan börjat spinna vidare på en tråd vi plockade upp under helgen. Globsol avslutades med att vi planterade ett träd, vilket var en fin symbol. Därför kommer jag leva länge på min upplevelse under Globsol!

 

Nordiskt forum – hur står det egentligen till med representationen?

LSUs FN-representanter fanns på plats under Nordiskt forum i Malmö i helgen. Forumet som syftade till att sätta agendan för framtidens jämställdhetspolitik lockade ca 7000 deltagare. På min agenda stod post2015, SRHR och maskulinitet i fokus. Under forumets gång var jag extra lyhörd för ett ungdomsperspektiv och skannade programmet efter ungas representation, men fann under denna jakt att representationen var skev i flertalet bemärkelser.

LSU var först ut på programmets seminarieserie och anordnade ett panelsamtal vid namn ”Ung och jämställd: kan utvecklingspolitiken vara både och?”. I detta panelsamtal deltog Naomi Lugoe, FeminaHip från Tanzania, Natko Geres Status M (män för jämställdhet) från Kroatien samt jag och Joanna Blossner, LSUs FN representanter.
Debatten finns att kika på här: http://lsu.se/live/

Under debatten diskuterades främst vikten av ett intersektionellt arbetssätt, de positiva effekter ungas deltagande i utvecklingsarbete kan bidra till och vilka risker ett exkluderande av ett ungdomsperspektiv skulle innebära. Diskussionen tog upp allt ifrån ungas deltagande i FN-arbetet med post2015-målen, hur män är engagerade i jämställdhetsarbete och kreativa tillvägagångssätt för att jobba med SRHR i Tanzania. Jag fick frågan hurrepresentationen av unga ser ut i FN? Tyvärr måste jag här framföra att det är nord/väst/utvecklade länder (eller vilken obehaglig kategorisering du än vill sätta) som får mer utrymme på internationella forum eftersom det finns större tillgång till finansiering. Med våra privilegier kommer ansvar att synliggöra denna problematik och att medvetet ge plats åt dem som inte representeras. Med detta sagt satte jag på mig de normkritiska glasögonen och valde att granska representationen under nordiskt forum.

Ett fåtal programpunkter ägnade sig helt och hållet åt ungdomsfrågor. Ungas deltagande var också omnämnt av ingen mindre än UNWomen’s ordförande Madame Phumzile Mlambo-Ngcuka som uttryckte att ”we need young people to be outspoken in the post2015 agenda”. Phumzile tog upp detta faktum i alla de debatter hon deltog i, men höjdpunkten var när hon höll ett anförande på Malmö arenas stora scen tillsammans med Felix König, LSUs ordförande.

Utöver detta bjöds det på ungdomspolitisk debatt som påpekade åldersmaktsordningen och fokuserade på jämställdhet i skolan och ungdomsarbetslöshet. Ungdomsverksamhet belystes också i föreläsningen om ’Youth empowerment och icke formell utbildning’. Något jag stark emotsatte mig var hur en hetronormativ diskurs med enbart två genusidentiteter som ställdes som motsatspar var gällande i samtliga föreläsningar jag deltog i, vare sig de berörde unga eller ej.

Under allt springande mellan de 400 programpunkterna fick jag ta del av en kvinna som påpekade den ojämna och vita representationen. Fakhra Salimi som är orförande för ’MIRA resource center for black, immigrant and refugee women’ talade om flerdimensionell diskriminering bland minoritetskvinnor i norden och menade på att i kvinnoforum av större skala som detta vi nu befinner oss på är det vita kvinnor som bestämmer. Icke vita kvinnor bjuds in för att perspektiv ska representeras på forumet och så kan de vita kvinnorna vara nöjda med att perspektivet har inkluderats. Men problemet ligger i att icke vita kvinnor inte är med och sätter ramarna för konferensen och är inte med i beslutsfattandet. Privilegier blir osynliga för de som har dem. Jag anser att på samma sätt som Salimi beskriver är det farligt om unga bjuds in som experter på ett ungdomsperspektiv som enbart konsulter med distans till det verkliga beslutsfattandet.

Mina medsystrar har redan fört fram befogad kritik mot forumets representation. Det har uppmärksammats att jämställdhetsministern från norska Fremskrittspartiet, ett islamofobiskt, transfobiskt, homofobiskt och anti-feministiskt parti var inbjudna att tala på avslutningscermonin. Således fick rasistiska och även flertalet transfoba talare utrymme. Jag ser med skräck hur ett feministiskt forum samarbetar med dessa anti-feministiska krafter och anser att ett feministiskt forum som detta måste ta avstånd från de krafter som vill riva upp de framgångar som feminismen har åstadkommit. En feministisk agenda är en anti-rasistisk agenda.

Så vilken feministisk agenda förs fram under nordiskt forum? Vem är det som ges chans att delta i rummet? Det ekonomiskt tunga inträdespriset gjorde att många var tvungna att avböja från att delta. Detta gjorde också att gräsrotsrörelser startade en alternativ feministisk festival i folkets park helt gratis med seminarier och stort utbud av konstnärliga framställningar som teater och konserter. Ulrika Dahl, professor på Södertörn som talade på Nordiskt forum gick till starkt angrepp och påpekade en oro för den riktning som feminismen tar när den blir exkluderande pga ekonomiska möjligheter och resulterar i ett kindpussande mingel med eliten. Hon ifrågasätter vem som definierar varför vi är där och uppmanar till att utmana strukturerna.

Efter fyra dagar av intensivt deltagande i diskussioner kring vad denna konferens slutligen ska bidra med presenterades slutdokumentet.  Min kritik innan konferensen var att män måste vara aktiva aktörer i att skapa jämlikhet och att fler genusidentiteter än män och kvinnor måste erkännas och lyftas fram i dokumentet. Trots att dokumentet var en förbättring av utkastet så fann jag ej någon respons på mina förbättringsförslag vilket jag anser oroväckande. Jag undrar om det finns någon ung med i beredningsgruppen för detta dokument och vem som egentligen fick bestämma om detta? En punkt som jag dock anser spännande trots att den är otroligt vag är:

Bryta ny mark genom att engagera, involvera och använda kompetensen och nytänkandet hos den nya generationen som tillkommit sedan FN:s Världskonferens i Peking 1995.

Men det var ungefär på så sätt som unga blev inkluderade.

Vad jag vill föra fram är att det inte bara handlar om representation, att vi ska vara utplacerade i rummet, utan vi behöver meningsfull representation. Är vi unga här för att observera strukturerna och lära oss att ta efter eller är vi här för att delta och föra in våra åsikter? Vi behöver representation där våra synpunkter går fram och hamnar med i resultatet.

Ännu en gång får jag lära mig om maktförhållanden på internationella konferenser.Vad jag tar med mig är att vi måste våga ge inom-feministisk kritik och att vi bör se över vår egen representation då det är grundläggande i den samhällskritik vi ger. Vi måste tydligt visa att vi kräver aktion för ett inkluderande av alla grupper, inte en uppradning av diskrimineringsgrunder utan att förverkliga en intersektionell maktanalys.Akademin och ett praktiskt utövande måste mötas för verklig genomslagskraft.

Forum för drivkraft – UNg14 läger

UNg helgen är FN förbundets årliga träff för unga medlemmar och elever på FN skolor. Jag och Joanna var inbjudna att delta i panelsamtal om ungas engagemang och hålla en föreläsning om den nya post2015 agendan. UNg14 (som det så snitsigt heter) hade tema fred och säkerhet med fokus på engagemang och gick av stapeln den 15-18 maj.  

Helgen var fullspäckad av nya bekantskaper och spännande aktiviteter. Deltagarna hade chansen att delta på allt från föreläsningar om FN förbundet, Sida, försvarsmaktens involverande i Afghanistan, Folke Bernadotte akademin, MSB, FN-rollspel, tipspromenad, speed-dating och Café konflikt med filmvisning. När jag och Joanna anländer till Härnösand där aktiviteterna äger rum får möts vi av exalterade ungdomar som precis har fått delta i ett konfliktscenario som räddningsgymnasiet anordnat ute på gräsmattan där de fick testa på att leva sig in i situationen.

10403153_10204127440294685_4402629670618729881_n

I panelsamtalet som jag och Joanna som FN representanter från LSU blivit inbjudna till deltog också Andrea Ivarsson (ordförande ungdomssektionen i Stockholms FN förening) och Albert Askeljung (ordförande i Huddinge FN förening) med moderator Anna Hagberg (ordförande ungdomssektionen i Göteborgs FN förening). Samtalet handlade om hur det kom sig att vi började engagera oss, tips och trix för att hålla liv i sitt engagemang, beskrev våra arbetsuppgifter, hur det kan vara att planera en aktivitet och vilka knep som är bra att använda, allt för att peppa till fortsatt engagemang bland unga.  Under diskussionen kom frågor upp kring hur vi hanterar problematiska situationer och tips på aktioner som har varit slagkraftiga så ni som inte hade möjlighet att delta under helgen är varmt välkomna att maila eller ringa och fråga om tips. Vi finns här till ert förfogande!

fn möte

Personligen tror jag att tillgänglighet är det viktigaste för att unga ska söka sig till organisationer och engagera sig. Om kunskapen kring hur vi kan gå tillväga finns lättillgänglig hoppar folk gärna på tåget. Därför är vikten av mänskliga möten högst relevant för att väcka nyfikenhet. För det finns inget vackrare än när ungas initiativ möjliggörs. Därför hittar jag min drivkraft i forum som UNg14 där energin och kreativiteten flödar för att skapa en bättre värld tillsammans. Vi ska inte bara låtsas om att det är en dans på rosor men en klok man sa en gång till mig att jag har ett hjärta som vet varför det slår och det är just viljan att förändra orättvisor som får mig att fortsätta kämpa. Ideellt arbete öppnar dörrar och ger vänner, erfarenheter och möten du aldrig glömmer!

Under helgen fick vi också lyssna på den fantastiske Milad Mohammadi som arbetar som inspiratör och föreläser runt om i landet. Han berättade sin historia för oss och uppmanade oss att hitta vår egen sorg för det är den som blir vår kamp och vår starkaste gåva för det som för oss människor samman är att vi alla går igenom livets hårda skola. Vi gick alla därifrån med ett stort leende och kroppen fylld av pepp!

DSC_0458

När FN rollspelet drog igång var Syrienkonflikten i fokus och alla blev uppdelade att representera länder och fick testa på att hålla tal och förhandla med de andra länderna.

fn-rollspel

Skärmavbild 2014-06-05 kl. 00.22.28

Mini Model United Nations på gång! FN-rollspel rekommenderas varmt, det är superkul! 

På ungdomsträffens sista dag höll Pernilla Bergström en föreläsning om millenniemålen och Isabell Nauclér och Lovisa Palmer berättade om sina uppdrag som millenniemålsambassadörer. Denna del avslutades med att jag berättade om de processer FN står inför idag som jag och Joanna deltar i med att ta fram de nya målen som kommer kallas post2015. Hur processerna går till när FN pratar hållbar utveckling genom att genomföra det som vi alla fick testa på i FN rollspelet. Jag talade om Sveriges prioriteringar och hur målen antagligen kommer vara kopplade mer till fred och säkerhet än tidigare eftersom konfliktländer är de som gått sämst för i millenniemålen.

föreläsa

bild

Vi hittade även Johannes som bloggar här på en rollup!

Hela helgen avslutades med att vi fick lyssna på information om FN förbundets kampanjer som ni alla bör kolla upp! Skolmat blir kunskap är en kampanj där pengarna går till att barn ska få gratis skolmat för att kunna delta i skolundervisningen. Tack vare gratis skolmat kan fler gå i skolan! En skolmåltid som bara kostar två kronor! http://www.fn.se/vara-kampanjer/skolmat-blir-kunskap/ Den kampanj som ligger mig närmast hjärtat är kampanjen Flicka! som syftar till att motverka att flickors skolgång nekas, att de gifts bort mot sin vilja eller utsätts för våld och övergrepp. Runt 140 miljoner kvinnor har blivit könsstympade och över 20 000 kvinnor under 18 gifts bort varje dag.  http://www.fn.se/vara-kampanjer/flicka/

Efter en otroligt händelserik helg avslutade vi våran resa med en megakram med alla deltagare och fick fina intyg. Att delta i UNg14 är en superkul erfarenhet så vi uppmanar er att ta chansen och åk nästa år!

Hör av er med frågor om allt från tips i hur du kan skapa ett projekt till inputs kring FNs framtida utvecklingsmål som du skulle vilja föra fram genom mig och Joanna i New York.

Mail:

paulina.sandin@lsu.se

joanna.blossner@lsu.se